Musik som jag lyssnar mycket på och refränger jag nynnar på när jag är på väg nånstans

Höst, sorg, längtan, hopplös nostalgi

En notering om varför det gick som det gick (1980-talet var en intressant tid)

Allt som glittrar

Långhelg

Det är en långhelg (och en till kommer snart nog) och det är väl tur det för jag (och många av de kollegor jag pratat med) känner av att det varit ett långt läsår, som så ofta. Kanske är det bara närheten till semestern som gör att man slappnar av och börjar längta efter vila, kanske har vi slitet väldigt hårt med aningen för mycket jobb och börjar känna av det. Hur det än är med den saken så är det inte långt kvar nu.
Torsdag och fredag var jag hemma och slappade, sov ut, läste etc. Det var välbehövligt. I går, lördag, tog Lyly med mig ut till Nivå och Nivågård där vi såg en väldigt fin och koncentrerad utställning kring William Morris (med fokus på ting som tryckts av hans företag), pågår till den 16 juni. Mycket bra (och förstås fullt av besökare), och efter det en tur till Louisiana som visade mycket, men framför allt en fin retrospektiv av Pipilotti Rist, fram till den 22 september. Mycket fantasifullt, roligt och snyggt installerat.
Å idag, söndag, så har Fluffy med vänner plötsligt en biljett över till Nixon in China, opera av John Adams om Nixons statsbesök i Kina 1972 (skriven 1987). En föreställning jag velat se men inte riktigt hunnit/orkat planera in. Jag ska strax iväg till kungliga operan i Köpenhamn och ser väldigt mycket fram emot eftermiddagens föreställning, som också är den näst sista.
Så det har varit en trött seg långhelg, där jag inte hade några planer alls och så kommer plötsligt mina vänner och drar med mig ut på saker jag verkligen vill se! Fantastiskt!

Vi kommer alltid att ha Madonna

Here we go again

Lite usel sommar e det väl va?

Fast Fidde var nere i lite mer än en vecka och några dagar var det gott väder å då utnyttjande vi dem till max; vi hann med både bad i Skanör och en picknick med vänner de två dagar solen var med oss (å Håkan Hellström en inte så varm kväll). Vad än jag gör tillsammans med honom så är det alltid lika roligt. Jag e redo för ett nytt år på LU, men ännu återstår många lediga dagar!

Förmiddagslöpning

Kom ut på en skön runda i lagom tempo denna förmiddag; drygt 8 km längs med Ribban och genom stan; snart blir det musik (Tjajkovskij på Malmö Live). Ganska snart är terminen slut och sommaren vekar vara här till sist. Livet leker onekligen!

Påsk/Montage/Eisenstein

Cassius ft. Cat Power Pharell Williams | Go Up from DIVISION on Vimeo.

Directed by Alex Courtès • Produced by DIVISION™ for Ed Banger Records • Post by Home Digital Pictures

Det där med kultur

Jag var på Malmö Live igår kväll, jag lyssnade på Mozart och Bethoven och det var helt fantastiskt, det är det (nästan) alltid. Jag har ett abonnemang, så jag går dit ganska ofta och en sak slår mig; det är fullt. Musik är inte ett litet sidointresse, det går in 1600 pers i konsertsalen och det är sällan man ser några påtagliga luckor i publikhavet.

Det samma gäller på konstutställningar; det är ofta fullt med folk (nåja, inte på dagtid vardagar när folk jobbar men annars). Speciellt om det rör sig om konst med starka visuella aspekter; det kvittar om den är ny eller gammal bara den betonar nöjet i att se och tänka.

Samtidigt har vi en höger som tycker att TV4 är summan av vad kultur vi behöver (eftersom det är privatfinansierat så är det bra), en vänster som klottrar "Bomba Malmhattan" (det är vad de kallar Malmö Live) på väggar och en fascisthöger som säger att kultur är viktigt men vill inskränka det till nån slags Skansen-fast-dummare historia.

Det enda vi människor skapar som överträffar oss och trancenderar historien är kultur; bara i det kan vi glädjas åt det som berört människor i årtusenden. Om vi inte producerar mer, ny, kultur och tar vara på den som finns vad ska vi hålla på med då? Idol-tävlingen och fotboll? Vad ska det vara bra för? Det är så ohyggligt tramsigt alltsammans; det behövs stora satsningar på mer kultur av hög kvalitet och de allra flesta av oss längtar efter mer av det. Ett nytt konstmuseum till de stora samlingar som finns, större budgetar för Malmö Opera, Konsthall och Symfoniorkester.

Det kanske kan få stopp på det vi verkligen inte behöver; en uttråkad hoper människor som med glåmig blick ägnar ännu en dag år shopping; köpande där akten är central och objektet banalt.

To See the World While the Light Lasts

Jag såg en reklamskylt på gatan, sms:ade Lyly och bokade biljetter i en hast för att se detta. Det var ett tag sedan jag såg dans på Malmö opera, tror senast var Rivers of Mercury och den gången var det med den lille svartsjuke Filip (i en annan tid, i ett annat liv - många månar sedan). Det här var en annan slags föreställning; full-on postmodernism skulle jag säga med två distinkt olika delar; mängder av ljus, scenografi och kostym. Orkester, kör, solist och fullt ös i känslorna. Mycket häftigt alltsammans och väldigt mycket föreställning för biljettpriset, så gå åstad och se om ni kan för ni kommer inte att ångra er.

Malmö Live; Silver

Ja "silver" är då inte ett betyg, utan namnet på det abonnemang jag köpt; i går kväll inleddes säsongen med Berlioz, Prokofjev och Orff; alltsammans publikfriande och vackert; Carmina Buranas inledande del är måhända överanvänd i tv, film och reklam men det gör inte en liveupplevelse ett dugg sämre. Det blev en mycket skön kväll och jag ser fram emot resten av säsongen. Lyxproblemet är detta; det är för tidigt att äta ute ett par timmar före en konsert kl 19, och för sent när den har slutat 21.30. Nåja, det överlever jag.

Rihanna, ANTI tour 2016

Det var en lång väntan men sen blev det ett otroligt juste framträdande; jag älskade varje sekund och publiken var verkligen på! Jag gungade med i ett hav av entusiasm och det var verkligen mäktigt alltsammans, inkl den snygga enkla scenen med alla olika scenbilder/ljus/dansare etc.

Så börjar musiken igen

I söndags för en vecka sen såg jag Beyoncé i Parken i Köpenhamn; konserten & showen var fantastisk och publiken i extas. Bäst var allt från Lemonade, men absolut inget var dåligt (mer än ljudet i Parken, det blir aldrig bra hur mycket de än jobbar på det, det är i huvudsak en fotbollsarena) Sen skulle vi hem och passkontroller + skånetrafiken + dansk polis såg till att det blev ett helvete; Beyoncé gick av scenen nån gång 22.30, jag var hemma 03.30 efter en tågresa som ska ta ca 30 min. Aldrig mer en konsert i Köpenhamn, det är då säkert.
I morrn är det så dags för Rihanna på Malmö Arena, dit cyklar vi!
För att försäkra mig om att musiken inte tar slut så snabbt så var jag och tecknade ett abonnemang på Malmö Live; 13 konserter under spelåret 2016/17. På Malmö Live är ljudet alltid fantastiskt, promenaden dit tar max 20 minuter, musiken är otrolig/odödlig/outgrundlig/etc och det finns flera sorters vin och öl att välja på i baren (och flera barer och restauranger i huset!), allt till ett väldigt bra pris (jämfört med Beyonce eller Rihanna). Musik är avkoppling och nya impulser i ett, nu kör vi på!

Beyoncé

Malmö Live

Sommaren

Sommarvädret lämnar ännu en del att önska; men lite sol och några bad har det blivit. Liksom en tur över natten till akuten; magen som bråkar igen och en bit av tunntarmen som chrons vill åt. Men en hel del morfin, och en röntgenundersökning som visade att det inte var stopp, så kunde jag gå hem och vila ut (med fortfarande värkande mage). Där är jag just nu, lite avbrott i all den löpträning som gått så fint men det gör ingen större skada. Jag lagar en chili och ska se på lite film sen, ser om Sagan om ringen trilogin; vilket bitvis är underhållande men ibland är ganska så tålamodsprövande. Hobbitfilmerna har jag gett upp helt efter att ha försökt flera ggr. Om en vecka så ska jag introducera film på Panora (om Mappelthorpe), något jag ev ska göra om veckan efter med Querelle av Fassbinder. Sen visar de Sara Jordenös Kiki och det längtar jag efter att få se! Det är mycket nu; ska ju se Beyoncé och Rhianna å så kommer Fidde ner snart igen! Så oavsett om solen skiner eller om regnet öser ner så är det full fart, speciellt efter att jag trillade över podcastversionen av vad som måste vara den mest otroliga musikaliska nostalgitrippen någonsin; Livet är en fest, mer än 60 timmar radio om svensk populärmusik från 1960-2000. Det är helt otroligt bra, både till form och innehåll och jag sitter som klistrad (nä det är en lögn, för jag cyklar runt utomhus medans jag lyssnar). Nu undrar jag bara när Nintendo släpper Pokemon Go i Sverige, stan är ju redan full av zombies och jag vill bli en av dem (om än utan allt klydd med att tricka regionsgränser, det har jag inte tid med).

Pelléas och Mélisande

Detta var för allt i världen den underligaste och minst sammanhängande story jag sett på länge (synopsis här om du måste). Men det kan kvitta. Scenografi och kostym var likaså märkligt underliga; men de flöt samman med helheten och skapade ögonblick. Å sen var det musiken som var vidunderlig och det är den som är anledningen; intensiv, känslostormande, vacker, lugn, våldsam. Om du vill höra och se så finns det bara två chanser till; på söndag och på nästa torsdag.

Semesterplaner

Jag vet inte om jag ska resa någonstans i sommar, London lockar med en workshop jag gärna skulle gå på med Fidde men vi får se om det finns tid och pengar. Annars så är det fullbokat på löpningsfronten; Lundamilen, Malmöloppet, Midnattsloppet Malmö och Malmö Halvmarathon är alla inbokade och betalda. Malmöloppet är ett nytt lopp (Malmömilen är dessvärre nerlagd) med en ny bana, jag hoppas det blir skoj!
Å i den kommande veckan så är det till att försöka fixa biljetter till sommarens konserter; Beyoncé i Köpenhamn den 24 juli och Rhianna I Malmö den 2 augusti. Biljetter släpps på måndag respektive onsdag och jag har lovat fixa dem till mig och några vänner; det brukar vara säkrast att vara på hugget så man får biljetter direkt från arrangören. Synd att Beyoncé är i Parken; ljudet där är sällan så bra men det får gå det med; det är ju iaf lätt att ta sig dit!
Två konserter och fyra löplopp låter som en väldigt lockande semesterplan, får se om det blir mer än så. Definitivt dags att skaffa nya löpskor, mina Nike Structure har gått 70 mil sen förra året och känns ganska stumma.

Allt som är fast förflyktigas

Och idag vaknade jag till nyheten att David Bowie dött, bara två dagar efter att hans senast skiva gets ut (och fått strålande recensioner), inte ett helt dåligt sätt att sluta sina dagar på även om det nu var på tok för tidigt.
1980 gick jag i högstadiet i Kristianstad och köpte LP-skivor som hade spännande omslag (det fanns liksom inte mycket mer att gå efter). Så jag kom att köpa Scary Monsters (and Super Creeps) som jag älskade varje sekund av. Jag kunde varje ljud, varje textrad, varje underlig liten detalj Robert Fripp placerat i ljudbilden utantill i många år. Så småningom kom jag att lyssna bakåt blad Bowies 70-tals skivor, först och främst genom live albumet Stage, sen ner i varje skiva. Naturligtvis älskade jag Let's Dance när den kom '83 och många man kände ville eller skulle åka till Göteborg och se honom; tyvärr var jag inte en av dem. Jag har aldrig sett Bowie live, bara lyssnat och älskat alla figurerna, alla låtarna intensivt. Hela den där världen han stod för; smink, kläder, Berlin, musik, teater; alltsammans verkade så oerhört befriande för mig där i Kristianstad när folk lyssna på Boppers å Elvis å hårdrock å Freestyle å en massa annat som inte var märkligt och främmande.
Det mesta han har gjort har varit fantastiskt i mina öron (fast kanske inte Tin Machine plattorna, de fångade mig aldrig); men några av hans album är mer än så, de är album jag aldrig någonsin kan höra nog av: The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars, Low, "Heroes", Scary Monsters (and Super Creeps), Let's Dance, Black Tie/White Noise, 1. Outside, The Next Day. Dessutom var han den allra vackraste personen i musikvärlden, kanske den enda riktiga idol jag haft. Det blir lite tommare utan honom; även om nu både Grace Jones och Madonna fortfarande är aktiva.

Malmös nya konserthus

Det må ha varit en del gnäll om nybygget Malmö Live i press (och klottrat på väggarna) men det är ett fantastiskt konserthus vi fått! Nu gillade jag iofs 1970-tals charmen i den gamla foajén men här på Malmö live så är det behagligt på samma sätt som i Paris, London eller Berlin, när jag tänker efter så är det faktiskt precis så - ett bygge i världsklass. Och konsertsalen är nåt hel annat än den gamla; nu är det vacker, stort, underbart och ljudet är otroligt (det ska sägas att jag inte är en expert på att bedöma akustik). Vi satt på några av de billigaste platserna och ändå var det en otrolig upplevelse; på tal om det så har det nya huset en betydligt mer varierande prisbild, det finns gott om biljetter i alla prisklasser och även det är ett långt kliv framåt. Konserten var kallad Klassiker i Framtiden - musik från den nya världen och innehöll Mozart, Unsuk Chin och Dvorák. Jag älskade att de placerat ut musikerna i rummet den första halvtimmen, var fascinerad av Chins moderna ljudbild (men ärligt talat så är det inte riktigt min kopp te) och njöt av Dvoráks Symfoni nr 9. Borde verkligen ha beställt ett glas vin i pausen, men det får bli nästa gång; och det kommer att bli många gånger framöver hoppas jag; MSO har ett skönt varierat program!