To See the World While the Light Lasts

Jag såg en reklamskylt på gatan, sms:ade Lyly och bokade biljetter i en hast för att se detta. Det var ett tag sedan jag såg dans på Malmö opera, tror senast var Rivers of Mercury och den gången var det med den lille svartsjuke Filip (i en annan tid, i ett annat liv - många månar sedan). Det här var en annan slags föreställning; full-on postmodernism skulle jag säga med två distinkt olika delar; mängder av ljus, scenografi och kostym. Orkester, kör, solist och fullt ös i känslorna. Mycket häftigt alltsammans och väldigt mycket föreställning för biljettpriset, så gå åstad och se om ni kan för ni kommer inte att ångra er.

En tysk dag

Dagens föreläsning handlade om hermeneutik och strukturalism; Heidegger, Barthes, Foucault (jag kom inte ända fram till Derrida). Hem för lunch, 20 minuters sömn och så ut i duggregnet för 7 km lugn löpning. Snart tid för en dusch och sedan förberedelser för morgondagens jobb; Duchamp och det stora glaset. Å så får jag min julklapp från Lyly i kväll, vi ska se Malmö stadsteaters uppsättning av Cabaret. Nu är jag oerhört förtjust i filmversionen med Liza Minnelli, Michael York och Joel Grey och det är svårt att tänka sig den på svenska eller utan Bob Fosses koreografi men jag ska göra mitt bästa för att ta det hela för en ny föreställning och njuta av kvällen, det brukar inte vara så svårt.

Gesture

En gång i tiden så fanns Sara Jordenö någonstans bland folk jag kände, jag ska inte påstå att vi var vänner men vi var på samma platser. Sen tog hennes karriär fart, hon flyttade till USA och nu jobbar hon på en film, Gesture, tillsammans med Twiggy Pucci Garcon och det finns en trailer som är fenomenal (nedan). Jag har sett Paris is Burning många gånger, det här är samma miljö men många år senare och av trailern att döma med en fingertoppskänsla för att förmedla miljön som är magnifik. Jag ser väldigt mycket fram emot att se filmen, låt oss hoppas våra distributörer nu inte dummar sig och gömmer den.

Text + bild + musik

Jag saknar det mesta i melodifestivalen

Hittills har det varit ganska trista bidrag, Ranelid var ju skämskudde-pinsam där han vrålar om sin sperma och om Kvinnan (heteromän har aldrig den där fingertoppskänslan som behövs för att få till det, ej heller kan de hantera en enkel tub brun-utan-sol). Nej, det saknas underhållare i festivalen och det saknas minnesvärda framträdanden över huvud taget, så har det varit i många år nu. Så jag fick ta fram iPaden och leta upp Raw Sewage för att kompensera det hela under gårdagens deltävling, man kan alltid lita på Leigh Bowery!

Bästa helgen

Spenderades med F, jag e ledsen men han får heta så och det blir inga bilder av skäl vi två vet allt om och ni andra får vara undrande över ett tag till (nå några av er vet nog redan). Hursomhaver; han är den underbaraste kille jag träffat och det här har hållit på länge nu. Vi hade en underbar helg och som grädde på moset kom den verkliga vårsolen. Så vi kunde se på konst på Moderna Museet, titta i butiker, strosa vid havet, fika utomhus i Västra Hamnen, äta en massa god mat, se Leap Second på Operan och umgås en massa. Han är nåt helt speciellt, F. Vi ska flytta ihop.
Leap Second ja - det var en väldigt fin dansföreställning. Oerhört häftig visuellt, snyggt ljussatt och väldigt engagerande. Man trodde att nu har de gjort allt som går att göra här och så vände det igen, och igen. Jag tror vi såg de sista föreställningen, så då har ni missat den.
Enda smolket denna helg var att den tog slut. Men det kommer mera snart nog!