1:a maj

Det är en jävla tid vi lever i. Det är första maj och man tänker att när nazister under olika beteckningar, inklusive ett gäng i riksdagen, sticker ut hakan och två av världens supermakter leds av bisarra onda clowner så borde socialismen ha lätta tider. Med en så tydlig fiende är det enkelt att formulera motstånd. Men det finns ingen som vill. Borgarna gör som de brukar och bjuder in ondskan i salongerna.

Det är första maj och SAP får väl gå ut och demonstrera mot sig själva. De inför marknadshyror, demonterar arbetsrätten, sänker skatter för de rikaste och lägger ner arbetsförmedlingen överallt utom i storstäderna. Jag lämnade partiet 2015 när de tvärvände om flyktingmottagande. Det finns inget kvar av Erlanders och Palmes parti längre.

Vänsterpartiet har tack och lov dumpat sitt EU-motstånd, men sitter fortfarande fast i en härva av tramsig identitetspolitik som totalt blockerar all faktisk politisk handling. Någon borde läsa Marx där och fokusera på ekonomi och rättvisa.

Jag är glad att pappa är död och mamma dement så de slipper se eländet. Jag gick alltid i första maj tåget med dem. Jag kan fortfarande sjunga några verser av Internationalen (å ett par andra visor) vid behov. SAP har banne mig inte rätt att ens i smyg nynna på den sången.

Jag marscherar ingenstans idag, vänstern i Sverige har demonterat sig själv. Istället tänker jag läsa Éduard Louis Vem dödade min far? och fundera över varifrån en ny genuint socialistisk rörelse ska komma och vad jag själv behöver göra.

Facebook är korkade

En vän till mig, författaren och konstnären Leif Holmstrand, blev just avstängd från Facebook för att ha postat en bild på ett omslag på en bok; Aase Bergs lyriksamling Hackers (från 2015). Svensk lyrik av en etablerad författare utgiven på Albert Bonniers förlag. Leif postar sånt ofta; kommentarer till det han läser och ser; till litteratur och konst och det är tänker man sig en ganska stillsam och okontroversiell syssla. Men så var det ju det att det förekommer en rättfram bild av en naken kvinna på omslaget, vilket väl är stötande för absolut ingen alls med en normalt funtad tankeförmåga. Vem vill ha amerikansk dubbelmoral här?

Helt vanlig lördagskväll hemma

I fåtöljen med Matrosen och Stjärnan, Brutus och en kall Sort Guld. På avstånd hörs det ganska hopplösa bruset av untz-untz och "Vi som älskar 90-talet" i Pildammsparken. De kan ha sin E-type och Vengaboys ifred. Jean Genet är spännande, han gör begreppet queer verkligt igen efter årtionden av intellektuell dimma från min sida.

James Joyce skriver brev

Min pappa läste James Joyces Ulysses många gånger, Joyce själv skrev två mycket korta berättelser om katter för sitt barnbarn Stephen James Joyce. Båda har nu hamnat i allmän ägo och de har publicerats som "böcker" med hjälp av duktiga illustratörer; The Cat and the Devil kan du läsa på flickr och den andra, som utspelar sig inte så långt härifrån lyder så här:

“The Cats of Copenhagen” (Letter to Stephen Joyce of 5 Sept. 1936)

There are lots and lots of fish and bicycles but there are no cats. Also there are no policemen. All the Danish policemen spend the day at home in bed. They smoke big Danish cigars and drink buttermilk all day long. There are lots and lots of young boys dressed in red on bicycles going around all day with telegrams and letters and postcards. These are all for the policemen from old ladies who want to cross the road and boys who are writing home for more sweets and girls who want to know something about the moon. When I come to Copenhagen again I will bring a cat and show the Danes how it can cross the road without any instructions from a policeman.

Varje dag är som söndag

Planerar arbetsveckan, läser kurslitteratur och Hans Belting, tänker strax beställa pizza. Så laddar man för en ny vecka, å så har jag kollat på flyg till och hotell i Rom för semestern, det ser fint ut! Trillade över dessa lockande bokomslag till texter jag aldrig någonsin lär läsa; men med omslag som dessa så behövs ingen text.

Kiehl's Original Musk

Impulsköpte en parfym på Kastrup (ok då, Copenhagen Airport vill de heta numera), Kiehl's Original Musk, efter att ha sniffat på den i några minuter. Det är en gammaldags parfym och jag tänkte omedelbart på den som tämligen maskulin; den ligger och dallrar mellan lite småäckligt kroppslig och fantastiskt kryddig och jag fann den otroligt lockande. Noterade senare att den säljs som könlös, och jo den funkar säkert mycket bra på rätt kvinna. Det är en parfym långt borta från den där vågen av fräscht hav och citrus som alla vanliga herrparfymer håller sig till, och än längre ifrån det kemiska vapen som kallas Axe (som mitt gym är belägrat av). Läste recensioner när jag kommit hem och de är förtjusande varierade och jag håller med dem alla. Det är som om denna EdT vore en lightversion av William S Burroughs tappad på flaska. Några av de bättre beskrivningarna från Basenotes och Fragrantica kan ge en bild av den:

"Kiehl’s Original Musk smells like the entirety of a freshly cleaned public restroom in America, complete with two clean-cut American teenagers with freshly scrubbed faces taking each others’ underwear off in one of the stalls." 

"I love squirrels so I have decided to smell like them. OK maybe I'm lying but this is delicious and squirrels only wish they smelt as good as this classical furry musk." 

"Without being flippant, this smells like a dried piss stain....
No joke. Tangy, musty, honeyed piss. If you're confident you can pull girls smelling as if you didn't shake off well enough at the urinal, then I salute you. You're braver than I."

Hemma och på jobbet

Sur kall blåsig dag, duggregn och ca 3°. Alltså behövde jag ge mig ut och springa när jag kom hem (7,4 km, måttligt tempo), med en ljudbok i öronen (Primo Levis Är detta en människa? Det är nåt mycket dissonant mellan den välartikulerade brittiske skådespelare som läst in texten och dess innehåll.). Föreläser just nu i en stor äldre sal, det är lite som den där första salen i universitetshuset; långa avstånd till studenterna, en arkitektur gjort för att skapa auktoritet. Så jag jobbar mot den, för det är roligare så.

Malmösommar

Jag har ju avsiktligen planerat att inte åka någonstans i sommar, det hindrar inte att livet är duktigt skönt här hemma. Frukost och gym på det, sedan en stunds solande på gården (med en ljudbok), Fluffy sms:ar och vill fika så vi ger oss ut. Kaffe, solsken, läsk, mer solsken, Gunilla Klingberg på Malmö konsthall (stram fin utställning, sex verk i den större skalan) och lite bokshopping. En student från jobbet, Johannes, stod i kassan där. Jag köpte Oskar Ponnerts bok om Norra Grängesbergsgatan (som jag läste redan som blogg) och Pär Thörns / Andrzej Tichys REGION X. Hoppas hinna läsa dem innan sommaren är över; Tichy är för övrigt också en tidigare student av konsthistoria. Sedan kom jag iväg för ett bad i havet på ribban, sprang oväntat på Laila med dotter där, det var 21° i vattnet och oerhört skönt, en varm vind torkade en ganska omedelbart. Nu ska jag koka spagetthi och värma köttfärssås samt se lite mer av Brideshead Revisited. Det är ofattbart mycket sommar och semester!

Lena Andersson

Köpte Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande på hemvägen (inbunden för det är skönast att läsa så), har bara hunnit läsa några kapitel men jag är redan indragen. Jag läste hennes Duck City när den kom, och har lyssnat på den som ljudbok många gånger sedan dess, det här är en helt annan slags bok men när jag fattade att det var samma författare så bara måste jag läsa också denna nya roman. Jag är trög när det gäller att komma ihåg och koppla namn, tur att DN påminde mig i morse.

Yahya Hassan

Det händer inte ofta, men idag satt jag och läste nyheter på webben och som många gånger innan så var SvDs kultursidor det mest intressanta och snubblande över Jesper Olssons recension av den svenska översättningen av Yahya Hassans dikter, och jag kom på mig med att vilja läsa dem på en gång. Så jag rusade över till Akademibokhandeln på Triangeln och hittade den diminutiva lyrikavdelningen och boken. Den är rysligt bra, och ryslig. Det är mer än något annat en extremt levd text (och Johanne Lykke Holm håller den vid liv genom hela översättningen från danska). Så väldigt mycket som skrivits om den har skrivits som om detta var "muslimkritiskt", invandrarfientligt - men boken så som den är kan jag inte läsa på det viset. Det är en unik persons plågsamma uppväxt, och samtidigt det mirakulösa i att han också kan formulera och förmedla den. Det är så rasande levande och det känns så oerhört, ohyggligt närgånget. Jag kan bara säga som Olsson, läs själva.

Symposium på jobbet

Det hålls ett internationellt symposium på avdelningen; Art, Life and the Rule of Law och det mest spännande delen av min dag tillbringade jag med att lyssna på det. Dessvärre inte så länge eftersom andra mer triviala arbetsuppgifter också drog i mig. Förhoppningsvis har jag mer tid i morgon att följa presentationer och diskussioner för det är precis den här sortens avbrott i den vanliga lunken jag behöver för att hålla mig lite mer intellektuellt skärpt.

Torsdagskväll i Malmö

När jag kom hem från jobbet tvingade jag mig ut att springa på värkande, stela ben; det är underlig hur det bara efter nån km känns helt underbart igen. Sen kom Fluffy över och vi ägnade kvällen åt lite vin och en massa pratande, försökte se en film också men den visade sig vara för usel efter de först 20 minuterna. Mycket snicksnack om vårt gemensamma manus, det ska ut till fler förlag. Denna gemensamma bok som hjälper oss att fördriva ett och annat spöke ur våra liv, den är väldigt rolig och ganska allvarlig även om du säkert inte kan se det. Bonniers nappade nästan. Å så en massa om killar och kärlek och allt annat som upptar ens tankar, eller kanske är det sånt som upptar mina tankar. Jag vet inte vad Fluffen tänker på. En helt vanlig vardagskväll, oplanerad och fin, med pizza och rödvin. Ordentlig, hemlagad pizza.

Hemarbete

Den mest tidskrävande delen av mitt jobb handlar om att läsa böcker och arbeta om dem till föreläsningar, vilket jag då ägnar söndagen åt. Så här ser den saken ut.

Tony behöver alla kvinnors minnen!

Min vän Tony Lindberg (han har en blogg han uppdaterar sporadiskt) är en av de roligaste opublicerade författarna jag känner. Han skriver av nöd och tvång för att försöka ta sig tillbaka till mer vanliga sociala omständigheter; en olycka som tog hans vänsterben har gjort livet lite svårare än han tänkte sig.

Så han behöver hjälp. För att sätta igång sin nästa roman vill han ha en kronologi som bygger på en större samling av kvinnors minnen. Privata eller offentliga, detaljerade eller vaga, exakta eller mytiska - alla minnen är bra minnen bara de också har en anteckning om från vilken ålder de kommer ("jag var 3 år", "när jag fyllde 62" etc). Det ska bli en kollektivroman av insamlade och bearbetade minnen från en anonym grupp människor. Det hela handlar naturligtvis om kön, minnets opålitlighet, individen mot massan och allt annat som man kan förvänta sig av en modern underhållningsroman. Det kommer att bli strålande!

Lämna överblivna minnen per e-post till tonylindberg28@gmail.com 

William S Burroughs

Genom att svara på en lyssnarundersökning från kulturradion så hamnade några av mina tankar om böcker hos en kvinna på kulturredaktionen som ska börja ett nytt program vilket bland många andra saker även ska innehålla mycket korta samtal om ett verk som man ofta återkommer till. Så nu har jag tagit på mig nöjet att i all hast läsa om William S Burroughs Den röda nattens städer för att prata i några minuter om den i nästa vecka, som synes är mitt exemplar (den första utgåvan på svenska) hårt slitet. Jag hoppas hon får ett samtal som hon kan använda - jag är glad nog att finna en anledning att sätta mig med denna bok igen. Bästa upptäckten efter en snabb googling; jag kan inte hitta två referat av innehållet som beskriver handlingar som ens liknar varandra! Jag tror det är ett bra tecken på fantastisk litteratur.

RML

Från ord till handling; biblioteket är döpt. Å sen så kom både Mårten och Lyly på besök, det blev en extra flaska vin där och en väldig massa snackande så det blev rent av en invigningsfest. Snabba ryck!

Mycket lugn lördag

Jag har satt Mårten på att fixa middag, så jag ska bara ut och shoppa ingredienser och lämpliga viner, sen blir det en lugn dag; lite löpning och en hel det Jean Genet. Kanske ska se om jag kan få fart på Sim City 4 också, det var länge sen.

Världen den bara rullar på

Alla dagar fyllda av långa, ibland dessutom lite komplicerade, föreläsningar och möten. Kvällarna går åt och inläsning av litteratur inför dessa. Löpträningen har verkligen lossnat, nu går det att ta i; det blir långt och/eller fort och känns om igen så som det brukade göra. Det är väldigt fint - styrketräningen rullar på den med och till viss del har alla förbättringar nog något att göra med att jag övergått till träning med hantlar och skivstänger i mycket större omfattning där. De ger bättre stabilitet i större delar av kroppen. The Crying of Lot 49 är snart färdiglyssnad (jag har mest tid på väg till och från jobbet) och den är helt fantastisk. Jag hade goda minnen av den - men den var mycket bättre än så, snart dags för den nya; Bleeding Edge. Hösten har landat, allt känns underbart.

Mer k-ordande

Ska strax sätta mig att läsa (jobböcker) men jag trillade ju över fler kulturella möjligheter denna helg. Thomas Pynchon släpper om några dagar en ny bok, Bleeding Edge som Michael Jarvis på Salon verkligen fick mig taggad att läsa. Sen såg jag att jag kunde få några Pynchontitlar hos Audible för nästan inga pengar alls (det finns många sätt att betala där men på en reguljär plan så betalar man 15$ (≈100 sek) per månad för en "credit"=en bok, och om man är ny kund så får man den första boken gratis och halva priset de första tre månaderna, så man kan skaffa sig fyra ljudböcker för 150:- sek). Jag köpte The Crying of Lot 49 och förhandsbeställde Bleeding Edge och får den direkt till mobilen på tisdag. Resor till och från jobbet kommer att ske i sällskap med Oedipa Maas den kommande veckan. Pynchon och hans många paranoida universa - så oerhört lika vårt egna - bör absolut få nobelpriset, han brukar föras på tal de flesta år. Men den svenska akademin föredrar oftast lite mer ålderdomligt trams, ni vet; blommande trädgårdar, rosor och bin, fräschör och allt det andra jag inte giter med.

Jean Genet

Jag läser plötsligt en hel del skönlitteratur, det är väl sommaren som får mig till det (å Fluffy förstås). Modernista har gett ut nyöversättningar av Jean Genets två mest kända titlar, Matrosen och Stjärnan (som Fassbinder gjorde en väldigt samtida filmversion av 1982) och Rosenmiraklet, de kom per post idag så jag har att läsa ett slag.
I en tid då svenska bögar tror att Jonas Gardell kan skriva och har något att säga så är det skönt att fly undan till den riktiga litteraturen.