2017 i sammanfattning

Detta är mitt 2017, vilket på det hela taget var ett glatt år (mest beroende på att Chron's höll sig i schack hela året) med några små resor; till Paris med Leif på Svenska institutet (där jag träffade den förtjusande Aino!), till Kassel (för en usel documenta 14) och Berlin med en bunte vänner och vi hade alla väldigt roligt ihop. Många dagar med Fidde, många turer ut i naturen. Massor av god mat, både hemma och ute.
Kring mig var året nog värre, många sorgliga händelser och ett världspolitiskt läge som inte är stabilt eller ens ok. Men det är det inte min roll att sammanfatta; den här filmen är mina gladaste bilder ur ett år som ser ut att vara soligt och varmt hela tiden även om vi nu hade den kallaste kortaste sämsta sommaren på evigheter.

Gott Nytt allesammans!

Lundaloppet 2017

Idag sprang jag genom Lund, bestämde i våras att jag skulle springa 5k stället för de backiga 10k vilket var skönt. Jag är i ok form, men den kunde varit (och ska bli) bättre (igen). Fem kilometer på drygt 26 minuter (officiellt tidtagning) betydde att jag hamnade på 344 plats av 1726 personer som startade på den distansen, inte illa för en gammal man med måttlig tid för träning! Inga fler lopp inplanerade i år, men jag kanske gör en sen anmälan till Malmömilen eller midnattsloppet.

Party!

För att muntra upp min arbetsdag har jag klätt ut mig till arkitekt, halloween ftw!

Sommarlov

Ännu lite tid kvar till semestern, men det är väl i princip sommarlov nu. Inga jobb som hänger över mig, inga studenter som väntar på nåt. Solen skiner. Äntligen :)

Lundaloppet!

Årets första 10k-lopp avklarat, med på tok för lite träning i bagaget, men det gick vägen ändå! 10 slitsamma kilometrar; det var (som vanligt) dammig i stadsparken, och banan gick upp och ner i Botan ett par ggr för mycket och alltsammans kändes som bara den i benen, men jag sprang och jag kom i mål på anständiga 54 minuter. De första fem km gick fint (på ca 5 min/km), sen fick jag gå i 20-30 sekunder vid vattenstationen och nere i stan och tempot saggade rejält. Nåväl, det är 2 till 10k lopp i år jag anmält mig till, och så en halvmara på det! Sen var dessutom Fidde nere och firade min 50-årsdag, så det var en strålande helg med utmattade ben och en å annan öl!

Ett enda ansiktsuttryck? (Jag jobbar hårt idag)

I Lund

Snö, minusgrader och en Skånetrafik som gett upp alla ambitioner med att fungera. Pendling Malmö-Lund (som borde vara en lätt sak, det rör sig om 18 km vilket är en kortare sträcka än vad som ryms i de flesta tunnelbanenät) är en obehaglig, långsam opålitlig process i överfulla skitiga tåg med opåkallade stopp och byten mellan tåg och mellan tåg/buss. Det är totalt orimligt att det ska vara så fruktansvärt illa ställt som det är; man misstänker att det finns nån slags försök till att öka bilförsäljningen bakom det hela.
Mycket jobb; texter att skriva, föreläsningar att hålla, tentor att rätta, texter att läsa i mängder. Men det är ändå ett skönt jobb, stress är ok när man har lite kontroll över den. Skulle gärna sitta hemma och läsa istället, men det får bli när jag har tid. Jobb först, träning är #2 och avkoppling #3.

Lugnet före

Det är en lugn vecka, sitter och funderar på kursutveckling och beställer ett par lärarexemplar på böcker jag kanske kan använda på kandidatkursen. Har en tanke om ett nytt upplägg som jag behöver prata med mina kolegor om; mer seminarieform, fler sorters teori, mer avancerade om än korta texter.
Läser också lite tentor, men det är trögt idag trots att jag kom iväg till gymmet i morse före jobbet. Det är en vacker höstdag utanför mitt fönster, men jag ska gå på seminarium; Derrida som sagt.

Utspark

Så har jag och några kollegor firat av Cecilias och Jan-Gunnars yngsta dotter Dittes student, såväl utsparken från Spyken som med en buffé hemma hos dem. Mellan dessa passade jag och Måns på att ta ett glas vitt på Klostergatan och se mängder av studenter glida förbi på flak av alla de slag, jag impulsköpte mig en panamahatt. Mest med tanke på den stundande semestern i Rom där solskydd verkligen behövs och vad kan då vara bättre är ett som dessutom är stiligt. Jag fyller femtio nästa år, så jag kan ha hatt nu utan att det ser fjabbigt ut. Soligt och fint men inte riktigt så där sommarvarmt som man kunde önska sig.

Amerika mellan världskrigen

Vanlig dag på jobbet

Fem timmars föreläsningar; två timmar om motorvägar & förorter, följs av tre timmar svensk efterkrigskonst (på engelska). Diverse administration i pauserna, massor av kaffe, lite småprat och en widerbergare till lunch (som så många ggr innan). I kväll ska jag läsa utkast till uppsatser som jag ska handleda imorrn. Det är som sagt mycket nu.

Långhelg

Så var det fyra dagar ledigt; jag planerar i huvudsak att rätta tentor och att gå på gym eller springa men mat, vin, tv-spel och långfilm står också på schemat. Inte så mycket vila då, men jag känner inte riktigt att det är det jag behöver just nu; jag behöver ett krispigt vitt vin och några ostron!

Påskmorgon

Fidde tjatade tack o lov på mig att fixa en tid på vårdcentralen (ögonen krånglar, biverkningar av remicade tror jag) och jag lyckades med att komma fram i telefonkön och få en tid en timma senare samma dag trots att det är påskvecka. Så jag hann dit och till apoteket på väg till jobbet. Fick lite blandade salvor, ögondroppar, tabletter i hopp om att något hjälper. Mest antihistamin, lite svagt kortison. På jobbet möttes jag av e-post från biblioteket om att några böcker jag behöver har anlänt och jag kunde börja rådda i betalningar för Berlinexkursionen. Kort sagt en mycket effektiv förmiddag där många saker blev lösta. Återstår att föreläsa om nyklassicism, å att gå o träna men först lunch.

Ännu en dag på jobbet

Inte den bäst planerade veckan; all schemalagd aktivitet idag och inget tis-fredag. Med resultat att jag hinner ikapp med möten jag ska ha, schemaplanering, tentarättning och ev också med att påbörja att skriva en artikel om landskap. Nu ska jag hursomhaver iväg och lyssna på våra duktiga grundstudenter i några timmar!

Ibland är det motigt

Tuff dag idag, remicade på morgonen, sedan en föreläsning att hålla i Lund och så hem och ut att springa i den sista eftermiddagssolen. Det var ingen vidare snabb runda; remicaden gör mig så trött och benen var fortfarande stela efter söndagens gympass (benböj med skivstång om blygsamma 40 kg satte ordentliga spår i låren, det var ett tag sen sist jag gjorde sådana). Nå vinsten ligger i att jag ändå tar mig ut att springa bara för att vädret är fint och tiden finns trots en trött kropp och lår som kändes som ömmande stela vedklabbar (de känns bättre efter lite löpning), inte i själva resultatet på löprundan. Det blir snart bättre alltsammans, för jag är ganska envis.

Hemma och på jobbet

Sur kall blåsig dag, duggregn och ca 3°. Alltså behövde jag ge mig ut och springa när jag kom hem (7,4 km, måttligt tempo), med en ljudbok i öronen (Primo Levis Är detta en människa? Det är nåt mycket dissonant mellan den välartikulerade brittiske skådespelare som läst in texten och dess innehåll.). Föreläser just nu i en stor äldre sal, det är lite som den där första salen i universitetshuset; långa avstånd till studenterna, en arkitektur gjort för att skapa auktoritet. Så jag jobbar mot den, för det är roligare så.

Teori- & metodkursen

Undrar om inte denna andra termin av konstvetenskap, fortsättningskursen, är den del som jag gillar att undervisa på mest av allt (å jag gillar att undervisa överlag!). Här är ämnet krångligt, men kursen välstrukturerad och här kan jag se hur många av våra studenter lär sig tänka och skriva med teori; jag ser faktiska förändringar och framgångar. Sen blir det inte sämre av att jag ofta lär känna studenterna bättre, i seminarier, på muntliga tentamina och på resande fot i Berlin. Det är väldigt skoj.
Tillbringade förmiddagen på K3, på Malmö högskola och föreläste om rumsligheter för blivande scenografer. Det är en helt annat slags undervisande för jag hoppar bara in en enda gång i deras treåriga utbildning så jag vet inget om hur det jag gör fungerar samman med annat. Jag kan bara lita på att den lärare som ber mig komma och föreläsa har koll på helheten, och så leverera det vi kommit överens om; vad jag har förstått så har det fungerar utmärkt i flera år nu. En gång i tiden, det är mer än tio år sen nu, så jobbade jag där på K3 också. Tänka sig.

VT2015

Så var det dags, upprop, ny termin, nya och gamla studenter kommer till LUX och till Konsthistoria och visuella studier. Blöt snöig dag, men det ändrar sig snart nog; allt eftersom veckorna rullar på blir det soligare och varmare och snart nog är det vår igen. Tills dess är det bara att gräva ner sig i jobbet och på tjänsterummet och passa på att få saker gjorda!

Så har ännu ett år gått

Mitt 48:e och definitivt ett av de bättre för mig personligen (men värre på ett mer allmänt & politiskt plan). En kort lista över de allra viktigaste tingen som hänt mig i år skulle se ut så här efter massiv redigering, jag tittade igenom alla bilder jag tagit och mindes alla detaljer med stor glädje. Det mesta finns ju i bloggen så jag behöver bara ta med de allra lyckligaste/viktigaste stunderna här.

I mars blev en ung MFF-supporter, Showan Shattak, brutalt misshandlad i samband med firande av internationella kvinnodagen, helgen efteråt gick 10.000 malmöbor i en snabbt arrangerad demonstration för att visa att vi inte accepterar sådant. Motståndet har dykt upp där det behövs, även om de vidriga fascisterna tog fler röster än någonsin innan i valet i september.

I april åkte jag, Mårten och Leif till Japan, till Tokyo, Kyoto och Osaka. Jag vill tillbaka och alla bilderna därifrån drar hårt i mig varje gång jag ser dem. Samtidigt, New York lockar som nytt resmål för 2015 och jag vill tillbaka till både Rom och Paris; sen har jag inte varit i Spanien någonsin.

Under sommaren dök Fidde in i min tillvaro och efter det blev saker sig inte riktigt lika; det är löjligt spännande och mycket roligt. Dessutom inte så lite märkligt att det ledde mig tillbaka staden mamma kommer från, jag gillar den dialekten de har där uppe väldigt mycket. Det finns inte så mycket att säga om det mest privata mer än att allt är bra.

På jobbet så flyttade vi under sommaren från kvarteret Hyphoff till LUX och jag kan bara tycka att vi fått det mycket bättre. Det är ett mycket större och tätare sammanhang (om än delvis på bekostnad av egna möjligheter för avdelningen) och lokalerna är fantastiska. Jobbet är annars som alltid roligt; men 2015 så måste jag vidareutveckla mig själv och de kurser jag jobbar med, saker kan inte stå still och vi har resurserna för tankearbete.

2014 var ett lyckligt år som jag kommer att minnas länge hoppas jag. Det var inga små saker som hände, tvärtom var det de stora händelsernas år. 2015 är ännu inte här, jag hoppas min lycka håller i sig, ta-i-trä!

Pickaninny och gråtande krokodil

Fann denna broderade tavla på en loppmarknad på Clemenstorget i Lund för 5 kr. Köpte den för att den tedde sig så absurd, men också för att bilden ligger och skaver där någonstans i skillnaden mellan livet när jag föddes och idag. En pickaninny är en rasifierad bild av ett litet barn av afroamerikansk/afrikanskt ursprung. Jag kan precis se hur denna bild kunde vara ett fint inslag i en barnkammare i början av 1960-talet, när Pippis pappa var negerkung och en allmän och väldigt aningslös nyfikenhet på omvärlden var en god egenskap i folkhemmet. Det går liksom inte att läsa in någon illvilja i den tidens kontext, för i grunden fanns en nyfikenhet och en vilja ut ur det isolerade Sverige. I dag är bilden närmast grotesk, och tanken på att sätta den i en barnkammare är väl otänkbar. Jag fann det lätt skämmigt bara att bära hem den under armen; men som konsthistoriker så ville jag verkligen äga denna rasifierade artefakt som så tydligt visar hur mycket världen förändrats på bara femtio år. Nu är vi inte längre aningslöst nyfikna, nu vet vi en väldig massa om vår omvärld. Vi reser ut, vi möter alla sorters människor omkring oss. De svenska fascisterna i riksdagen säger att vi blivit PK-idioter, jag ser att vi faktisk gjorde allt det där som den som en gång hängde upp den här bilden drömde om. Vi reste ut, vi slog hål på en mängd av våra myter, vi öppnade samhället för en större, muntrare och krångligare variation.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra med bilden, den lär åka upp på en vägg här hemma så jag kan fortsätta fundera över den och den 50-åriga utveckling den representerar. Kanske borde jag ha den på jobbet så att någon kan bli inspirerad att skriva nåt smart om saken, kanske skriver jag i framtiden något själv.