lördag, april 20, 2019

Första riktiga vandringen

I torsdags, på skärtorsdagen, ägnade jag förmiddagen åt att färdigställa och skicka ut en text inför ett seminarium jag ska ha nästa torsdag; det var ett första utkast på ett metodkapitel till avhandlingen så ganska viktigt. Jag var färdig vid lunchtid och sedan gjorde jag mig redo för att gå ut och gå. Jag packade lite snabbt, det såg ut så här (klicka på bilder för att se dem större):


Jag behöver verkligen banta den där packningen; jag trodde det var lugnt med 13,7 kg och det var det, ett slag. Problemet är inte tyngden i sig utan den specifika belastningen på axlar och höfter; utöver att reducera vikt så planerar jag att träna med ryggsäck full av vattenflaskor framöver. Enklast att skala bort är en halvflaska vin jag hade med mig, när jag väl slog läger var vin det sista jag drömde om. Kaffe och vatten och middag + sömn var det enda som lockade. Andra saker som ska bort för att minska vikten: mindre elektronik, telefonen och en powerbank räcker. Jag hade med mig hörlurar, de som följde med telefonen så de väger inget, de kommer att få gölja med nästa gång också men jag använde dem aldrig, det var för skönt att vara utanför allt brus. Lättare vattenflaska, 1 l petflaska nästa gång, inte aluminium. Kanske den lite lättare hammocken, den ska dock provas först för den är mindre. Jag ska också tänka igenom mat mycket mer noggrant, nu hade jag med mig hälften hem igen vilket är onödigt.


Så jag gick ut via Bulltofta (mån om att följa Skåneleden, även om jag hittar till Torup) och via en väg genom Malmös villaförorter jag inte gått innan. Det tog över en timma innan villorna ersattes av golfbanor och sedan åkrar och så var jag framme i Torup. Efter påskmust på kafféet så gick jag vidare till platsen där skåneleden grenar sig och slog läder vid vindskyddet som fanns där. Det visade sig vara en dum idé, stället var populärt bland vad jag antar var Svedalas ungdomar. Första gänget var väldigt artigt när de märkte att jag sov där, men sedan körde det upp en bil och stod och lyste på mig med framlyktorna. Två gånger. Jag packade ihop och flyttade till en annan plats där jag campat andra gånger och där jag visste att jag skulle få vara ifred. Hammocken är extremt lätt att få upp och ner så det var inte så invecklat att flytta mitt läger. Torsdagens promenad var på 2 mil, 4h och gick nästan uteslutande på asfalterade vägar och cykelbanor.


Somnade vid 12-tiden och sov som en stock till 7 på morgonen, låg och drog mig en timme till med nyheter på mobilen. Det var kallt, ner åt +4 grader på natten så det lockade inte att krypa ur dunsäcken. Om jag inte hade haft med mig mitt liggunderlag så hade jag frusit duktigt, jag låg i hammocken utan det i kanske en halvtimma innan jag kände att det var omöjligt att sova så. Men med min Exped Synmat så var det skönt och varmt. Gjorde kaffe och åt kex, packade samman och kollade att jag inte lämnat nåt efter mig och gav mig ut att gå igen. Jag hade en blåsa på en häl, med compeed på. Var lite öm i kroppen, men det var inte så farligt. Dags att gå ut ur boskogen till Svedala och därifrån via Aggarp (passerade det djurhem där jag fick Russell för många år sedan!) och ut över det skånska åkrarna. Första etappmålet var Fru Alstad, 18 km dit och jag var lite mer sleten när jag kom fram. Men där fanns vatten och ett väldigt prydligt vindskydd och toaletter, så jag tog av mig kängorna, lagade lunch (klockan var runt ett) och tog några minuters tupplur. 


Jag hade mina tvivel på om jag skulle orka att fortsätta de sista 13 km till Trelleborg när jag slog mig ner där, men efter en knapp timmes vila så var jag redo. Med nya sockor på fötterna och kängor som inte längre var fuktiga av svett och mat i magen så kändes allt fint igen! Vandringen efter Svedala och hela vägen ner till Trelleborg går på landsvägar, de flesta grusvägar och en del asfalterade. Ingen av dem särskilt hårt trafikerade, men en och annan bil, mc, moped, cykel och häst susade förbi. Ok - hästarna susade inte. Lanskapet är helt öppna åkrar, man ser långt omkring sig och dt är bara små kullar som avgränsar hur långt man ser. Det var väldigt fint att gå där denna påskhelg; varmt och soligt men med en lätt och uppfriskande vind. Jag tänkte inte på att jag borde haft solskydd, så mina underarmar och ansikte är lätt röd/rosa nu. Jag skulle inte vilja gå här i intensiv sommarhetta eller i regn och rusk, då torde det vara väldigt tufft.


Återhämtningen efter lunchen höll i sig i en mil ungefär, så 2 h. Vilket var ok. Jag var ganska matt de sista kilometrarna in i Trelleborg, och axlarna värkte. Dessutom hade jag fått en blåsa under en fot vilken jag trodde skulle vara hemsk, men den visad sig vara liten och lätt att ignorera när jag väl fick av mig kängorna. Benen var ganska motvilliga att gå nåt mer och jag ville inte ha ryggsäcken på ryggen nåt mera. Noterade dock att det var enklare att gå 3 mil med packning än att springa 2 mil utan; kroppen säger ifrån mycket mer bestämt under de sista kilometrarna av en halvmara.


Till sist var jag framme, efter 7 h promenerande över åkrar för att klara av 3 mil så var jag vid stationen i Trelleborg, tog tåget hem och efter att ha suttit 30 minuter på tåget så haltade jag långsamt de 50 m från stationen och hem. Jag var trött och solbränd, frös en del på grund av detta, jag hade ont i fötter och axlar och det kändes som om jag inte skulle vilja gå en meter på flera dagar. Middag och så sömn (kl åtta!). Visst var jag stel i benen när jag vaknade morgonen därpå, men nu några timmar senare så skulle jag kunna ta på mig ryggan och gå vidare. Men det behöver jag inte!

Hur kommer sommarens tur (10-14 dagar, nästan 30 mil) gå? Ingen aning. Men jag ska träna specifikt för att gå med packning och jag ska minska på packningen. Jag ser hursomhaver fram mot den! Här är turen jag gick, ungefärlig lägerplats markerad med rött; två dagar, fem mil på Skåneleden:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar