Paris i tidningarna

Svenska medier är ganska så usla; de skriver alla samma saker och få erbjuder någon analys. Mest är det historier om hur folk känner sig (helst någon de ringt upp, helst ung och snygg). Inte fattar jag varför man ska gå på journalisthögskolan när de enda frågor de ställer är "Hur känns det?" och slänger ut det (illa stavat och än värre skrivet) tillsammans med några inklippta TT-telegram och en bild på blommor och stearinljus (det verkar som om fransmännen inte köper små nallar och ställer upp för "journalisternas" kameror, kan nån fixa det?). Så man får vaska fram det som är viktigt och det som skrivs väl och med kunskap. Här är mina förslag:

• Så exploderade Islamiska staten i Europas ansikte (Erik Ohlsson i DN 151114)
• "Fokus på identitet har gjort konflikter olösliga" (Håkan Lindgren intervjuar Kenan Malik i SvD 151114)
• Terror Strikes in Paris (Adam Gopnik i The New Yorker 151114)
• The Paris Attacks: Aftermath and Prelude (Philip Gourevitch i The New Yorker, 151114)
• Ghostly Paris (Alexandra Schwartz i The New Yorker 141114)
• We brought this on ourselves: After Paris, it is time to square our “values” with our history (Patrick L. Smith i Salon 151115)
• Nightmare in Paris: Democracy is under attack, and the right makes common cause with ISIS (Andrew O'Heir i Salon 151114)

Det finns säker mer, men jag måste hinna springa nån mil, läsa Georges Didi-Huberman, planera undervisning och koppla av från verkligheten också. Det är skönt att kunna finna eftertänksam analyserande journalistik på webben, men också nåt mardrömslikt hur usla de svenska dags- och kvällstidningarna blivit (jag har lusläst dem idag och igår).