Fyra månader

Inga aprilskämt, det är bara tröttsamt. Tidningarna blir bara fånigare med dem än vad de brukar vara. Men det har gått fyra månader sedan jag flyttade till Rådmansgatan, till vindslägenheten i huset med trappgavlar och ett torn, och jag är så nöjd med den saken. Gick den lite längre vägen hem från gymmet och tittade på mina gamla hemkvarter och jag kan inte påstå att jag blev nåt nostalgisk av det. Nu är inte långt mellan stadsdelarna Rådmansvången och S:t Knut (1,1 km säger google maps) men de känns ganska olika. Ingen är sämre, men de är olika.
Här utanför är det fortfarande en ganska stökig byggarbetsplats men man börjar kunna ana vilken slags urbana miljö det ska bli, en andra ingång till Malmö från tågen, via Triangeln. Öppet och tillgängligt ser det ut. Nästa sommar ska allt vara klart, men det lär vara betydligt mindre byggarbetsplats redan i år.
Det gick snabbt att bo in mig här, jag har ju alla mina saker med mig (och en del nya) så det blev hemma på bara några dagar i december. Den extra ytan och den andra våningen är underbara, liksom det avskilda sovrummet. Men bäst är takhöjden, och utsikterna åt öst och väst. Inte heller kan jag klaga på resvägen till Lund, med tåget som passerar under huset. Jag visste inte hur mycket jobb jag gav mig in i när jag sa ja till lägenheten men jag visste inte heller hur snabbt allt skulle gå att fixa. Nu så är jag redo för resten av livet här, denna kalla vårlika dag med värme bara där solskenet når en.

Rundtur på Rådmansgatan

Det var en solig och fin morgon, gott om ljus att ta bilder i så här kommer ett (mer eller mindre automatiskt genererat) bildspel som visar upp min nya lägenhet. Brutus ville vara med lite överallt på fotona, allt är långt ifrån färdiginrett; jag har mängder av bilder att sätta upp, jag behöver köpa en del möbler och ordna mer belysning, men allt sådan får ta tid. Inget är tristare än ett hem man inreder i ett svep. Det tog sisådär 10 år att få ordning på hur jag ville ha den förra lägenheten, så det finns inga skäl att stressa här. En sak är iaf säker, jag älskar denna lägenhet, det var precis rätt tillfälle att flytta.
Klippet finns i HD, så det går fint att se i helskärm om du vill se detaljer.

Första veckan på Rådmansgatan

Jag är långt ifrån klar med inflyttningen, men det är klart nog för att det ska vara skönt att bo här. Resten kan jag ta pö om pö för nu har jag fungerande sovrum, kök, arbetsrum och ett helt ok vardagsrum. Innan idag satte jag upp min TV, stereo och mitt Wii, det var det sista av det viktigaste.
Sen vill jag ha upp bilder på väggarna, bygga mitt bibliotek, få fatt i lite mer möbler men allt det måste få ta sin lilla tid för det ska bli bra och rätt och kan inte stressas fram.
Lägenheten är underbar, jag älskar att ha plats, att ha ett separat sovrum och en trappa i vardagsrummet som leder upp till mitt arbetsrum och det som ska bli bibliotek. Brutus har funnit sig ganska väl till rätta, men han gömmer sig när det kommer fram flyttkartonger. Han behöver inte oroa sig för de är alla uppackade och återlämnade till flyttbolaget.
All denna plats, och all den rymd som det blir med den här extrema takhöjden är oemotståndligt, läget mitt i stan vid Triangeln likaså. Än så länge är det en byggarbetsplats utanför, men det tar slut fram emot sommaren säger NCC's hemsida. Då blir det torg, bussar, kyrka, shoppingcenter, station triangeln och ett antal restauranger och kaféer istället, och jag tror det kan bli fab. Jag älskar min lugna sköna lägenhet och alla dess vinklar och vrår.
Jag var tillbaka i lägenheten på S:t Knut och den verkar nu så liten, men den har varit min trygga hemmabas i tjugofem år så lite saknad känner jag när jag är där och eftermiddagssolen ligger på och jag minns allt möjligt som hänt där under all denna tid; det är ju den större delen av mitt liv som skett på den adressen. Hur längen sen var det? Tja, ett sätt att beskriva den saken är att säga att jag flyttade in på Mäster Henriksgatan sex år innan webben/internet kom till.

Lugn söndag

Var uppe tidigt för att städa och plocka undan inför mer visning, i slutändan var det mycket jobb för två väldigt snabba visningar. Jag hoppas hur som att någon blev intresserad för det vore trevligt med några bud nu, ett par bud som inte är löjligt låga. I övrigt var det en inte så kall men blöt höstdag, fint sådär mitt på dan häromkring, förvirrade blommor slår ut och jag ser grönska och höstlöv om vartannat.
Det är sista helgen på ett slag som blir så här lugn, det är dags med tentor och allt sådant på jobbet och det betyder jobb sju dagar i veckan, å så flytten mitt i alltihop  Måste få fatt i MKB, e.on och ev Länsförsäkringar för att få ordning på de sista detaljerna där.

Mer lägenhet

Tror jag blivit klar med det allra mesta av sorteringen av mina prylar, källaren är avklarad och lägenheten med undantag för skafferiet och några köksskåp. Har bokat en liten minlastbil för att ta skräp till återvinningscentralen, Lyly ska köra. Hoppas fortfarande på att få nycklar till den nya lägenheten på fredagen den 30:e, och inte måndagen den 3:e, men ännu är det lite tidigt att ringa MKB och höra mig för. Den viktigaste administrationen är fixad, återstår att slå på ström i den nya lägenheten, dvs ett telefonsamtal med e-on, komma överens om tider med nettoflytt och så till sist, om lite drygt en vecka att packa det sista. Det är lugna puckar så långt.
Försäljningen av lägenheten rullar vidare, flera intressenter på två olika visningar i helgen och signaler om kommande bud från de som redan varit på visning. Jag tror att också det löser sig. Mitt utgångsbud ligger en bit under lägenhetens verkliga värde men inte mer än att jag säljer den till det priset om det skulle bli så. Men självklart så hoppas även jag på några vårdslösa stressade mångmiljonärer som börjar bjuda över varandra i ett rasande tempo, vem gör inte det? Jag och Brutus har vant oss vid livet i den visningstomma lägenheten, men jag skulle aldrig kunna leva riktigt så här asketiskt.
På fredag ska jag undervisa och tentera studenter i Köpenhamn, bord är bokat på Aamanns som vanligt och jag ser fram emot vad jag nu ska få till lunch där, råbiff kanske den här gången, den är min favoritanrättning hos dem (såvida man inte har tid med hela den långa lunchen/frokosten för två, för då måste man beställa den).

Digitala dumheter

Två artiklar i Sydsvenskan idag (”Det är som en drog för barnen” & Psykolog: Lämna datorn i skolan) om hur farligt det är att barn använder datorer, speciellt om de spelar spel. De säger samma sak; man känner på sig att barnen tar skada, datorn är för lockande och nu måste man sätta ner foten och visa att man tar sitt ansvar. Det är en förbannad massa dumheter alltihopa.

Datorer och de spel man spelar på dem är vår tids helt dominerande kulturform, de är för vår tid vad litteratur var för 1900-talet eller musiken för 1800-talet. Inget engagerar fler, åstadkommer fler mästerverk, produceras med större kostnader och omsorg än de digitala uttrycksformerna. De genomsyrar hela vår kultur, som cgi-effekter i film, musikproduktion, bokdistribution, formgivning och arkitektur med cad-verktyg. Allt är datorbaserat med undantag för den där drejade skålen från en kvällskurs '09.

Datorer är ett fönster in i en annan värld, det är en väg ut ur den omgivning man råkar ha hamnat i. De flesta barn (och många vuxna) som ser en möjlighet att fly undan sina trista monotona familjer till förmån för en egenvald värld tar den. Det kan vara eskapistiskt som med spelvärldar (på samma sätt som litteratur eller film fungerar) men det kan också vara helt realistiskt genom att man umgås med andra, på andra platser via chatt, video, forum, communities etc. Det är en oerhört social miljö, t.o.m. spelen är sociala platser.

Världen bakom datorskärmen är en meritokrati, den släpper in de som kan och lämnar de som inte kan utanför. Det är härifrån skräcken kommer, föräldrar som inget begriper av världen omkring dem ser sina barn obehindrat smita iväg ut på denna nya fria kontinent och får panik. I värsta fall är dessa föräldrar dessutom beslutsfattare eller journalister och då får vi skräp som detta, tuggat om och om igen.

Hotet är alla dessa nya övervakningslagar som stiftas, inte kompetensen att ta till sig sin egna tids kultur. Ersätt skolpsykologen med Eliza, det vinner alla på.

Kaffe och gröt och tvätt

Dagarna rusar på, stormvindar utomhus. Brutus och jag är väl förskansade. Snart tid att kavla upp ärmarna för ännu en termin, det blir nog bra det med! Alla bilder på mig ser likadana ut här; samma kamera (på datorn), samma program (photobooth) samma tröja (slapphet). Jag kommer aldrig att bli en berömd modebloggare!

De kalla mörka månaderna är fulla av arbete

Upp tidigt varje morgon, iväg och föreläsa, förbereda annan undervisning, gå på möten och i bästa fall hinna läsa lite och kanske också skriva. Saker som måste vara gjorda för en vecka sedan dyker upp ganska ofta. Folk ringer, sms:ar, skriver e-post och allt måste lösas (värst är alla mäklare som vill veta saker i förrgår). Kommer hem sent, det är mörkt och jag tvingar mig till gymmet ändå. Tur det, för väl där så kommer energin tillbaka i kroppen hur trött jag än är efter dagen. Det är lite för kallt att springa utomhus (nej det är det ju inte egentligen, men jag är bekväm av mig) så det är en massa löpband och en massa crosstrainer + vanlig styrketräning, ofta en bastu på det så jag blir kvar där i kanske två timmar. Det blir väldigt mycket smörgås dessa dagar, till lunch kommer de från Widerbergs, hemma så får jag se till att ha fixat stadiga pålägg; hemlagad rostbiff och remoulad, riktig skinka och grönsaker, västerhavsost. Mat hinner jag laga på helgen, i alla fall ibland. Bäst att laga sådan som kan värmas resten av veckan så att det blir mindre bröd, mer kött. Jag städar när jag kan, det räcker inte riktigt.
Kallt och mörkt ute, jag borde ha bokat en resa söderut till jul, men jag vet inte. Något får jag hitta på frågan är vad. Det är lite som att gå i ide, jobba sig genom den kallaste tiden (det är minst tre, troligen fyra, månader kvar av vintern). Glögg, det är en bra sak. Snart 1 advent, måste putsa fönster och få det lite mer helgartat hemma. Brutus är missnöjd när det blir långa dagar hemifrån, men desto gladare när han kan sova ovanpå mig om natten, vi håller värmen ihop.

Do not go gentle into that good night,

Old age should burn and rave at close of day;

Rage, rage against the dying of the light.

Ganska ledig helg

Så jag är redo för nya tag igen. Det saknas inte jobb, men solen skiner och himlen är blå. Sprang en runda igår, lite för kort och lite för snabbt men det var fint ändå. Fötterna har läkt, så det är lätt att springa. Det är lite mer än en månad kvar till Broloppet.
Jag borde putsa fönster, jag borde köpa mer kattsand, fast det är söndag så jag slipper kanske. Jag är rätt nöjd med kaffe och New Order här i morgonrocken. Kastanjen här utanför ska snart till att blomma, jag brukar försöka ha fönstren putsade innan dess. Så kanske ändå, jag tror inte det tar så lång tid egentligen.
Yael Bartana som jag blev mycket imponerad av i Berlin visar sig vara nästa konstnär på Moderna Museet i Malmö, öppnar den 22 maj, gå och se.