torsdag, december 29, 2016

2016, på det hela taget ett skitår


Personligen har året varit väldigt fint; när jag ser tillbaka på foton så ser jag många roliga stunder från jobbet (t.ex. ämneskonferensen i Stockholm & Berlinexkursionen), jag ser också en väldig massa konstutställningar jag gillat (Ropen skalla- konsten åt alla!), musik (MSO, Rihanna, Beyonce), massor av tid med Fidde (inkl öl på Sibbarps camping, vilket blev det mest semeter-rese-liknande som hände i år), massor av träning fram till mitten av augusti (inkl bra tider på Lundaloppet och Malmömilen). Två turer till sjukhus för Crohnsproblem, en lång utredning av hudproblem orsakade av Crohns å så en olycka med cykeln och ett brutet nyckelben som sabbade träningen under hösten (sjukgymnastik blev det, rehab). Jag fyllde femtio och firade det på ett behagligt vis ute i solen i kungsparken omgiven av folk. Det har varit skoj att bada en massa i havet, att vara ute på tur i den skånska naturen med Mårten och att spela Pokemon Go. Jag var tillbaka på Zoo i Köpenhamn en tidig höstdag, när solen sken och det var jättefint. Jag har lagat väldiga mängder god mat och druckit många fina viner (å en utsökt flaska whiskey jag fick av Fidde). Kinn, Lyly och jag hade en väldigt lyckad Halloweenfest här. Brutus har mått fint och varit söt, Fidde har (nästan) renoverat klart sitt hus, julen var lugn och skön. Så för mig har det varit ett fint år med massor av roligt jobb att sköta och utveckla.
Sen har en mängd artister dött, de kan ni läsa om någon annanstans, och den fascistiska populismen tar över stora delar av världen, vilken alltså är på väg käpprätt åt helvete. Folk i allmänhet är mer korkade än någonsin och outhärdligt stolta över det; detta är det första helt faktaresistenta året och ingenting tyder på att det blir bättre; Putin, Trump, Erdogan, Brexit, hela Centraleuropa; allt blir bara mer och mer idiotiskt och baserat på sagor. Terrordåd lite varstans och lika obegripliga som grymma krig i mellanöstern, massor av människor på flykt men utan någon som vill hjälpa. Klimatfrågan är plötsligt helt förhandlingsbar precis som så mycket annan vetenskap, som om det gick att förhandla med verkligheten. "Jag känner" och "rösterna i mitt huvud säger" har blivit accepterade bevis för vad som helst. Mitt i denna sörja så prioriterar vänstern identitespolitik och socialdemokraterna vill ingenting alls mer än att stänga alla gränser; det gör dem i mina ögon lika skyldiga som den nationalistiska högern. Jag inväntar det tredje världskriget och funderar på om jag verkligen vill överleva det.
Och för de av er som som hellre tittar på bilder än läser text så har jag gjort ett bildspel:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar