tisdag, juli 31, 2012

Lunch med utsikt

Sitter på taket på ett av museerna på Kapitolium. Enkel och ganska dyr lunch men utsikten är underbar, stora delar av Rom, inklusive minst två eldsvådor (det luktar brandrök ända hit). Å jag behöver denna svala öl. Detta kan vara det perfekta stället att sluta resan på, dessutom är både samlingarna och den tillfälliga utställningen (Lux In Arcana, med dokument ut Vatikanens hemliga arkiv) mycket fina.
Kyparen här är då allt annat än ett underverk, haha, slö i svår att få kontakt med. Nåja, idag har jag inte bråttom.
Museerna här på Capitolium var mycket bra, väldigt mycket att se inklusive en strålande utsikt över forum, liksom en fin liten samling måleri med två mycket bra Caravaggio.
Nu är det dags att äta nåt litet och en glass och sedan påbörja en lite motvillig hemresa.

Tid att checka ut

Så är det hemresedag, jag flyger till Köpenhamn vid åttatiden ikväll och som jag minns det kan det vara bra att vara på Fiumicino i god tid. Några få små souvenirer har jag köpt, kanske blir det en Limoncello också.

Resan har varit fantastisk, jag ska tillbaka igen ich igen, mitt enda problem är egentligen att det finns så många andra städer och platser att se.

Nåja, nu är det dags för frukost, för att packa och för att säga adjö till mitt rymliga svala rum här. Nästa uppdatering lär bli från Malmö.

 

 

måndag, juli 30, 2012

<3 Roma

Det blev inte nån lång promenad, jag sitter på en marmorbänk med ryggen mot Palazzo Farnese. Till vänster en heliga Birgittas kyrka och runt omkring mig en massa folk, nunnor och en bil med ärendepå den franska ambassaden om kvällen, de beväpnade vakterna släpper in den. Vatten porlar i de bägge fontänerna och en massa människor sorlar från uteserveringarna. Det är en fläckvis upplyst natriumgul kväll i Rom, jag är småfull och mätt, det är varmt och behagligt. Jag ska komma tillbaka hit så ofta jag kan. En halv dag kvar, flyger hem i morrn kväll.
Det går inte att förklara hur det är här, du måste känna dofterna, värmen och höra ljuden. Kom hit så fort du kan.

 

Middag, på Alle Fratte de Trastevere

Ok, jag försöker äta en riktig fyrarätters. Fast jag håller dem enkla. Förtjusande ställe. Först antipasto, aka förrätt. Inget friterat på menyn. Mycket trevlig kypare som effektivt tar väl om hand om oss alla, på både engelska och italienska.
1. Ostar och oliver och allt ät mycket bra. Vin, vitt och kallt och fräscht. Fyra sorters ost, en var aningen menlös men resten var så gott. Nu väntar jag på Primo, aka pasta.
2. Pasta med ost och peppar, bra pasta och en smakrik ost som nog var en peccorino. En viss mättnad brer ut sig och jag är halvvägs. Tur jag har vin, det retar aptiten.
3. Secondi och Contorni (huvudrätt med tillbehör, tror jag stavat rätt). Saltimbocca och en tomatsallad. Verkade rimligt när jag beställde. Oh yeah jag har ätit Saltimbocca många gånger och lagat de själv, men denna var BÄTTRE. Jag är nära himmeln.
4. En liten citronsorbet är vad jag klarar som dolce. Jag är oerhört mätt och nöjd. Och sorbeten var utmärkt den med. Egentligen vill jag ha kaffe, men då somnar jag inte före två så det får vara idag.
Notan stannar på 39€, det är ett mirakel det med! Jag älskar Rom, och Trastevere. Ok tider blir udda för jag fixar en walk-by update när jag passerar hotellet. Lite mer vandrande är nödvändigt denna natt! :-) (Väl hemma vid datorn igen kunde jag lägga bilderna i rätt ordning, bloggers iPhone-app är mycket slumpartad med den saken.)




Måndag förmiddag

Om jag hade planerat lita av vad jag ville se i Rom så hade jag hunnit med mycket mer och sett många mer ovanliga ting. Å andra sidan hade jag inte kunnat driva runt lika mycket och det där planlösa vandrandet har sin absoluta charm.
Måndag betyder att mycket är stängt, så om jag tänkt mig för så skulle jag sparat Colloseum, Forum och Palatinen till idag; nog kunde jag ägnat dem en dag till men avstod. Så jag promenerade genom Trastevere och såg Bramantes Tempietto, såg Santa Cecilia in Trastevere (inkl det utgrävda huset under kyrkan och dess synnerligen dekorerade krypta). Passerade Circo Massimo, iofs bara en grusplan med några murar längs hälften av ena kortsidan, men vi som sett Ben Hur måste ju titta ändå! Vid Bocca della Verita var det långa köer av folk som ville ta ungefär samma foto som alla andra, med handen i munnen och allt det, så jag avstod. Ingen fick sin han avbiten när jag var där och det säger väl mest om hur pass mycket man ska lita på lögndetektorer av marmor.
Var dessutom inne i Vittoriano som rymmer ett litet museum över de krig som under 1800-talet ledde fram till Italiens enande. Det var mycket nationalistiskt på ett ganska charmigt, dammigt vis. För sju euro kan man åka hiss upp på taket och se ut över Rom. Men solsken, vit marmor och en våldsam hetta fick mig att avstå. Synd att det inte är öppet framåt kvällen.

söndag, juli 29, 2012

Kvällsmat

Jag promenerade runt tills jag fann ett ställe som såg lovande ut, och jag lyckades ganska snabbt hitta en hygglig krog, inte nåt särskilt men jag fick väldiga mängder mat, och speciellt ossobuccon var mycket god, å riklig. Likväl kunde jag inte motstå en granita på Giolitti på vägen hem. Jag passerade planenligt Fontana di Trevi, så jag kunde kasta i ett mynt för att försäkra mig om att komma tillbaka till Rom. Jag var inte precis den ende som tänkt så.

Söndag, modern och samtida konst

Dagens plan var enkel, jag skulle ta det lugnt och se Galleria nazionale d'arte moderna, och gå omkring lite. Så jag tågade iväg över Piazza del Popolo och genom parken som heter Villa Borghese (palatset och konsten där har jag redan sett så det tänkte jag hoppa över, man får vänta på sin timeslot och allt sånt så det är lite klyddigt).

Det moderna museet är inte svårt att hitta och jag var överraskad av hur bra samlingarna var; 1800- och 1900-tal med ett helt Europeiskt anslag, den mest representerade amerikanen var Cy Twombly (och han blev ju Europé med tiden). Väldigt fint att få se både Giacomo Balla och Giorgio de Chirico med verk ur hela deras produktion, inte bara från de ofta visade korta topp-åren. Dessutom blev jag på det klara med hur mycket italiensk nittonhundralatskonst som betytt mycket det finns, det är lätt att glömma när nästan all litteratur skrivs av amerikaner baserat på amerikanska samlingar.

Jag åt en ganska enkel lunch på restaurangen som finns i museet, deras uteservering var mycket behaglig; skinka, mozzarella, bröd och öl plus kaffe. Då när jag satt där och egentligen bara tänkte se vad som visade sig vara en utmärkt liten utställning kring Warhol och dagstidningar så slog det mig att MAXXI, den helt nya utställningsbyggnaden för samtidskonst ju inte var så långt borta. Så efter en knapp timma Warhol gick jag dit, det var en svettig varm vandring, om än inte så lång.

Nå, Zaha Hadids byggnad är imponerande och förra gången jag var här så var också utställningarna det. Det var de inte den här gången, det var halvtomt och det som visades handlade mest om byggnaden (typ arkitekturmodeller och arbeten av unga arkitekter med att göra installationer kring byggnaden), sammanlagt fanns det den denna gång fyra-fem verk värda att se, så som Kara Walkers här ovan, med titeln For the Benefit of all Races of Mankind (Mos'Specially the Master One, Boss). An Exhibition of Artifacts, Remnants and Effluvia Excavated from the Black Heart of a Negress II (på bilden ovan). Kunde senare på webben se att man avsatt styrelsen för MAXXI tidigare i år då de vägrat slakta sin budget och verksamhet, tänka sig. Nu är det nån slags politiker som styr så jag antar att stället är dött och stängt inom ett år. Synd då det var så oerhört levande senast.

På vägen hem, som var ganska lång så stannade jag vid Pantheon för en Aperol Spritz. Det var också mycket skönt. Ikväll ska jag kasta mynt in Fontana di Trevi så jag helt säkert återvänder till Rom igen! Två dar kvar än!

 

lördag, juli 28, 2012

En dag i Vatikanen

Här kommer några bilder från dagen, jag gjorde inte något ovanligt utan tvärt om. Vatikanens museer är alltid fyllda till bredden.

Jag promenerade från hotellet strax efter åtta för att hinna i tid till min inbokade guidade tur, det var varmt redan då och dagen skulle bli den varmaste hittills med temperaturer kring 35 grader, jag hade då turen att i huvudsak kunna hålla mig inomhus.

Jag hade bokat en tur hemifrån för att kunna se Vatikanens trädgårdar, något man inte får göra på egen hand utan bara under tämligen övervakade rundturer. Det var ett välbevattnat paradis, inkl förrymda papegojor som levde i träden (och helt nyligen också tre kattungar som smitit in).

Det är en intressant trädgård i en intressant nation, vår guide var insatt och underhållande och vi fick se mycket. Men svettigt var det onekligen. Mest udda; Vatikanen har en egen järnvägsstation byggd på 1930-talet, men bara använd fyra gånger. Idag är det helikopter som gäller när påven ska ut och resa.

Efter det åt jag en vidrig bit pizza i museernas servering, varför nu Vatikanmuseerna ska ha den hemskaste maten och det sämsta kaffet kan jag inte förstå, man behöver en heldag där bara för att ta sig runt. Nåväl, jag tog mig så fort jag kunde (å det är inte särskilt fort, här är det fullt av folk) till Rafaels Stanza della Segnatura, då jag hade med mig en ljudbok om dem. Så det blev nittio minuters genomgång av det rummet med en guide i lurarna. Skolan i Athen (ovan) är den mest kända fresken där.

Sen rusade jag mest genom resten av museet med en ordentlig paus i Sixtinska kapellet (med fotoförbud), var inne i Pinakoteket och såg lite mer Rafael, men inte nån längre stund. Drack otäckt kaffe och passade på att skicka några vykort innifrån Vatikanen så det blir stämplade där.

Därpå liten tur i Peterskyrkan, den imponerar alltid med sin volym och sin allmänna storslagenhet. Lika mycket imponerar alla amerikanska turister som hoppas kunna komma in i minishorts och minimalt linne, de är alltid lika chockade över att någon har åsikter om hur de klär sig och sedan får de vandra runt där inne i grälla polyesterscarfes som de i all hast tvingas köpa i souvenirstånden utanför.

Sen var det dags för lite allvar; jag letade mig fram till Pizzarium och åt den bästa pizzan jag nånsin ätit, definitivt en av de bästa måltiderna öht. Men stället är litet, man får stå vid ståldisken utanför och området är inte påtagligt charmigt - inte för att jag brydde mig ett skvatt; det smakar underbart, personalen är trevlig och det är dessutom billigt. Man vill inte komma i närheten av nån svensk pizzeria igen någonsin efter detta.

Nu vill jag ha en drink, eller en öl. Det är lätt ordnat det med.