Effektiv helg

Gym, teater och jobb är vad jag hunnit med hittills, och jag har just läst, betygssatt och kommenterat den sista tentan i en diger bunte (om du är en av mina studenter så betyder det att du kan få ut den på tisdag; jag behöver hålla i dem ett slag för att skicka in rättningslistor så att ditt betyg hamna i ladok - det kommer ett mail när de kan hämtas). Steg upp tidigt i morse, frukost på kaffe och rostat bröd med jordnötssmör+sylt och gick sedan ner till gymmet för 60 minuter löpband (11 km) och bastu.
Om en liten stund ska jag träffa Lyly och Åke , vi ska ut till Malmö Arena för att se Cirque du Soeils föreställning Saltimbanco. det var så länge sedan jag träffade Åke, jag ser så mycket fram mot det. Vi ska se om vi inte kan få lite mat nånstans i käppastan efter föreställningen. Det har varit och är en på alla sätt överfull helg, men det är roligt hela tiden.

Kontraktbrytarstilen

Det var ett stycke fantastisk teater, en monolog på strax under en timme.
Men låt mig ta det i tur och ordning; det var helt en virtuos uppvisning av Rasmus Luthander. Han levererar texten i ett rasande tempo men med väldigt klar och tydlig diktion, det är redan som en uppvisning av minneskapacitet fascinerande - men mer än så var det underbart att se hur han, trots det genomgående rasande tempot, varierar röst, tilltal och kroppsspråk mellan det mycket stiliserade och det helt naturalistiska. Jag var helt fascinerad, bländad. Texten är i sig en labyrint av olika röster, men jag är rädd för att det är den slags text jag inte skulle dragits in i om jag läst den. Här, däremot, var den komplex och så nära samtiden, för mig mitt uppe i så många saker som rör sig i mitt (och antar jag, många andras) huvud.
Jag hoppades innan idag på teater som jag skulle engagera, något att bry mig om och reagera på. Jag fick allt vad jag kunde hoppas på och en hel del till. Två till föreställningar (tisdag och onsdag) och biljetterna kostar bara 50 spänn; det är rena fyndet. Rusa dit om du kan.

Nöjen

Ikväll blir det teater, på studion på Malmö stadsteater; Kontrakbrytarstilen och jag vet just inte mer än att det är ett samarbete mellan Malmö stadsteater, Teaterhögskolan i Malmö och Teater Mutation (bara några få föreställningar så skynda på om du vill se den, efter onsdag är det för sent). Lite drygt en timmes monolog och jag hoppas så på att få se lite levande teater; nåt som jag bryr mig om (känslomässig och/eller intellektuellt) i motsats till dammiga klassiker som jag för närvarande inte får ut ett skvatt av. Nån slags teaterns motsvarighet till Dennis Cooper skulle vara allra bäst, men jag undrar om det ens är möjligt. Jag är oändligt tacksam för att Leffe visade mig vägen till Cooper!

Jag vet inte varför jag ser ut som jag gör, det är väl mina gener

A B C

Situationiser och Fluxus i makligt tempo, med lite tur hinner jag ända fram till Chris Cunningham.

Lång men juste dag

Upp 06.45 som vanligt, frukost och in till Lund för att föreläsa; två timmars dissekerande av en knappt fyra sidor lång text skriven av Hal Foster om precisionismen. Sen en snabbt på tåget och över till Köpenhamn. Måns och jag ska arbeta på en artikel om den nya hängningen av delar av samlingarna på Statens Museum for Kunst, men innan dess en sublim lunch på Aamanns, deras frokost. Först två bitar sill på rågbröd som jag inte har på bild, sedan en serie rätter på en planka:

Klockvis från övre högra hörnet: lax (jag tror den kan ha varit lätt rökt) med blomkål, hönsesalat, råbiff (den var något av det mest fantastiska jag ätit på väldigt länge), mousse på lever (av kyckling tror jag), paté (grovmald och med nötter i) och tills sist ost med inkokt päron. Allt var utsökt, smakerna var rena och klara, inget var överarbetat eller dränkt i kryddor - det var rena smaker av mycket bra råvaror som alla kompletterade varandra. Rena fyndet för 265:- danska kronor. Sen började vi arbeta; se, anteckna, diskutera. Var inte hemma förrän 19, då jag fick sätta mig med förberedelser tills i morgon, så nu ska jag strax ta och sova.

Tårta på jobbet

Jo vi avtackade Ann-Charlotte idag, hon går i pension den här månaden. Det känns lite underligt. När jag började i mycket liten skala som lärare på konstvet i Lund, det är i mitten av 90-talet, så var det främst som en i ett lärarlag som utvecklade en ny kurs, Massbild och konstbild i vår tid. De övriga var Jan-Gunnar Sjölin, Torsten Weimarck och Ann-Charlotte Weimarck. Jag var den yngste och minst erfarne i en grupp av unga och energiska människor som ville göra något nytt och ville ta ut svängarna ordentligt, och det har ända sedan dess känts som om jag var en i en grupp unga ivriga lärare och forskare. Men nu så är alla tre pensionerade och jag har andra lika utmärkta kollegor (själv har jag lite drygt 20 år kvar till pensionen, så det är mycket som ska bli gjort).
Jag hoppas verkligen att jag framöver visar samma nyfikna öppna attityd till studenter, kollegor och omvärlden som mötte mig från starten på konstvet. Allting är alltid nytt, alltid viktigt, alltid möjligt. Å så hoppas jag att mina pensionerade kollegor äntligen hinner jobba lite.

Luis Bunuel

Man hinner en del på en lördag

En del jobb, en del fika och en del Röster som flugor runt vårt fina huvud (Oh No You Cow). Inte illa alls, dessutom fann jag denna katt (porslin med träsvans) i en lumpbod vid Dalaplan.