Jag brukar inte springa två dagar i rad, men nu kom Petter upp från våningen under och undrade om vi inte skulle ut på en runda. Eftersom det är roligt som fan att springa med sällskap så sa jag ja utan att tänka efter alls. Det blev en lite snabbare version av förra söndagens runda med Petter o Pontus; fast underligt nog så kändes det som om vi sprang långsammare denna gång. GPSen ljuger aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar