En notering om varför det gick som det gick (1980-talet var en intressant tid)

Kiehl's Original Musk

Impulsköpte en parfym på Kastrup (ok då, Copenhagen Airport vill de heta numera), Kiehl's Original Musk, efter att ha sniffat på den i några minuter. Det är en gammaldags parfym och jag tänkte omedelbart på den som tämligen maskulin; den ligger och dallrar mellan lite småäckligt kroppslig och fantastiskt kryddig och jag fann den otroligt lockande. Noterade senare att den säljs som könlös, och jo den funkar säkert mycket bra på rätt kvinna. Det är en parfym långt borta från den där vågen av fräscht hav och citrus som alla vanliga herrparfymer håller sig till, och än längre ifrån det kemiska vapen som kallas Axe (som mitt gym är belägrat av). Läste recensioner när jag kommit hem och de är förtjusande varierade och jag håller med dem alla. Det är som om denna EdT vore en lightversion av William S Burroughs tappad på flaska. Några av de bättre beskrivningarna från Basenotes och Fragrantica kan ge en bild av den:

"Kiehl’s Original Musk smells like the entirety of a freshly cleaned public restroom in America, complete with two clean-cut American teenagers with freshly scrubbed faces taking each others’ underwear off in one of the stalls." 

"I love squirrels so I have decided to smell like them. OK maybe I'm lying but this is delicious and squirrels only wish they smelt as good as this classical furry musk." 

"Without being flippant, this smells like a dried piss stain....
No joke. Tangy, musty, honeyed piss. If you're confident you can pull girls smelling as if you didn't shake off well enough at the urinal, then I salute you. You're braver than I."

Gesture

En gång i tiden så fanns Sara Jordenö någonstans bland folk jag kände, jag ska inte påstå att vi var vänner men vi var på samma platser. Sen tog hennes karriär fart, hon flyttade till USA och nu jobbar hon på en film, Gesture, tillsammans med Twiggy Pucci Garcon och det finns en trailer som är fenomenal (nedan). Jag har sett Paris is Burning många gånger, det här är samma miljö men många år senare och av trailern att döma med en fingertoppskänsla för att förmedla miljön som är magnifik. Jag ser väldigt mycket fram emot att se filmen, låt oss hoppas våra distributörer nu inte dummar sig och gömmer den.

Shopping med Fluffy

Idag var en remicadedag, så jag är lite matt och låter bli att ge mig ut på en löprunda även om jag borde springer en kortis i solnedgången. Jag går på en sänkt dos nu och det fungerar, men än har jag en del biverkningar, så som en del eksem på vaderna. Framåt eftermiddagen ringde min läkare lite oväntat (min fantastiska sjuksyrra på gastro hade pratat med honom på stört) och han ska skicka en remiss till hudkliniken så får de se på det. Inga foton på eksem, men väl ett på mig i sjuksängen (för remicade då, inget allvarligt).

Efter den timman så träffade jag Fluffy för fika på det Waynes Coffee som ligger på kvinnokliniken, inte ofta jag har ärenden dit kan jag säga. Han höll på att bli intervjuad av nån reporter när jag kom, men sen blev det kaffe, och efter att ha läst den här recensionen via Facebook så bokade vi bord på Bloom in the Park (så dit ska vi på torsdag). Det här är Fluffy (aka Leif Holmstrand):

Sen blev det en promenad som gled över till en shoppingtur, shopping med Fluffy är alltid lika underligt. Åhlens city och Hamrelius bokhandel; jag kom hem med en roman (Jonas Bruns Skuggland, på Fluffys rekommendation), en rea pyjamas (jag har inte burit pyjamas sen jag kom i puberteten), ett par nya strassörhängen (snart femtioåriga män bland bijouterierna väcker ingen uppmärksamhet längre!) och ett bokmanus jag lovat läsa och kommentera (Fluffys). I morrn ska jag 1: packa in Fluffys sopor i silikon och 2. äta middag med Flinus. Den här sommaren har blivit både livlig och slumpmässig, inte illa alls, och min konsumtion ser ut så här:

Visst ja vi gick genom Pildamsparken och tittade på söta men fåniga måsungar, sömniga kanadagäss och Karl Ove Knausgård också, inga bilder på nån av dem dock.

Rom 2013

Set är varmt och vi går runt och tittar på allt möjligt, jag tänker inte leverera några fullständiga rapporter, det blir för omständligt. Vi har hittat fina restauranger så här långt, till lunch idag (t.ex.) fick jag en underbar potatis- och tryffelpizza på Gusto. Snart dags för besök på Palazzo Farnese, med förbokad visning.

Lite rastlös kväll

Jag vill komma iväg, allt är packat och något har jag väl glömt. Jag får nästan alltid lite resfeber kvällen innan, tror det beror på att jag älskar att förbereda mig och planera. Det är väldigt roligt att kunna få med Mårten till Rom, jag hoppas han kommer att älska staden lika mycket som jag. Lille Brutus får stanna hemma, han anar att jag ska vara borta igen. Nå, jag får mota rastlösheten ut ur huvudet genom att se på Diana Vreeland dokumentären på tv med en folköl som sällskap ikväll.