Sextio

Det är några dagar sedan nu, men jag fyllde sextio. Det är väldigt många år, fler än jag egentligen kan föreställa mig, även om jag minns så mycket.

Barndomen på Eldarevägen. Kulltorpsskolan, Österängsgymnasiet. Stranden i Åhus och torpet på Ryssberget. Jönköping och Stockholm och Malmö. Åttiotalets estetik och drömmar. Arbetet som sjukvårdsbiträde och städare. Studier. Pojkar och män jag mött genom åren.

Gym. Halvmaror. Paris, Rom och Berlin. Cykelturer runt Sverige. Nätter i tält, på campingplatser och långt ute i ödslig skog.

Jag har säkert glömt mer än jag minns just nu.

Så här långt har det varit ett gott liv. Tonåren och de första åren därefter var mer oroliga, men jag tänker att det nog gäller de flesta. Sedan blev livet bättre och bättre, även när det varit som mest besvärligt.

Crohns sjukdom är ingen höjdare, men ur den kom också något gott. Det var den som fick mig att gå till gymmet för första gången och börja springa.

Har jag lärt mig något längs vägen, förutom en väldig massa konsthistoria? Kanske. I så fall skulle jag formulera det ungefär så här:

• Allting förändras hela tiden. Omfamna förändringen.
• Fysisk träning är grunden för att må bra. Det behöver inte vara svårt om man följer vetenskapliga råd.
• En cykel är bättre än en bil när det gäller att trivas med livet.
• Ge dig ut i naturen. Vi har allemansrätten, och det kostar ingenting att gå.

Mer än så har jag nog inte.

Det mesta i livet är rutin: att gå upp på morgonen, jobba, planera någon slags semester, planera jul, träffa vänner, laga kvällsmat. Det är egentligen ganska enkelt, och man ska nog inte försöka göra det mer komplicerat än det är. Kanske är det enklaste sättet att göra livet lättare på alla sätt och vis att skänka bort eller kasta allt man ändå aldrig använder.

Året som gått

Min avhandling hade sin egna blogg, den är nu avslutad eftersom jag disputerat, men processen finns dokumenterad här: https://gameworldphenomenology.blogspot.com/

Min cykeltur genom Sverige har sin egna, 3 timmar långa, film.

Jul 2025

 Nu är det jul igen, och i våra större dagstidningar är det alltid samma visa. Detta ständiga gnällande på julen och påbud om att inte fira den är det enda jag ogillar med julen, allt annat älskar jag; matlagning, bakande, pyntande, glögg, julmusik nonstop, Kalle Anka, vänner. Men nu är jag en sån som läser Sydsvenskan, DN, SvD och ETC varje morgon till kaffet och där kan julen sammanfattas i följande världsfrånvända punkter:

• Årets glöggtest: "All glögg är vidrig och söt, den enda ljusglimten är denna andalusiska glöggvariant gjord på palsternackor och smaksatt med lagerblad och pudelskit" enl vinexpert. Vi människor fortsätter dricka litervis med Blossa Starkvinsglögg.
• Årets julbord: "Skivor av kålrot och strimlad asbest är det enda vi behöver" mitt julbord består av alla Wretmans turer (utom lutfisken), och grönsakerna är två: rödkål och senap.
• Femton olika reportage skrivna av nykterister om hur otroligt farligt det är att bli full. 
• Julen är en dödlig kvinnofälla med för mycket jobb och krav. OK, det där är ett heteroproblem, jag är en man, inte hetero och jag firar julen med min självvalda familj. Ingen av dem får göra nåt på julbordet för då blir det fel, jag tar han om rubbet och sjunger med i julvisorna medans jag hackar sillsallad och rullar köttbullar med whiskey och kryddpeppar.

Koppla av journalister, kåsörer och vinprovare; det glada firandet i rött och grönt med kilovis av död gris, litrar av sprit, sockerchock och tusentals lysdioder är skoj, varmt och skönt! Kom igen då katten, det svänger ju! Nu firar vi Kalle Anka!

Nytt vänsteröga

 Åldern gör sig lite påmind, jag bytte lins i vänster öga i går morse, pga grå starr. Det var en snabb operation, synen tar sin lilla tid att anpassa sig men redan idag kan jag använda datorn och läsa böcker någotsånär som vanligt. Värst är att jag inte ska träna något alls på ett par veckor. På tal om ålder, jag fyller 60 nästa år, ska jag fira genom att vandra några delar av Skåneleden, eller ska jag cykla till Berlin måntro?

Ännu en cykeltur!

 För en vecka sedan lite drygt kom jag hem från årets cykeltur: 200 mil från Malmö till Dalarna och tillbaka igen. Det var magnifikt! Jag har klippt samman en 3 h lång film om turen, den finns nedan. Man kan också se hur jag cyklade via Komoot!

Dr Björn Fritz

 I fredags disputerade jag, det var den sista biten på att bli doktor i Konsthistoria och visuella studier, så nu är det mest lite byråkrati kvar för at jag ska bli doktor Björn Fritz. Hösten 2022 satte jag upp ett par olika mål; att springa Berlin halvmaraton, att cykla 200 mil genom Sverige och att ägna 6 månader åt att sätta fart på mitt avhandlingsarbete. Jag hade just fått tid på jobbet för den saken, inga andra uppdrag under hösten 2023. 

Springandet och cyklandet gick fint och jag satte fart med avhandlingen, det betydde också att det sommaren 2024 inte blev några långturer, och inga lopp; jag hade fortfarande jobb kvar med skrivandet. Men våren 2025 så var jag klar, jag korrekturläste och redigerade och lämnade till tryck. Å nu har jag alltså disputerat och är i mål också med det projektet. Min avhandling finns att ladda ner, och om man vill veta hur jag jobbade så skrev jag i en andra blogg under tiden för att dokumentera lite av allt jobbet.

Om 44 dagar, den första juli, så ger jag mig ut på en ny långtur, 200 mil igen, och fortfarande Sverige men en ny färdväg. Den finns naturligtvis online den med, och om man vill se vad jag gör där medans jag gör det så kan man kolla på instagram. 

Jag fyllde 59 för några dagar sedan, och allt är så väldigt bra.

Musik som jag lyssnar mycket på och refränger jag nynnar på när jag är på väg nånstans

Jag pratar om att planera att cykla

 Ok, jag gjorde en kort YT-film om min planering, på engelska.