onsdag, december 01, 2010

Världsaidsdagen

De första åren efter att Fritte dött brukade jag gå med i fackeltåget här, likaså året efter att Pontus dog. Jag minns alla de som försvann från klubbarna under 80-talet. Å så minns jag hatet, i media och bland folk. Det kommer jag aldrig att glömma. Som alla andra bögar i min ålder så har jag fått se vänner och många bekanta ansikten försvinna. Det är bättre idag har jag förstått, bättre mediciner men än finns ingen bot. Det vi har är en vansinnig och i grunden heterohysterisk lagstiftning kring hiv. Den bygger som så mycket annat här i Sverige på en helt oemotsagd skräck för allt främmande; xenofobi. Deprimerande är vad det är.
Men det är fel dag för att vara arg, för mig är det mest en dag att minnas alla vi saknar. Möjligen för att se alla hålen i tillvaron och den egna historien.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar