söndag, april 28, 2019

Den där avhandlingen

Jag började på forskarutbildningen på min institution 1993, av många skäl jag inte tänker reda ut här så fungerade jag + undervisning många gånger bättre än jag och det dåvarande sättet att utbilda forskare så jag kom att bli anställd som adjunkt några år efter att jag inte disputerat.
Jag har försökt att få fart på den där avhandlingen innan men det har varit svårt. Det var rent allmänt svårt att få grepp om tekniken; hur man gör för att skriva den. Nånstans verkar alla utgå från att det är en personlig process som man ska utveckla genom att arbeta sig fram. Det fungerade inte för mig 1993 och det fungerade inte för mig senare heller. Det som till sist satte fart på mitt arbete är tre ting som skedde ganska oplanerat:
  1. Max, professorn på min avdelning, fick med oss alla på att skriva bidrag till en antologi på temat "natur" och kring denna hade vi en del seminarier, informella diskussioner och arbete med egna och varandras texter. Det var ett mycket ostressat arbete för min del och jag han skriva om mitt bidrag ett par gånger. Jag fick också mängder av feedback från mina kollegor. Ur mitt bidrag där formade sig en mycket realistisk plan för min avhandling (artikeln ur antologin finns som fri pdf).
  2. Vi har också haft ett pågående samtal om hur vi lägger upp vår grundutbildning, där jag haft ansvar för b-kursen. Allt eftersom vi arbetat med att göra hela vägen från nybörjarstudent till färdig kandidatuppsats tydlig så har vi behövt prata en massa om hur vi undervisar i teori, metod och skrivande och vart detta ska leda. Jag har alltså lärt mig forska genom att undervisa i det på grundnivå vilket är en mycket underlig ordning men den fungerade för mig.
  3. En grupp av våra doktorander sökte fram en handbok i att skriva en avhandling som faktiskt var en direkt metodbok - den sa "gör så här, tänk så här" - som fungerade väldigt bra för mig. Det betyder inte att det är den bästa boken i ämnet eller ens att man kan lära sig skriva en avhandling genom en enda bok; men för min del var det en enorm hjälp. Rosenwasser & Stephen, Writing Analytically
Så nu skriver jag en avhandling på min fritid och det fungerar förvånansvärt bra. Jag har haft seminarier på tre halvfärdiga kapitel, inklusive det nyss avklarade metod & teori-seminariet som jag känner var/är den mest svårskrivna delen. Det är mycket kvar men jag har snart en första version av hela boken klar. Jag arbetar heltid som lärare och som studierektor och det tar upp all arbetstid. Men ibland kan jag jobba in tid så jag kan skriva över en tredagarshelg och då kommer jag långt. Genom att skriva systematiskt med hjälp av Scvrivener så kan jag sätta mig ner och skriva utan att behöva ägna massor av tid åt att komma in i texten igen. Jag har min text, uppbruten i massor av små avsnitt som alla har en hoper med anteckningar om vart de ska komma och vad de hänger samman med. 
Jag har också samlat på mig några få böcker jag läser mycket och intensivt samtidigt som jag skriver. Jag vet att jag kommer att behöva läsa mer än så, men för denna första genomskrivning så håller jag mig avsiktligen till en begränsad läslista. Viktigast av allt är att jag har slipat fram en rimlig frågeställning, ett område för avhandlingen. Det är inte längre "datorgenererade visuella miljöer" utan istället "videospelens fenomenologi" - hur kan vi förstå upplevelsen av att vara i ett videospel, vilket ursprung har denna form av gestaltning?
Jag har på många sätt en väldig tur i detta arbetet. Egentligen har jag ju redan använt mina år som doktorand och de resurser i form av handledning och seminarier som hör därtill. Men min avdelning lägger glatt ut pengar för de timmar handledning jag behöver och det finns en självklar plats för mina egna seminarier kring det jag skrivit i vårt fortlöpande ämnesseminarium. Jag har också många smarta kollegor som läser och kommenterar. Hur det blir med tryckbidrag och kostnader kring disputation vet jag inte, men jag litar på att det löser sig den dagen det är aktuellt. Jag har också blivit studierektor på halvtid, vilket innebär 50% mindre undervisning. Det är viktigt för undervisning (speciellt tentarättande och förberedelser) kan äta upp så mycket av ens fritid, det gör inte jobbet som studierektor (det är väldigt mycket ett kontorsjobb på fasta tider om än med stressiga perioder). Fritid är ofta nog skrivtid för min del. Rakt igenom är alla väldigt uppmuntrande.
Det handlar inte så mycket om att disputera för att göra karriär och så, jag är redan fast anställd och kan ansöka om att bli lektor så fort jag är klar. Det handlar om två saker: främst om att visa för mig själv att jag kan detta och dessutom om att göra nya saker, att anta en nygammal utmaning.
Om allt går vägen så är det slutseminarium ht20 och disputation senast vt21. Får se hur det håller, jag har egentligen inte bråttom.

lördag, april 27, 2019

Om att skriva och träna

Dagarna är fyllda av jobb, men det är för en gångs skull jobb som inte läcker in på kvällar och helger så det finns tid att göra annat. Mest att skriva avhandling och att träna. Seminariet i torsdags avlöpte fint, jag fick massor av bra kritik som jag kan jobba vidare med. Så skrivandet rör sig framåt!
Sen behöver jag lägga om min träning lite för att förbereda mig för sommarens vandring; det är rygg och ben på gymet och inte mycket annat. Väldigt lite löpning men desto mer gående, och på helgen försöker jag hinna med att ta en tur på 10k+ med ryggsäcken full (av vattenflaskor, upp till 14 kg). Jag behöver vänja kroppen vid den sortens belastning och samtidigt gå in mina kängor ordentligt.
Det är vad jag sysslar med. Lugnt och stillsamt är det.

lördag, april 20, 2019

Första riktiga vandringen

I torsdags, på skärtorsdagen, ägnade jag förmiddagen åt att färdigställa och skicka ut en text inför ett seminarium jag ska ha nästa torsdag; det var ett första utkast på ett metodkapitel till avhandlingen så ganska viktigt. Jag var färdig vid lunchtid och sedan gjorde jag mig redo för att gå ut och gå. Jag packade lite snabbt, det såg ut så här (klicka på bilder för att se dem större):


Jag behöver verkligen banta den där packningen; jag trodde det var lugnt med 13,7 kg och det var det, ett slag. Problemet är inte tyngden i sig utan den specifika belastningen på axlar och höfter; utöver att reducera vikt så planerar jag att träna med ryggsäck full av vattenflaskor framöver. Enklast att skala bort är en halvflaska vin jag hade med mig, när jag väl slog läger var vin det sista jag drömde om. Kaffe och vatten och middag + sömn var det enda som lockade. Andra saker som ska bort för att minska vikten: mindre elektronik, telefonen och en powerbank räcker. Jag hade med mig hörlurar, de som följde med telefonen så de väger inget, de kommer att få gölja med nästa gång också men jag använde dem aldrig, det var för skönt att vara utanför allt brus. Lättare vattenflaska, 1 l petflaska nästa gång, inte aluminium. Kanske den lite lättare hammocken, den ska dock provas först för den är mindre. Jag ska också tänka igenom mat mycket mer noggrant, nu hade jag med mig hälften hem igen vilket är onödigt.


Så jag gick ut via Bulltofta (mån om att följa Skåneleden, även om jag hittar till Torup) och via en väg genom Malmös villaförorter jag inte gått innan. Det tog över en timma innan villorna ersattes av golfbanor och sedan åkrar och så var jag framme i Torup. Efter påskmust på kafféet så gick jag vidare till platsen där skåneleden grenar sig och slog läder vid vindskyddet som fanns där. Det visade sig vara en dum idé, stället var populärt bland vad jag antar var Svedalas ungdomar. Första gänget var väldigt artigt när de märkte att jag sov där, men sedan körde det upp en bil och stod och lyste på mig med framlyktorna. Två gånger. Jag packade ihop och flyttade till en annan plats där jag campat andra gånger och där jag visste att jag skulle få vara ifred. Hammocken är extremt lätt att få upp och ner så det var inte så invecklat att flytta mitt läger. Torsdagens promenad var på 2 mil, 4h och gick nästan uteslutande på asfalterade vägar och cykelbanor.


Somnade vid 12-tiden och sov som en stock till 7 på morgonen, låg och drog mig en timme till med nyheter på mobilen. Det var kallt, ner åt +4 grader på natten så det lockade inte att krypa ur dunsäcken. Om jag inte hade haft med mig mitt liggunderlag så hade jag frusit duktigt, jag låg i hammocken utan det i kanske en halvtimma innan jag kände att det var omöjligt att sova så. Men med min Exped Synmat så var det skönt och varmt. Gjorde kaffe och åt kex, packade samman och kollade att jag inte lämnat nåt efter mig och gav mig ut att gå igen. Jag hade en blåsa på en häl, med compeed på. Var lite öm i kroppen, men det var inte så farligt. Dags att gå ut ur boskogen till Svedala och därifrån via Aggarp (passerade det djurhem där jag fick Russell för många år sedan!) och ut över det skånska åkrarna. Första etappmålet var Fru Alstad, 18 km dit och jag var lite mer sleten när jag kom fram. Men där fanns vatten och ett väldigt prydligt vindskydd och toaletter, så jag tog av mig kängorna, lagade lunch (klockan var runt ett) och tog några minuters tupplur. 


Jag hade mina tvivel på om jag skulle orka att fortsätta de sista 13 km till Trelleborg när jag slog mig ner där, men efter en knapp timmes vila så var jag redo. Med nya sockor på fötterna och kängor som inte längre var fuktiga av svett och mat i magen så kändes allt fint igen! Vandringen efter Svedala och hela vägen ner till Trelleborg går på landsvägar, de flesta grusvägar och en del asfalterade. Ingen av dem särskilt hårt trafikerade, men en och annan bil, mc, moped, cykel och häst susade förbi. Ok - hästarna susade inte. Lanskapet är helt öppna åkrar, man ser långt omkring sig och dt är bara små kullar som avgränsar hur långt man ser. Det var väldigt fint att gå där denna påskhelg; varmt och soligt men med en lätt och uppfriskande vind. Jag tänkte inte på att jag borde haft solskydd, så mina underarmar och ansikte är lätt röd/rosa nu. Jag skulle inte vilja gå här i intensiv sommarhetta eller i regn och rusk, då torde det vara väldigt tufft.


Återhämtningen efter lunchen höll i sig i en mil ungefär, så 2 h. Vilket var ok. Jag var ganska matt de sista kilometrarna in i Trelleborg, och axlarna värkte. Dessutom hade jag fått en blåsa under en fot vilken jag trodde skulle vara hemsk, men den visad sig vara liten och lätt att ignorera när jag väl fick av mig kängorna. Benen var ganska motvilliga att gå nåt mer och jag ville inte ha ryggsäcken på ryggen nåt mera. Noterade dock att det var enklare att gå 3 mil med packning än att springa 2 mil utan; kroppen säger ifrån mycket mer bestämt under de sista kilometrarna av en halvmara.


Till sist var jag framme, efter 7 h promenerande över åkrar för att klara av 3 mil så var jag vid stationen i Trelleborg, tog tåget hem och efter att ha suttit 30 minuter på tåget så haltade jag långsamt de 50 m från stationen och hem. Jag var trött och solbränd, frös en del på grund av detta, jag hade ont i fötter och axlar och det kändes som om jag inte skulle vilja gå en meter på flera dagar. Middag och så sömn (kl åtta!). Visst var jag stel i benen när jag vaknade morgonen därpå, men nu några timmar senare så skulle jag kunna ta på mig ryggan och gå vidare. Men det behöver jag inte!

Hur kommer sommarens tur (10-14 dagar, nästan 30 mil) gå? Ingen aning. Men jag ska träna specifikt för att gå med packning och jag ska minska på packningen. Jag ser hursomhaver fram mot den! Här är turen jag gick, ungefärlig lägerplats markerad med rött; två dagar, fem mil på Skåneleden:

tisdag, april 09, 2019

En hel månad, ingen uppdatering!

Anledningen är enkel, jag har jobbat en massa och det är inte så spännande. Jag skulle kunna skriva en massa om retendo (ett personalplaneringssystem) eller canvas (en undervisningsplattform) men jag avstår. Utöver det har Chrons slagit till, en natt på akutvårdsavdelning, en koloskopi och snart en skiktröntgen. Det lutar mot en ny operation med en månads sjukskrivning och lång rehabtid. Jag bara hoppas att det inträffar efter sommaren så jag kommer ut på skåneleden. Allt annat vore väldigt tråkigt.
Jag har köpt en GoPro Hero 7 Black, får se om den kommer med ut på den långa turen (batterierna varar inte länge). De kommer helt säkert med ut på andra turer. Jag sitter också och väger alla prylar och gör listor för att kunna fundera över en lämplig basvikt. Tror också jag ska ge mig ut på en tur med övernattning i påskhelgen för att testa utrustning, men inget är bestämt än.