Med många kulörta lyktor
jag gick mig i världen ut.
De slocknade - ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.
Jag stannade - högst förlägen, - allt hade ju mist sin glans! Men nu har jag gått på vägen, som kommer från Ingenstans och ringlar till Ingenstädes, i många de långa år förutan kulörta lyktor. Det är ganska svårt - men det går. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar