Den här dosen av remicade var tuff. Förra gången kunde jag ge mig ut och springa (en 4 km lång tur bara) samma kväll, men idag mådde jag illa redan under behandlingen. Jag ligger bara i en säng och får dropp i en timma på gastromottagningen, det är inte så avancerat, men av någon anledning så kändes det inte så ok idag. Cyklade hem och somnade på en gång.
Kanske är något på gång med sjukdomen i sig, magen har varit i olag lite väl ofta de senaste månaderna. Inte så illa att jag inte kan jobba, men illa nog för att jag ska få tillbringa mer tid än önskat på toaletten. Skov kommer krypande så långsamt att det är svårt att veta om de kommer eller om jag bara inbillar mig. Jag försöker vara uppmärksam, men vem vill memorera sina diarréer liksom?
Remicade har hjälpt hittills, om det inte funkar så vet jag inte vad som går att göra mer. Jag har provat en hel drös mediciner, en del värre än andra. Ärligt talat så vet jag inte om det är ett skov på gång eller om jag bara blir rädd för symptomen. Jag har hursomhelst inga smärtor och inga magkramper och det är ju bra. Men behandlingen idag var tuff, har aldrig känt det så förr. Tröttheten är som det brukar, yr och illamående och muskelkramper är inte nåt jag varit med om innan. En natts sömn brukar vända symptomen till sin motsats, jag kan bara hoppas. Chrons är en jävla sjukdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar