Det är den där tiden på terminen igen

Den där tiden då allt ska hinnas med innan semestern, det är massor att göra och allt för korta dagar. Men likväl så har jag tagit mig tiden till att följa med jobbet till Wanås i morgon, någon gång i sommar måste jag se årets utställning och det är alltid fint att åka tillsammans med en massa folk.
Mes irriterande för tillfället är Skånetrafiken, de är sena och har problem tre dagar av fem vilket är helt hopplöst. Det är definitivt dags att dumpa de där fantasierna om privatiseringar och återta kontrollen över kollektivtrafiken. Alternativet är mångdubblad biltrafik, vilket betyder att stora delar av våra innerstäder behöver rivas för att öka framkomligheten med bil.
Bäst just nu är att alla sommarens resor är klara, bokade och betalade, den första om bara några veckor, å jobbets vägnar till Southampton. Great, jag ska passa på att se David Bowie is (och en massa Christopher Dresser därtill) på V&A på hemvägen, och så middag med Kim! Det var länge sedan jag var i England och London.

Regn och remicade

Mer remicade idag, nu en lägre dos än vanligt i hopp om att komma till rätta med alla dessa infektioner och liknande jag har fått. Hoppas planen håller.
Igår var jag aktör åt Fluffy, detta är resultatet. Ich bin Kunst för att citera Leigh Bowery. För vän av ordning kanske det ska sägas att denna video bara är en liten del av en större installation som Fluffen jobbar på.

Asami Kannon 130520 from Leif Holmstrand on Vimeo.

ESC på stan

Massor av folk ute, massor av människor med flaggor, hattar, t-shirts etc som talade om varifrån de kom. Ganska fint alltihop men inte så storslaget, vilket inte gör så mycket eftersom Malmö är fint också utan extra evenemang. Nu har de scener på Gustav, och en minimal Street Food avdelning vid Södertull. Den sistnämnda var liten med ett 10-tal stånd, men de var alla fantastiska (de ordnades av några av Skånes bättre restauranger). Om bara maten på Malmöfestivalen kunde vara som den var här.

ESC

Så var det final, jag ska steka en rostbiff och göra remoulade på ugnsbakade rotfrukter efter recept från Aamanns. Jag hoppas Cezar vinner, falsettsjungande östeuropeiska män i överdramatisera svarta klänningar har allt mot sig, å ändå sjunger han "It's my life"! Anoks visa om fåglar som trillar av tak är mycket rar den med. Sämst av alla är svårt att kora, men de där albanska hårdrockarna ligger väl till och de tjatiga grekerna. Tidningarna håller på Danmark eller Norge, men de är mähä, jag vill se Rumänien vinna, i falsett som sagt. Brut tycker inget alls, men har besegrat sin skräck för min Fatboy.

Ren och oförfalskad sommarglädje

Hur det ser ut när jag arbetar hemma

Sitter hemma och tar mig igenom en samling texter, så här ser den saken ut. Notera kaffemugg, smörgåsfat och en katt, mitt hemmakontor är fullt utrustat för intellektuellt arbete.

Konstpaus (bortstött materia ur ett pågående manus)

Personer:

Vår Hjälte, med strupen fylld av småbarn

Doktor Barabbas Anus, en kirurg i permanent metamorfos

Syster Berit Bombalätt , en ung idealistiskt opiumätare

(På en operascen i Malmös södra förorter)

Doktor Anubis: Läget är akut Syster Balett, vi måste operera genast om vi ska rädda denna underbara sångröst åt världen!

Syster Balett: Men doktorn, era ödlehänder, de kan inte hålla i larynxoskopet, ni måste tänka på er egna karriär först! Tidningarna!

Doktor Anubis: Konsten, syster, KONSTEN är viktigare än mina fjälliga gröna. Häll på spriten, jag öppnar henne och går in!

(Ridå)

Lite sjukare ändå?

En läkare föreslog att jag ovanpå Chrons sjukdom också har Reiters syndrom. Jag vet inte om han har rätt eller fel och det finns inget sätt att testa om så är fallet verkar det som. Obotligt och utan några bra behandlingar, bara lindrande av symptom att få. Lindriga besvär för många men inte alla.
Sjukdomar med efternamn verkar se till att min tillvaro riskerar att bli besvärlig framöver. På nåt sätt får jag väl finna sätt att leva också med detta, mer träning antar jag kan hjälpa men jag ska prata med läkaren först. En sak är positiv; om det är Reiters så betyder det att jag lugnt kan fortsätta med Remicade, vilket är väldigt bra nyheter. Enligt en del källor så läker Reiter ut, inte så enligt andra ... jag vet inte om man ska googla sina sjukdomar egentligen.

Hemma igen

Tillbaka i Malmö efter några intensiva dagar i Berlin med vår fortsättningskurs. Där är alltid lika mycket att se; som så många gånger tidigare så är det Hamburger Banhof som erbjuder de för mig mest engagerande tingen. I år var där en väldigt stor Martin Kippenberger retrospektiv (bitvis och i stycken är han ofta svårbegriplig insiderkonst - men så här när man får allt på en gång blev det fantastiskt), Nina Canell och Rolf Julius visades tillsammans (bägge för mig tidigare okända, det var precist och minimalt och mycket mycket bra) å så visades bilder av och en dokumentär om George Widener (som verkade försöka räkna ut hela världen). Vi såg mycket mer än så, men dessa tre utställningar var det som jag verkligen gick igång på.

Så här ser det ibland ut när jag jobbar (i Neue Wache)

Georg Widener

Remicade redux

Såg att någon hittat min blogg genom att googla frågan ”när blir man bättre av remicade”. Tänkte jag kanske skulle svara på den saken. Jag blev bättre väldigt fort, redan den andra behandlingen ändrade mitt vardagliga liv helt, inga mer bekymmer med magen. Inga mer nattliga turer till akuten för att få morfin.
2008-2012 funkade det problemfritt, men nu har jag ständiga infektioner sedan ett drygt halvår tillbaka; varande sår som inte läker i näsan, öron, mungipor, infektioner i ögon och urinvägarna och så helt nyligen stela leder därtill (jag har tack o lov inte alla symptom samtidigt). Jag har ätit stora mängder penicillin som hjälper några veckor, och min remicadedos är sänkt i hopp om att det ska bli bättre. Det är som att välja mellan pest och kolera, ganska bokstavligen.
Ingen är 100% säker på att det är remicade som ligger bakom dessa infektioner, olika läkare har lite olika tankar så allting är under utredning.

(Edit: det är kanske Reiters syndrom och inte biverkningar av remicade, joy joy)

Dax att resa med jobbet

Så var det tid för den årliga Berlinexkursionen, i år med två nya kollegor; Joacim & Ludwig. Har planerat ett fullt men inte stressat schema, hoppas allt kommer att fungera fint trots att jag inte är igång i full kapacitet. Läkaren jag träffade igår tyckte iaf att det var ok att åka.
Ska fira min 47:e födelsedag där, inte något ovanligt scenario att fylla år under exkursionen. Fyrtiosju, en gång i tiden tedde det sig orimligt att vara så gammal men jag kan meddela att man är samma människa som när man var 15. Inget förändra sig och allt är annorlunda.

Å dagarna blir allt längre

Väldigt lång dag på jobbet (och en ännu längre väntar i morgon), vilket gör det svårt att få tid hos en läkare och jag behöver en penicillinkur och ögondroppar igen för det tar tid att få ner mängden remicade i kroppen och innan det sker så är det en strid ström av bakterieinfektioner som gäller.
Skickade ut tentor och betyg på dem, vilket naturligtvis orsakade en mailflod och ett par samtal om resultat - inget jag inte är van vid, ibland är jag mer förvånad över att det jag skriver och skickar ut inte är tydligt nog. En del vill bara diskutera, någon känner sig inte fullt så juste behandlad som han/hon förtjänar. Man få ta sig tid och förklara, ofta är lösningen just ett samtal kring uppgiften. Nästan alltid är de de bästa och mest högpresterande studenterna som har mest att fråga om; jag kanske hellre vill lägga min tid på att försöka få igång de som har mer problem med sina uppgifter. Men det finns inte så mycket att välja på, det är bara att ta alla samtal.
Kvällen slutade hursomhelst mycket mer avkopplat, med vin och en väldig massa vindlande samtal hos Åke i hans ateljé (som har en fantastisk utsikt) och det var oerhört trevligt. Jag ska passa på att bjuda tillbaka så fort jag har en chans. Nu är det Berlin som gäller, ska snart iväg med ett stort gäng studenter och två kollegor.