En hälsning i juletid

Årskrönika för 2023

2023 funkar fint

 Många saker faller på plats. Jag har gjort om delar av vår fortsättningskurs i konsthistoria, det arbetet är i princip klart, nu återstår att genomföra de sista delarna och att utvärdera. Jag har också skickat iväg en bra bit av ett kapitel avhandling så jag kan ha ett seminarium om det nu på freda, den 10:e februari.

Träningen inför Berlin halvmarathon rullar på, jag är i bra nog form för att kunna genomföra det, nu ska jag träna för att det ska bli skoj och jag ska få upp hastigheten. 

Jag ska iväg på skrivretreat nästa vecka, två dagar i Båstad. Sen är det dags för Berlin om några månader och på det gotikkursen i Frankrike. Mycket att förbereda för den med.

Jag har detaljplanerat mer för sommarens cykeltur, och bokat en del vandrarhem. I Göteborg var det kört, det är stora konserter med Coldplay och med Pet Shop Boys där den dagen, och nåt sportevenemang så allting är fullbokat. Jag hoppas kunna bo hos min bror. Utresan sker den 22 juni, jag behöver planera en del kring att jag behöver Entyvio var 14 dag.

Sen ska jag gå SL2, Skåneleden nord till syd. 170 km (jag går från Vittsjö till Genarp, den sista biten ner till Trelleborg har jag gått flera gånger förr). Även det behöver tajmas med Entyvio, och med den semester jag har kvar. Så en vecka hemma efter cykeläventyret, och sedan ut till fots den 20 juli för 12 dagar av relativt lätt vandring.

Resten av året blir det till att skriva avhandling. Ganska massiva planer, men jag har dem under kontroll!

Framtiden

 

2023; det blir ett jävligt spännande år som måste starta nu. Berlin halvmaraton, 200 mil på cykel över södra Sverige och på det 5 månader på mig att på heltid skriva klart min avhandling i konsthistoria. Det är mycket nu som man säger. Jag behöver få in minst två avsevärda doser text för seminarier VT23. 

Den där avhandlingen

Jag började på forskarutbildningen på min institution 1993, av många skäl jag inte tänker reda ut här så fungerade jag + undervisning många gånger bättre än jag och det dåvarande sättet att utbilda forskare så jag kom att bli anställd som adjunkt några år efter att jag inte disputerat.
Jag har försökt att få fart på den där avhandlingen innan men det har varit svårt. Det var rent allmänt svårt att få grepp om tekniken; hur man gör för att skriva den. Nånstans verkar alla utgå från att det är en personlig process som man ska utveckla genom att arbeta sig fram. Det fungerade inte för mig 1993 och det fungerade inte för mig senare heller. Det som till sist satte fart på mitt arbete är tre ting som skedde ganska oplanerat:

1. Max, professorn på min avdelning, fick med oss alla på att skriva bidrag till en antologi på temat "natur" och kring denna hade vi en del seminarier, informella diskussioner och arbete med egna och varandras texter. Det var ett mycket ostressat arbete för min del och jag han skriva om mitt bidrag ett par gånger. Jag fick också mängder av feedback från mina kollegor. Ur mitt bidrag där formade sig en mycket realistisk plan för min avhandling (artikeln ur antologin finns som fri pdf).
2. Vi har också haft ett pågående samtal om hur vi lägger upp vår grundutbildning, där jag haft ansvar för b-kursen. Allt eftersom vi arbetat med att göra hela vägen från nybörjarstudent till färdig kandidatuppsats tydlig så har vi behövt prata en massa om hur vi undervisar i teori, metod och skrivande och vart detta ska leda. Jag har alltså lärt mig forska genom att undervisa i det på grundnivå vilket är en mycket underlig ordning men den fungerade för mig.
3. En grupp av våra doktorander sökte fram en handbok i att skriva en avhandling som faktiskt var en direkt metodbok - den sa "gör så här, tänk så här" - som fungerade väldigt bra för mig. Det betyder inte att det är den bästa boken i ämnet eller ens att man kan lära sig skriva en avhandling genom en enda bok; men för min del var det en enorm hjälp. Rosenwasser & Stephen, Writing Analytically. 

Så nu skriver jag en avhandling på min fritid och det fungerar förvånansvärt bra. Jag har haft seminarier på tre halvfärdiga kapitel, inklusive det nyss avklarade metod & teori-seminariet som jag känner var/är den mest svårskrivna delen. Det är mycket kvar men jag har snart en första version av hela boken klar. Jag arbetar heltid som lärare och som studierektor och det tar upp all arbetstid. Men ibland kan jag jobba in tid så jag kan skriva över en tredagarshelg och då kommer jag långt. Genom att skriva systematiskt med hjälp av Scvrivener så kan jag sätta mig ner och skriva utan att behöva ägna massor av tid åt att komma in i texten igen. Jag har min text, uppbruten i massor av små avsnitt som alla har en hoper med anteckningar om vart de ska komma och vad de hänger samman med. 

Jag har också samlat på mig några få böcker jag läser mycket och intensivt samtidigt som jag skriver. Jag vet att jag kommer att behöva läsa mer än så, men för denna första genomskrivning så håller jag mig avsiktligen till en begränsad läslista. Viktigast av allt är att jag har slipat fram en rimlig frågeställning, ett område för avhandlingen. Det är inte längre "datorgenererade visuella miljöer" utan istället "videospelens fenomenologi" - hur kan vi förstå upplevelsen av att vara i ett videospel, vilket ursprung har denna form av gestaltning?

Jag har på många sätt en väldig tur i detta arbetet. Egentligen har jag ju redan använt mina år som doktorand och de resurser i form av handledning och seminarier som hör därtill. Men min avdelning lägger glatt ut pengar för de timmar handledning jag behöver och det finns en självklar plats för mina egna seminarier kring det jag skrivit i vårt fortlöpande ämnesseminarium. Jag har också många smarta kollegor som läser och kommenterar. Hur det blir med tryckbidrag och kostnader kring disputation vet jag inte, men jag litar på att det löser sig den dagen det är aktuellt. Jag har också blivit studierektor på halvtid, vilket innebär 50% mindre undervisning. Det är viktigt för undervisning (speciellt tentarättande och förberedelser) kan äta upp så mycket av ens fritid, det gör inte jobbet som studierektor (det är väldigt mycket ett kontorsjobb på fasta tider om än med stressiga perioder). Fritid är ofta nog skrivtid för min del. Rakt igenom är alla väldigt uppmuntrande.

Det handlar inte så mycket om att disputera för att göra karriär och så, jag är redan fast anställd och kan ansöka om att bli lektor så fort jag är klar. Det handlar om två saker: främst om att visa för mig själv att jag kan detta och dessutom om att göra nya saker, att anta en nygammal utmaning.

Om allt går vägen så är det slutseminarium ht20 och disputation senast vt21. Får se hur det håller, jag har egentligen inte bråttom.

Om att skriva och träna

Dagarna är fyllda av jobb, men det är för en gångs skull jobb som inte läcker in på kvällar och helger så det finns tid att göra annat. Mest att skriva avhandling och att träna. Seminariet i torsdags avlöpte fint, jag fick massor av bra kritik som jag kan jobba vidare med. Så skrivandet rör sig framåt!
Sen behöver jag lägga om min träning lite för att förbereda mig för sommarens vandring; det är rygg och ben på gymet och inte mycket annat. Väldigt lite löpning men desto mer gående, och på helgen försöker jag hinna med att ta en tur på 10k+ med ryggsäcken full (av vattenflaskor, upp till 14 kg). Jag behöver vänja kroppen vid den sortens belastning och samtidigt gå in mina kängor ordentligt.
Det är vad jag sysslar med. Lugnt och stillsamt är det.

Första riktiga vandringen

I torsdags, på skärtorsdagen, ägnade jag förmiddagen åt att färdigställa och skicka ut en text inför ett seminarium jag ska ha nästa torsdag; det var ett första utkast på ett metodkapitel till avhandlingen så ganska viktigt. Jag var färdig vid lunchtid och sedan gjorde jag mig redo för att gå ut och gå. Jag packade lite snabbt, det såg ut så här (klicka på bilder för att se dem större):

Jag behöver verkligen banta den där packningen; jag trodde det var lugnt med 13,7 kg och det var det, ett slag. Problemet är inte tyngden i sig utan den specifika belastningen på axlar och höfter; utöver att reducera vikt så planerar jag att träna med ryggsäck full av vattenflaskor framöver. Enklast att skala bort är en halvflaska vin jag hade med mig, när jag väl slog läger var vin det sista jag drömde om. Kaffe och vatten och middag + sömn var det enda som lockade. Andra saker som ska bort för att minska vikten: mindre elektronik, telefonen och en powerbank räcker. Jag hade med mig hörlurar, de som följde med telefonen så de väger inget, de kommer att få gölja med nästa gång också men jag använde dem aldrig, det var för skönt att vara utanför allt brus. Lättare vattenflaska, 1 l petflaska nästa gång, inte aluminium. Kanske den lite lättare hammocken, den ska dock provas först för den är mindre. Jag ska också tänka igenom mat mycket mer noggrant, nu hade jag med mig hälften hem igen vilket är onödigt.

Så jag gick ut via Bulltofta (mån om att följa Skåneleden, även om jag hittar till Torup) och via en väg genom Malmös villaförorter jag inte gått innan. Det tog över en timma innan villorna ersattes av golfbanor och sedan åkrar och så var jag framme i Torup. Efter påskmust på kafféet så gick jag vidare till platsen där skåneleden grenar sig och slog läder vid vindskyddet som fanns där. Det visade sig vara en dum idé, stället var populärt bland vad jag antar var Svedalas ungdomar. Första gänget var väldigt artigt när de märkte att jag sov där, men sedan körde det upp en bil och stod och lyste på mig med framlyktorna. Två gånger. Jag packade ihop och flyttade till en annan plats där jag campat andra gånger och där jag visste att jag skulle få vara ifred. Hammocken är extremt lätt att få upp och ner så det var inte så invecklat att flytta mitt läger. Torsdagens promenad var på 2 mil, 4h och gick nästan uteslutande på asfalterade vägar och cykelbanor.

Somnade vid 12-tiden och sov som en stock till 7 på morgonen, låg och drog mig en timme till med nyheter på mobilen. Det var kallt, ner åt +4 grader på natten så det lockade inte att krypa ur dunsäcken. Om jag inte hade haft med mig mitt liggunderlag så hade jag frusit duktigt, jag låg i hammocken utan det i kanske en halvtimma innan jag kände att det var omöjligt att sova så. Men med min Exped Synmat så var det skönt och varmt. Gjorde kaffe och åt kex, packade samman och kollade att jag inte lämnat nåt efter mig och gav mig ut att gå igen. Jag hade en blåsa på en häl, med compeed på. Var lite öm i kroppen, men det var inte så farligt. Dags att gå ut ur boskogen till Svedala och därifrån via Aggarp (passerade det djurhem där jag fick Russell för många år sedan!) och ut över det skånska åkrarna. Första etappmålet var Fru Alstad, 18 km dit och jag var lite mer sleten när jag kom fram. Men där fanns vatten och ett väldigt prydligt vindskydd och toaletter, så jag tog av mig kängorna, lagade lunch (klockan var runt ett) och tog några minuters tupplur. 

Jag hade mina tvivel på om jag skulle orka att fortsätta de sista 13 km till Trelleborg när jag slog mig ner där, men efter en knapp timmes vila så var jag redo. Med nya sockor på fötterna och kängor som inte längre var fuktiga av svett och mat i magen så kändes allt fint igen! Vandringen efter Svedala och hela vägen ner till Trelleborg går på landsvägar, de flesta grusvägar och en del asfalterade. Ingen av dem särskilt hårt trafikerade, men en och annan bil, mc, moped, cykel och häst susade förbi. Ok - hästarna susade inte. Lanskapet är helt öppna åkrar, man ser långt omkring sig och dt är bara små kullar som avgränsar hur långt man ser. Det var väldigt fint att gå där denna påskhelg; varmt och soligt men med en lätt och uppfriskande vind. Jag tänkte inte på att jag borde haft solskydd, så mina underarmar och ansikte är lätt röd/rosa nu. Jag skulle inte vilja gå här i intensiv sommarhetta eller i regn och rusk, då torde det vara väldigt tufft.

Återhämtningen efter lunchen höll i sig i en mil ungefär, så 2 h. Vilket var ok. Jag var ganska matt de sista kilometrarna in i Trelleborg, och axlarna värkte. Dessutom hade jag fått en blåsa under en fot vilken jag trodde skulle vara hemsk, men den visad sig vara liten och lätt att ignorera när jag väl fick av mig kängorna. Benen var ganska motvilliga att gå nåt mer och jag ville inte ha ryggsäcken på ryggen nåt mera. Noterade dock att det var enklare att gå 3 mil med packning än att springa 2 mil utan; kroppen säger ifrån mycket mer bestämt under de sista kilometrarna av en halvmara.

Till sist var jag framme, efter 7 h promenerande över åkrar för att klara av 3 mil så var jag vid stationen i Trelleborg, tog tåget hem och efter att ha suttit 30 minuter på tåget så haltade jag långsamt de 50 m från stationen och hem. Jag var trött och solbränd, frös en del på grund av detta, jag hade ont i fötter och axlar och det kändes som om jag inte skulle vilja gå en meter på flera dagar. Middag och så sömn (kl åtta!). Visst var jag stel i benen när jag vaknade morgonen därpå, men nu några timmar senare så skulle jag kunna ta på mig ryggan och gå vidare. Men det behöver jag inte!

Hur kommer sommarens tur (10-14 dagar, nästan 30 mil) gå? Ingen aning. Men jag ska träna specifikt för att gå med packning och jag ska minska på packningen. Jag ser hursomhaver fram mot den! Här är turen jag gick, ungefärlig lägerplats markerad med rött; två dagar, fem mil på Skåneleden:

Nytt år! Igen!!

2018 var ett besvärligt år så jag tänker inte babbla en massa om det. Varmare, kallare, ensammare, hoppfullare, effektivare, slöare än några andra år jag minns just nu. Det verkar iaf sluta ok till sist, men vi får se. Dessa två bilder är det roligaste jag sett 2018 så det får bli mitt bokslut.

Jobb

De flesta som ser mig på jobbet ser mig som föreläsare/lärare, men jag håller (om än i begränsad omfattning) på med forskning också, och ibland är det läge att hålla ett seminarium. I morgon (Wrangel rum 116 på inst, kl 12-13) har jag bett mina kollegor om hjälp, så vi kan prata om olika bildregimer; sätt att avbilda som hänger samman med saker som landskap och idéer om världens form - två ting som är påtagliga i datorspel. Så jag har skrivit en kort introduktion och satt samman en spellista (bokstavligen) på YouTube (det finns en diskrepans mellan de bägge listorna; post 10 & 11 på Youtube refererar bägge till punkt 10 i texten, jag vill kunna visa skillnader i grad vad det gäller gestaltning av 3D miljöer, något som spelare och spelkritik bryr sig mycket om men som är ganska marginellt i detta sammanhanget). Jag vet inte om det är begripligt för någon som inte följt min forskning, men här är materialet iaf. Mitt syfte med detta seminariet är att använda mina kollegors tankar och idéer för att arbeta vidare med några planerade avsnitt av min avhandling - om någon annan kan få ut något av det så varsågod.

Nationellt doktorandinternat

Vi hade ett tvådagarsseminarium på avdelningen för doktorander och handledare från hela Sverige som var väldigt lyckat; första dagen var textläsning i mindre grupper och jag fick en mängd bra input på det jag skickat in (vilket var vad som finns av mitt avhandlingsmanus, ganska så mycket text) och andra dagen var diskussioner om forskning och forskarutbildning (som kanske låg lite utanför de saker jag vanligen tänker på, jag är vare sig en "vanlig" doktorand eller en handledare/forskare på det viset), men det gav en hel del insikter det med. I går kväll så hade vi dessutom en middag, catering på institutionen och det var väldigt bra. Å så kommer till det allt det andra; att träffa kollegor och prata om allt möjligt. Jag känner mig väldigt hemma i det sammanhanget numera (den saken har tagit sin tid), och dessutom är jag just nu helt säker på att jag kan ro min avhandling i land snart nog. Det är två väldigt bra resultat av två intensiva och ganska så långa dagar.

Först skrivande, sen löpning

”— Tja, ni inbillar er väl inte att jag skulle göra mig en sådan möda och finna en sådan tillfredsställelse i att skriva, ni tror väl inte att jag skulle nöja mig med att huka mig ner och framhärda så som jag gör, om jag inte — något febrilt — förberedde en labyrint där jag kan bege mig in på upptäcktsfärd, där jag kan förskjuta mitt syfte, gräva underjordiska gångar och tvinga mitt ärende långt bortom det självt, finna utsiktspunkter i stånd att sammanfatta eller förändra dess väg, så att jag kan tappa bort mig och slutligen dyka upp inför blickar som jag aldrig mer behöver möta.”

(Michel Foucault, Vetandets arkeologi, 1969. I översättning av C G Bjurström 1972)

Manusarbete

Nu börjar det brinna i knutarna, deadline för att lämna ifrån mig en version av avhandlingstext på måndag. Jag kan konstatera att jag har text och att den i långa stycken är så som jag vill att den ska vara, men att det är fullt av hål och luckor i den och att den bitvis är som en gles väv. Jag vet ju vad som ska in, de läsare som får den har ingen aning.
Nåja, jag kan iaf se mina tankar och mina frågeställningar - liksom min metod. En dag till med arbete och sedan ska jag kunna skicka en version jag kan tåla att bli kritiserad för. Jag är inte rädd för kritik längre, bara för att ha lämnat ifrån mig något som är sämre än vad jag förmår. Nu längtar jag efter ett välförtjänt glas vin, lite sällskap, proscuttio, lasagne och glass!

Lunch

Sitter hemma och filar på min avhandling, jag har en deadline för ett utsnitt ur den på måndag. Vi ska ha ett doktorandinternat i maj och jag ska delta och innan det ska man lämna ifrån sig ett stadigt stycket intelligent text. Jag får jobba med den saken när jag har tid över och så på heltid om helgerna. Jag har gott hopp om att kunna leverera något som är bra nog att diskutera även om jag skulle ha velat vara längre kommen inför denna chans, den verkar vara ett bra sätt att få input och ju bättre text, desto bättre input. Men, men man måste kunna lämna ifrån sig saker närsom i processen.
Fördelen med att jobba hemma är att jag har en minuts promenad (mestadels ner för mina trappor) till Restaurang Smak på konsthallen som serverade oxrullader idag, de var ok men i efterhand så såg fisken bättre ut. Synd att jag inte orkar äta två luncher på raken. Trevligt ställe är det iaf, min absoluta favorit bland luncher i Malmö.

Lång fredag, mycket gjort

Veckan har varit intensiv; mycket att göra, framförallt på jobbet. Två helt nya föreläsningar på kandidatkursen, bägge baserade på Fredric Jameson. De blev bra och på måndag & tisdag får jag och Ludwig se resultaten av denna delkurs för då är det dags för våra kandidatstudenter att redovisa sitt arbete.

Men igår, den långa fredagen. På förmiddagen var jag 1/3 av juryn för Forskar Grand Prix, så jag fick ge poäng och snabba kommentarer inför en gymnasieaula full av ungdomar och en scen full av forskare från Malmö Högskola och Lunds universitet. Det var en rolig upplevelse, och en väldigt snabb tävling, den varade på pricken 2 timmar. Sen började den tävlingen i kaos för min del; i de mail jag fått ut så stod det Pauliskolan, efter en del väldigt jäktat letande där så visade det sig egentligen handla om Petriskolan. Så jag kom inte dit i direkt god tid, men det funkade ändå. Om en månad är det dags igen, i Lund på Polhemsskolan (jag har dubbelkollat att det är där det ska vara, rent av trippelkollat).

Eftermiddagen ägnades åt möte på avdelningen, vi diskuterade framtida forskningsstrategier. Vi kunde konstatera att vi är mycket bra på grundutbildning, men att de saknas en motsvarande hög nivå på forskningssidan nu efter alla pensionsavgångarna. Så vi började planera för åtgärder, Max är duktig på att dra i de trådarna och få alla med sig. Det är inget som kan lösas över en natt men vi är igång med det arbetet och det känns väldigt bra. För min del främst för att det betyder att jag måste ändra på mig igen och tänka på nya sätt. Förändring är bra. Det blev ett långt men konstruktivt möte.
Sen jävlades skånetrafiken igen (som alltid) när jag skulle hem och allt tog evigheter och jag kom ändå inte till Triangeln där min cykel stod. Men till sist så kom jag hem till Märy O och vi snackade en massa och fixade med hennes nyinköpta dator så hon kan ta den i bruk på allvar.

Hemma var jag först klockan tio, snackade bort nån timme med Kas och drack ett glas vin, somnade utmattad, idag är det upp och på det igen; jag ska steka lammbog och laga till potatisgratäng samt savoykål. "Får i kål" ungefär, men med varje sak för sig och med mer grädde.

Julklapp

Jag har varit lite usel med att köpa julklappar till mig själv i år - jag har det mesta jag vill ha som kan köpas liksom. Jag ska se om jag kan hitta en kavaj, men det får ju bli på mellandagsrean (och jag är så tetig där att det är jättesvårt). Men så läste jag en artikel om årets sämsta och bästa spel och ett stack ut som lämplig julförströelse, mest för att de är multiplayer utan något krångel, alltså ska jag till webbhallen och köpa Rayman Origins till mig. Fast jag skulle tro att jag kommer att spela det redan ikväll eventuellt så jag får se om det ens blir inslaget. Ännu ett stopp på dagens vilda cykeltur kring Malmö med omnejd för att få fatt i några små goda saker (skinka, sill, lax, bröd!).

De kalla mörka månaderna är fulla av arbete

Upp tidigt varje morgon, iväg och föreläsa, förbereda annan undervisning, gå på möten och i bästa fall hinna läsa lite och kanske också skriva. Saker som måste vara gjorda för en vecka sedan dyker upp ganska ofta. Folk ringer, sms:ar, skriver e-post och allt måste lösas (värst är alla mäklare som vill veta saker i förrgår). Kommer hem sent, det är mörkt och jag tvingar mig till gymmet ändå. Tur det, för väl där så kommer energin tillbaka i kroppen hur trött jag än är efter dagen. Det är lite för kallt att springa utomhus (nej det är det ju inte egentligen, men jag är bekväm av mig) så det är en massa löpband och en massa crosstrainer + vanlig styrketräning, ofta en bastu på det så jag blir kvar där i kanske två timmar. Det blir väldigt mycket smörgås dessa dagar, till lunch kommer de från Widerbergs, hemma så får jag se till att ha fixat stadiga pålägg; hemlagad rostbiff och remoulad, riktig skinka och grönsaker, västerhavsost. Mat hinner jag laga på helgen, i alla fall ibland. Bäst att laga sådan som kan värmas resten av veckan så att det blir mindre bröd, mer kött. Jag städar när jag kan, det räcker inte riktigt.
Kallt och mörkt ute, jag borde ha bokat en resa söderut till jul, men jag vet inte. Något får jag hitta på frågan är vad. Det är lite som att gå i ide, jobba sig genom den kallaste tiden (det är minst tre, troligen fyra, månader kvar av vintern). Glögg, det är en bra sak. Snart 1 advent, måste putsa fönster och få det lite mer helgartat hemma. Brutus är missnöjd när det blir långa dagar hemifrån, men desto gladare när han kan sova ovanpå mig om natten, vi håller värmen ihop.

Do not go gentle into that good night,

Old age should burn and rave at close of day;

Rage, rage against the dying of the light.

Halvoffentlig text

Jag sitter när tiden finns och startar om min avhandling, den kommer (troligen) att i huvudsak koncentrera sig på spel, ämnet är datorgenererade miljöer. Om några dagar ska jag ha ett seminarium och jag har förberett en kort text inför det, den är en tidig version av en bit av ett kapitlen kring platser och ting. Det är också den första delen av detta arbete som jag lägger ut här. Däremot är det mitt andra seminarium och andra kapitel. Om du undrar så ser planen för avhandlingens disposition ut såhär:

1. Inledning
2. Spel (ludologi, regler vs. narrativitet)
3. Platser (landskap, plats, byggnad, objekt, realitet vs. virtualitet)
4. Människor (upplevda människor, kommunikation, gestaltning vs. interaktion)
5. Teknik (självrefererande konst och objekt, funktion vs. extas)
6. Avslutning

Det är kapitlen 2-5 som jag jobbar med för tillfället, kapitel 2 är mer färdigt än de övriga men kanske också mest i behov av att omarbetas, länken ovan leder till en bit av kapitel 3. Ordningen är högst preliminär dessutom, och kanske egentligen inte så viktig i detta skede av skrivandet.
Jag funderar just på om jag behöver kommentarer på det jag skriver; jag vet faktiskt inte. De kommentarer jag bryr mig om hoppas jag få av kollegor inom ramen för seminarier, det är så det fungerar i universitetsvärlden. Så vi får väl se.

Nu drar det igång på allvar

Så börjar den mest undervisningsintensiva perioden av mitt arbetsår, från och med i morgon till juni 2012 så rullar det på med mängder av föreläsningar. Men det är inga nya föreläsningar i sikte ännu, så det handlar om att ta fram gamla manus, se över dem, justera och leverera i stort sett fem dagar i veckan. Dessutom skriver jag avhandlingstext, och det löper på fint det med, jag är ganska så säker på hur jag vill ta mig fram där. Seminarium nr två i veckan som kommer på den.
Mamma är inflyttad i den nya lägenheten och det har blivit mycket fint där, det ser lite ut som en lätt remix av villan på Eldarevägen. Syrran, hennes man och jag hängde tavlor, allt blev väldigt bra. Med mig hem till Malmö fick jag sex styck glas; Salut av Simon Gate för Orrefors. Hur de hamnat i mina föräldrars skåp är höljt i dunkel.

Vilém Flusser

Jag lovade återkomma när jag läst mer av Into the Universe of Technical Images, och jag kan väl bara säga att det var att ta mig vatten över huvudet, jag kommer att behöva läsa och skriva med denna bok i bagaget ett bra tag. Jag läser och förundras, gör anteckningar, stryker under och använder i min avhandlingstext. Just nu är Flusser den mest använde tänkaren där, det kan komma att ändra sig innan jag är klar. Så vad kan jag säga om texten? Den är tät, vindlande och full med uppslag. Han får mig att känna mig smartare än jag är när jag läser och det känns som om jag hittat något konkret att ta avstamp ifrån. Mycket bra för mig, hoppas det fungerar för de som ska läsa min text sedan.

En massa text

Mitt liv har gått och blivit extremt mycket text; jag sitter hemma och läser, jag skriver på avhandlingstext (arkitektur, objekt, platser på skärmen/via skärmen), jag skriver på en slags självbiografisk text tillsammans med Leffe (den är väldigt juste så här långt, får se om det blir något av med den till sist) och jag pratar mycket med Kas på msn. Allt sammans är text, somlig flyktig annan förhoppningsvis mer stabil. De låter mig samtliga se ännu fler delar av skrivandets mekanik; hur lekfullt ord fogas till ord.
Samtidigt är jag glad över att jag ska till Paris i slutet av veckan, det blir motsatsen. Långa fysiska dagar med diskussioner på plats framför verk och byggnader, i miljöer med kollegor och studenter. Ett miljöombyte behövs (nåja - jag gick i Köpenhamn senast i fredag så det går ingen nöd på mig); senare blir det en tur till Stockholm, kanske London, kanske Amsterdam. Europa är så lättillgängligt, platserna är så många.

Detta verkar intressant

Kom med posten idag, böcker har blivit väldigt enkla att få fatt i, billigt och snabbt. Känns på något vis helt följdriktigt med tanke på ämnet. Återkommer med åsikter när jag läst den.