Ännu ett år

Nyårsafton, läge att summera 2010. Det är ganska så lätt även om det hänt mycket. Det som varit bäst detta år har varit oerhört bra; jag träffade F, att gå i mål på broloppet och Köpenhamns halvmaraton, att vandra runt i Rom de där varma sensommardagarna med kollegor och studenter. Många andra saker har varit roliga; Berlin, Köpenhamn, att byta gym, att bada i havet på ribban. Jag har ett jobb som det är ett nöje att gå till fortfarande efter 15 år, jag bara önskar att vädret tillät mig cykla dit året om.
Nog har det hänt en del trista saker också - men de är inte värda att minnas på samma sätt; mamma mår inte bra, jag var en vecka på sjukhus med magen, å den där klydderöven. Men det får vara historia; dammigt och långt borta - jag har anmält mig till fler lopp, F är min pojkvän och det kommer många fler resor. Så ta i trä, men livet har sällan sett såhär strålande ut. Idag är det nyårsafton, jag har inga planer men det gör inget.

Löpning

Förkylningen håller på att släppa, F kommer ner imorrn. Livet leker.
Så det är hög tid att planera sommarens löpande; Jag har anmält mig till Malmömilen (den 16 juni), jag ska anmäla mig till Malmö Halvmaraton när de öppnar för det (loppet går den 13 augusti). Kanske blir det halvmaran i Köpenhamn också, den var rolig men det ligger för tätt på (den går den 21 augusti). Men sen är frågan om man ska ut och springa nåt mer? Göteborgsvarvet funderade jag på, men det är (som vanligt) redan fullbokat! Eller halvmarorna i London eller Berlin? Det blir iaf ingen mara 2011 heller, får se om det kan bli 2012?

Julafton

God Jul då. Jag är för förkyld för att detta ska vara väldigt roligt. Men det löser sig det med. Syrran å jag fixar mat så det blir ett juste julbord. Mamma ska utrustas med en mobil (till). Nu får hon banne mig använda den. Jag skulle helst firat med Brutus och F hemma i soffan.

Kristianstad, -15 grader

Tja. Inte mycket att säga. Vinter, villan, tristess. Det här huset behöver en katt, och internet på en juste dator. Å ca 2 grader till vid golvet.

Skånetrafiken

Bussar och tåg i Skåne körs av nån slags terroristorganisation som heter Skånetrafiken. De ger ut tidtabeller, varför är en gåta för de kör aldrig efter dem och i bästa fall kommer 1 av 5 utlovade bussar. När de sedan kommer så gäller det att stå på den första hållplatsen för där har det samlats 800 pers som vill med, så resten av turen släpps det inte på någon. Nu är det kallt, så då ger man upp helt och skickar personalen till Mallorca eller nåt istället. Man har i princip slutat köra tåg så här lagom till jul,  och om man ska ta bussen även inom stan så är det ett minimum av en timmas väntetid. Alltså håller också hela Malmö på att korka igen totalt av alla värdelösa bilförare som sladdar runt, tutar, skriker och parkerar precis hursomhelst - ingen människa med bil skulle frivilligt försöka åka buss. Skånetrafiken är inte bättre om sommaren, i princip anser de att "väder" är ett nödläge då man måste ställa in 99% av alla turer. Om man försöker ringa dem så möts man av "Det är många som ringer nu, du har plats 699 i kön och det väntas ta 3 veckor innan du kommer fram".
Å ändå envisas de med att gå ut i pressen och berätta att alla är så nöjda, ingen klagar, alla älskar dem och helst skulle vi vilja betala 1000 för en enkel biljett. Alltså allvarligt talat, det enda vi som faktiskt åker med Skånetrafiken vill är att se dem alla dö under extrema plågor så att några andra som begriper vad de gör kan ta över. Bussar och tåg i tid, till låga priser. Det är allt.

Gårdsglöggmingel

Glöggen på gården med grannarna var ingen succé, 10 pers, i huvudsak styrelsen drack lite glögg. Kanske var det fel dag, kanske var det för kallt. Det tog också en väldig tid att få våra vedbrasor (i järnkorgar) att brinna ordentligt. Så jag har inga bilder alls. Nu sitter jag här hemma och är förkyld. Här inne är det varmt å jag har kaffe, utanför på gårdarna är det folk som skottar snö. Runt kring kvarteret hänger långa tunga istappar lite varstans, men inte på våra hus, så jag behöver inte fixa avspärrningar eller nedtagning. Det finns alltid saker att vara glad över.

På cykel i snömodden

Behövde ved (statoil midhem), glögg & pappersmuggar (triangeln), så jag fick en cykeltur i snömodden och på hala gator (massor av snö inte så massor av snöröjning, men bättre än väntat). Förvånansvärt möjligt att cykla trots allt, även med en massa ved på pakethållaren. Om man nu bara kunde få väck alla s-t-ns bilister som kör som idioter kors o tvärs så skulle det rent av vara trevligt.

4:e advent

Bara 2 arbetsdagar kvar, snart nog julafton, aka den stora mörka grisfesten. Vilken ska firas hemma hos mamma, i år tror jag att min syster och jag har tillskansat oss makten över julbordet. I morgon ska jag föreläsa om samtidens konst och arkitektur på jobbet och fixa glöggmingel hemma på gården. På tisdag ska jag köpa lite julmat och ha ett möte på jobbet. Det är inte särskilt julpyntat här hemma; nån duk, en adventsljusstake, några apelsiner med kryddnejlikor i, det är väl allt. Resten ligger kvar i källaren. Nästa år så, det var länge sen jag hade en egen gran.

Julklappar, del 2

Hittade den perfekta julklappen (om man nu inte vill begå onämnbara handlingar mot ett "trafik"-bolag vars inkompetens är på spjutspetsnivå); Susan Kare (wikipedia) säljer en begränsad upplaga av signerade tryck; ett urval av de ursprungliga mac-ikonerna. Hon var den som gav alla våra persondatorer deras utseende; hon gjorde den grafiska formen för Mac OS (1-9), Windows (3-XP) och nu Facebook. Pengar kostar de förstås, 3500:- st för den största versionen , vilket antagligen är billigt.

Snö igen

Snyggt är det men hela samhället lägger ju av och upphör att fungera. Det enda jag önskar mig i julklapp är att någon dödar Skånetrafiken.

Utanför jobbet

Jag är Malmöbo

Jag lever här därför att det är ett otroligt blandat ställe; alla slags människor från alla möjliga platser. I media nu så snackar man om "muslimer" och menar en massa saker, de flesta ganska ondsinta. "Muslimer" är inte en homogen grupp å de flesta omkring mig i Malmö (alla jag ser och möter) är vanliga Svenssons; vanligen låginkomsttagare som försöker få allt att gå ihop. Jag mår illa av allt hat som dyker upp på nätet, och jag blir rädd för hur mycket av det som våra dagstidningar eldar på med bisarra rubriker, vinklar och idéer. Det finns bara en sak att säga:
Kära invandrare, främlingar, gäster, vad än ni är - lämna oss inte ensamma med dessa svenskar!

Raquel Welch

Ok - det här är 100% hypnotiserande; jag behöver få fatt i hela videon och jag vill veta vad det är för skulpturer hon dansar i/vid/framför/på. Sen skulle jag gärna veta vad hon eg blev berömd för också, men det går väl att googla.
(Edit; Videon är ur en tv-special som heter "Raquel!", Martin Palmqvist hittade skulpturerna, de är från OS i Mexico 1968!)

Bacon (igen?)

Jag tror ganska bestämt att allt blir bättre med bacon (iaf med bra bacon), men de senaste kvällarna har experimentlusten löpt lite amok. Jag har testat några saker jag bara läst om med varierat resultat. Bacon med mörk choklad var bra, speciellt med en öl till, Baconglass (med lönnsirap, baconfett och baconbitar) var å andra sidan inte riktigt så bra som man kunde tro. Inte otäckt, bara inte alls intressant. Nå skam den som ger sig - men det får nog vänta lite med mer baconexperiment nu!

Mat & TV

En måndag som alla andra. 3 timmars föreläsande, först i sal (popkonst), sen utomhus i -5 grader (Klas Anselm och Bengt Edman). Sedan långt pass på gymmet, löpning, stryka, bastu; det tar sin lilla tid. Omelett med potatis o lök + en kålsallad till kvällsmat. Sen slappar jag; Americas Next Top Model på TV3 - å lite glögg.

3:e advent

Lite drygt en vecka kvar att arbeta innan juluppehållet. Inget riktigt tufft arbete, men en hel del långa arbetsdagar. Inga julklappar köpta (fast jag behöver köpa väldigt få tack o lov), resten är ganska så fixat. Allt går lite långsammare, lite mer stilla, t.o.m. träningen för jag hinner sällan med mer än 3-4 pass i veckan nu. Å andra sidan passar jag på att bada bastu då med, det är fantastiskt såhär i vinterkylan.
Jag hittade en Casio-klocka åt mig; pålitliga skräpbutiken Ur & Penn (visst var det en kvalitetsbutik för 30 år sen eller så?) hade den i lager! Å jag har köpt mig ett prydnadsföremål, det var det väldigt många år sen sist. Underliga tider är det, men jag attraherades av nåt i Ludvig Löfgrens dödskalle-ljuslykta för Kosta. Billig massproducerad kitsch är det förstås, men min smak ligger ju stabilt fast inom det området sen lång tid tillbaka. Det är en praktisk smak; allt är billigt och tillgängligt och jag behöver inte heller vårda tingen för framtiden. Jag äger en del unika äldre ting och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte tagit dem på översyn hos en konservator.

Telefon

Visst ja, det är ett antal dagar sen men jag har gett upp min fasta telefon, så om du försöker nå mig på 040-231663, så glöm det. Det numret är kastat på soptippen. Vi byggde husnät, jag bytte isp, jag struntade i att skaffa ny ip-telefon. Det är bara mobilen framöver, 070-5773669. Ok?

Lördag, på stan?

Jag borde verkligen fixa lite julhandlande men jag har ingen som helst lust. Jag antar att det slutar med att ingen får några julklappar. Istället så tänker jag gå till gymmet och springa i någon timma. Så mycket enklare, så mycket bättre känsla av det.
F är i Norge och jobbar nu, han borde varit här och underhållit mig istället. Enda försonande med det är att jag inte behövde städa igår. Får ta det sen.

Armbandsur

Jag har hittat en klocka jag vill ha, jag jagar efter den. Ett armbandsur, något jag verkligen inte brukar bära. Men nu så - om jag bara lyckas köpa en (jag har beställt över nätet, får se om den också anländer).
Det är en Casio F91W, det är ett mycket billigt digitalur i plast, introducerat 1991. Det är en klocka som för mig innehåller allt ett intressant designobjekt ska bära med sig (och allvarligt talat, det är väl den enda anledningen att bära en klocka kring armen i dessa dagar då telefonen sköter allt så mycket bättre?).
Det är ett inte så tidigt digitalur, men dess utseende är nära alla de tidiga digitaluren från 1980-talet; svart plast, märkligt formaterad text på framsidan, grå minimal lcd-skärm men kantiga siffror av enklaste slag. Dessutom; 7 års batteritid (+ utbytbart batteri) gör den unikt bättre än sina moderna efterföljare. Knappar på sidorna, flera olika. Få funktioner, men redan idén med olika tilläggsfunktioner i en klocka är typiskt; alarm, pip varje hel timma, belysning. Jo jag vet att det funnits många mekaniska/analoga klockor med mer än tidvisningsfunktion; men något är annorlunda här - de extra funktionerna är aningen mer slumpartade.
Sen är det klockans historia som bruksföremål som gör just denna modellen unik; det är den moderna terrorismens klocka; Usama bin Laden finns fotograferad med en på armen, den är den föredragna modellen för tidsutlösare i bomber vid flera välkända tillfällen, det är en mycket vanlig modell hos de som sitter på Guantanamo.
Den har alltså två lager av designhistoria över sig; ett som handlar om dess utseende och design i förhållande till 1990-talet, ett som handlar om bruket under 2000-talet. Det är massproducerat billigt gods; det är allt jag finner lockande i designföremål. Jag skulle aldrig kunna bära en riktigt dyr välgjord klocka, men en Casio, det funkar. Får se om jag får fatt i en!

Remicade

Inte en av mina bästa dagar, var på MAS för remicade i morse och nu är jag helt utmattad av det. Men det fanns inte nån extra plats i mitt schema att flytta saker till så jag ska strax upp och föreläsa om Jackson Pollock och en del annat. Det går nog vägen det med.
Sen ser det ut som om F har fått förhinder i helgen, det är onekligen trist men jag gör mitt bästa för att ta det på rätt sätt. Det är en så liten sak egentligen men jag var väldigt taggad för att träffa honom.

Vad jag gör när jag jobbar

Lyssnar på en gästföreläsare, Gillian Rose. Jag har använt en av hennes böcker i undervisning flera ggr, den är mycket bra (om Visual Culture).
Fotografi, familjer, ekonomi, sociologi o geografi i ett.

På jobbet. Måndagsmorgon

Trött men lycklig och redo att föreläsa om ungmodernismen och kretsen kring Bauhaus. Sen blir det lunch och gym.

2 advent

Ja det ser lite överkristet ut, men det är det inte. Jag inväntar fortfarande den stora mörka grisfesten, inte nån födelsedag. Mamma ringde i helgen, jag ska hjälpa till med att fixa julmat där i år (stackars små grisar). Livet är så bra, tyvärr kan jag inte skriva om det som är bäst. Inte ännu iaf och det finns goda skäl för den saken. Vilket då ändå inte ändrar på att livet kan vrida sig och bara en liten skiftning kan förändra allt. Så mycket bättre på bara några tusen meter.

Brf:en

Första mötet med nya styrelsen, det verkar vara ett väldigt bra gäng. Många personer, många viljor, mycket kan bli gjort! :)

Världsaidsdagen

De första åren efter att Fritte dött brukade jag gå med i fackeltåget här, likaså året efter att Pontus dog. Jag minns alla de som försvann från klubbarna under 80-talet. Å så minns jag hatet, i media och bland folk. Det kommer jag aldrig att glömma. Som alla andra bögar i min ålder så har jag fått se vänner och många bekanta ansikten försvinna. Det är bättre idag har jag förstått, bättre mediciner men än finns ingen bot. Det vi har är en vansinnig och i grunden heterohysterisk lagstiftning kring hiv. Den bygger som så mycket annat här i Sverige på en helt oemotsagd skräck för allt främmande; xenofobi. Deprimerande är vad det är.
Men det är fel dag för att vara arg, för mig är det mest en dag att minnas alla vi saknar. Möjligen för att se alla hålen i tillvaron och den egna historien.

-7 grader

Jag stannar inne och läser ikapp istället. Det är för kallt å det kan bli värre. Måste ta mig till gymmet och till konsum, men inte ett steg mer än så idag. Måste fundera på julklappar, de borde varit inköpta för länge sen, nu finns det en risk att det inte blir några alls. Det här ser jag när jag tittar upp från datorskärmen:

Grannsamverkan för julpynt

Jag har gått runt stan för att kolla att alla jag känner har putsat sina fönster och satt upp adventsstjärnor som man ska (idag, inte tidigare!). Äpan och Ellen är väl godkända, prydliga vita stjärnor i vad som  såg ut som putsade fönster (ingen dimmig ljusspridning i glaset). Patty däremot, är väldigt mycket underkänd; nog finns det en slags stjärna i köksfönstret och den lyser - men den lampan står där året om! Å fönstren sen, täckta av sot, mög och (i år igen!) äggkross, dessutom med persiennerna neddragna. Inte ok. Inga julklappar där inte.
Lyly bor ju 1 mil ut i obygden, så hon blev okollad idag. Känner jag henne rätt så har de varit ute för att se gräs växa eller bli uppätet hela dagen och inte hunnit julpynta ordentligt, men jag kan ha fel.

1:a advent

I väntan på den stora mörka grisfesten då. Adventsstjärnan åkte upp i morse; en i orange papper som brukade finnas överallt men som nu är totalt försvunnen (det fanns även en version i vitt och orange minns jag, de var ännu lite snyggare). Jag har tre st, använder en åt gången. Kanske kommer de tre att räcka min livstid ut, jag gillar dem och bara dem. Nu är det inget barndomsminne förknippat med dem; jag har bara haft denna pappersstjärna hemma hos mig själv här i Malmö. I mitt barndomshem var de av furu i tunna skivor. Väldigt mycket i min barndom var av furu (och ibland koppar). Så inte här hos mig, jag gillar andra ting, som papper å plysch. Men för något år sedan gav jag upp och bytte köksbord; det nya är av massiv furu förstås och lär hålla genom både detta och nästa liv, tack för det ikea.
Men det är upptakt till jul; glögg + pepparkakor + död gris. Allt hänger samman och inget är festligare än en död marinerad gris. Å jag har moderniserat min stjärna, den är numera försedd med en led-lampa som redan i sig är tämligen snygg, men det är en annan historia.

Buy Nothing Day

Hm, ok - så det är den tiden på året igen, BND är idag; lördagen den 27 november. Jag brukar få mail från Adbusters i god tid, jag tror jag missat det i år. Men visst, jag ska ge fan i köpande idag. Inte nån stor uppoffring; jag är inte nåt stort fan av shopping som underhållning ändå.
Jag äger, ungefär som alla andra i min ålder kan jag tro, på tok för mycket prylar och har mer problem med hur man lämnar dem till återvinning när man inte har en bil.

Städdag

Tid att städa, å att putsa fönster. 1 advent på söndag, då vill jag ha det snyggt. Rena fönster för att stjärnan ska se snygg ut, å jag har blandat glögg som ska få dra tills på söndag. Under tiden lyssnar jag på detta, och vet med vem jag så gärna gått på KB imon.

Konsumtion

Köpa kläder är ett nöje ibland, men oftast är det tråkigt eftersom alla butiker (speciellt när det gäller herrkläder) har ett så litet och likformigt utbud. Skjortor har jag iaf funnit en bra väg till; tailorstore.se, bara man mäter ordentligt och har tålamod att vänta tre veckor så kan man få bra, ganska billiga, måttbeställda skjortor efter eget huvud. Idag kom två flanellskjortor (underbar och inte så tjock flanell är det), de kostade ca 500 kr styck. Bilderna är inte jättebra, jag har inget ordentligt ljus hemma.

Jag ser det snöar. Gå dän.

Ok. Vinter. Morgon.

Tunnt snölager över Malmö, inte en cm, men jag antar att det är katastrofläge. Det betyder att alla måste köra ut på motorvägen och ställa sina bilar. Och att skånetrafiken tar semester fram till i maj. Folk å bilister, mycket är dom men inte e det kloka som de är. Får se om jag kommer till Lund på mindre än en timma. Får se om jag kommer hem öht.

Stämma i brf Mäster Henrik

Ok, inte vansinnigt spännande, men vi hade stämma och jag sitter kvar i styrelsen ett år till. Får se om det blir som ordförande eller på annan plats. Jag gissar att jag faktiskt har viss frihet att välja så länge jag fortsätter ta ansvar här.

Underhållning på egen hand

Vinter, på skånska

Det är kanske lite tidigt att kalla denna höst för vinter, men det är grått, vått och kallt. Jag har tvättat löpskorna så jag kan använda dem på löpband fram till på våren (jag vill ha skorna med de ortopediska inläggen och sensorerna på plats när jag ska springa långt på löpband). Måste in till jobbet en snabbis idag för att förflytta papper, måste köpa kattsand (på Värnhem). Vinter brukar bli som värst i februari-mars, sen är det löpning utomhus igen, sen är det hopp om en inte-kritvit hudfärg, om dagar utomhus och allt det där. Cykel till jobbet, öppna fönster. Men först fönsterputsning, adventsstjärna, ljusstakar, jul. Mitt i alltihopa finns P och allt annat kan kvitta för han gör mig lycklig, vi håller bägge fast vid den känslan för att göra dagarna lysande.
Lite grafisk formgivning från mitten av förra seklet hamnade framför mig nyss (via Boing Boing), och det är en sån absolut motvikt till det grå och våta här utanför att jag bara fånstirrar på det. Perfekt.

Hemma igen

Det finns inga gränser för hur mycket jag älskar Malmö. Inte heller finns det några gränser för hur glad Brutus är för att se mig när jag kommer hem igen. Stockholm är inte lätt, jag har väldigt svårt att gilla staden trots alla dess uppenbara och fantastiska kvalitéer. Men något där funkar inte med mig. Något är för dumt, för stelt, för odynamiskt. Jag kan inte (ännu) sätta fingret på vad det är, men kanske en dag så. Malmö; lite skitigare, mindre, mycket mer uppblandat, mycket livligare. Malmö, jag älskar att bo här.

Arlanda

Stilla väntan på ett aningen försenat flyg. Snart hemma i Malmö igen, jag längtar.

Sista utställningen för helgen

På medelhavs museet för att se på "vita lögner". Här med Cecilia och Måns.

Lunch

På Nationalmuseum. Risotto och katalan.

Morgon

Nu ut i det grå igen!

Tensta konsthall

Berlin stories. Juste utställning. Men jag är aningen trött nu. Bonniers konsthall inkl brunch var bra. Två riktigt bra verk där och en del lite segare. Men det som var bra var oerhört bra.

Adlon hotell

Snyggt, trevligt, centralt och incheckat!

På väg

Kall trött morgon, men i gott sällskap och med en stadig frukost på Kastrup.

Stockholm

Jag ska upp i morrn, bara över en kort helg, en övernattning och fem fyra utställningar (Bonniers konsthall, Tensta konsthall, Konstakademin, Moderna och Nationalmuseum). Måste hitta några bra ställen att äta på i den turen också. Det lär blir restauranger på några av institutionerna.
Jag har inte varit Stockholm på allvar sen jag bodde där 1986; jag är inte säker på att jag minns alla de andra gångerna jag varit där uppe; En promenad mellan centralen och finlandsfärjorna 1993 på väg till konferens i Helsingfors, en natt i mitten av 1990-talet då jag bla var ute på klubb (nånstans) men där vi alla var på väg till fest i Uppsala, en helg hos Kim och Mattias då vi var på Propaganda, en dusch på centralen på väg mot Gävle i slutet av 1990-talet. Det är nog allt. Stockholm, så långt bort så otroligt icke-lockande; kallt, surt, slutet, dyrt.
Jag bor i Malmö. Det är en annan del av världen. Köpenhamn är så nära att jag inte inte tänker på det som borta. Berlin är närmre, billigare och mycket trevligare än Stockholm. Paris, London, Rom - om jag har pengarna så tar jag hellre flyget söderut än norröver. Jag tror aldrig att jag kommer att ändra mig där, jag ser inga skäl. På 80-talet drömde jag liksom så många andra om att bo där uppe. Starka intensiva drömmar om den fantastiska lockande storstaden. Numera känns det mest som nåt gråsvart och aningen efterblivet som man åker till om man måste, men alltid med returbiljett i fickan. Jag vet att konstinstitutionerna där uppe är bra; det är inte det. Det är staden som sådan som inte lockar längre. Ungdomskärleken har blivit passé.

Man hinner inte allt

Mycket på jobbet, mycket brf:en (snart stämma), mycket pratande, men riktigt allt hinns inte med så idag var den första dagen på lång tid som jag fick skippa gymmet. Å kallt har det blivit, kanske var tisdagens runda den sista utomhus för säsongen? Då blir det gym för löpning i morgon, å styrka på fredag.
Stockholm till helgen, det var oändligt länge sen jag hade några ärenden dit. Nu handlar det om att se en massa konst under två hektiska dagar så det blir säkert bra. Jag är mer hemma i Berlin eller Paris än Stockholm, så kan det gå.
Det är så många saker som går bra just nu, riktigt allt är inte ämnat för bloggen, inte än. Lite för skört, lite för privat. Men det är så bra att jag bara flinar för mig själv mest hela tiden.

På gång igen

Måndag förmiddag, på väg till jobbet men jag är ganska sen på det. Det går inte snabbare av att det går ganska få bussar så här efter rusningstrafiken. Men det är så skönt att inte stressa, att ha lite tid att vakna på.
Resten av dagen är lite pappersarbete, en del skrivande och ett besök på gymmet framåt kvällen. Det blir säkert en bra dag, just nu är alla dagar bra dagar.

Grått och fort

Det är en sån där söndag; grå, mulen, duggregn och +9° (vilket är ganska varmt för att vara november). Köket är fullt av disk efter gårdagens middag. Så vad ska man göra åt det, jo man diskar lite snabbt, fixar en stadig frukost, drar på sig tightsen och ger sig ut å springa. Det var skönt ute och ganska folktomt, duggregnet höll barnfamiljerna på annat håll. Det är omöjligt att förklara för den som inte springer själv exakt hur skönt det är att rusa på 13 km runt stan i gott tempo (5,16 min/km) i duggregn en grå söndag i november, antingen tror du mig eller så gör du det inte. Just nu har jag inga mål med löpandet, så jag springer bara för nöjes skull; inga program, inga tider att ta sig under, inga längder som ska läggas till. Det är fint så :)

Mjau

Ok, nu är det bestämt. Jag ska banne mig bli katolik när jag blir riktigt gammal.

Denna morgon

Och världen stod i brand. På väg till jobbet. Bara för bra, allt är bra.

1800-tal

Föreläser på 1800-talskursen, det är tvära kast mellan arkitektur, måleri (och i morgon fotografi), likaså mellan gestaltning och teknik. Jag hoppas att mina studenter läser sin mycket måttliga kurslitteratur så att de skapar sig ett bra grepp om området; det är helt enkelt för stort, för många goda infallsvinklar, för mycket material för de få veckor vi ägnar åt det. Jo, det är samma problem med alla delkurser, jag vet. Men jag vill att de ska förstå hur teknik och konst och samhälle och stadsplanering och sociala förändringar ständigt bildar nya mönster, sitter ihop på unika sätt vid varje tid och plats och att de är läsbara. Möjliga att förstå, och att de i den förståelsen blir bättre intellektuella, bättre människor.

Söndag, söndag

Den där snubben som skjutit mot slumpvisa malmöbor verkar vara gripen. Oändliga mängder drägg är ute på stan och skriker om fotboll. Jag sitter hemma och gör mystiska handrörelser, det är helt rationellt.

Lördag

Det är ett gott liv här, lördag, sent frukostkaffe, planerar en löprunda och sådana är det just nu perfekt höstväder för. Jag behöver städa, mitt Wii blinkar på mig. Det finns vin i skåpen, efterrätter står färdiglagade i kylen, jag har en plan för kvällsmaten. Men det där är vardag på något sätt; precis som att undervisning och skrivande rullar på som det ska. Den stora glädjen, han finns några mil norrut men får mig också på avstånd att både somna och vakna med ett brett leende.

Blossa X

Blossa gör en slags "ny" glögg varje år. Alla utom en av de allra första (den med stadig pommeranssmak) har smakat riktigt illa. Årets version är inget undantag. "Saffran" skriver tillverkaren. Hundpiss vore en rimligare beskrivning av smaken; om än från en hund döende i diabetes. Flaskan är guldsprejad; snyggt och lyxigt som en badaccessoar från Lagerhaus. Vit glögg är rent allmänt svårt, de flesta smakar bara otäckt och konstgjort. Mer vanlig glögg kan man gott göra själv - köp ett juste rödvin och aromatisk tinktur på apoteket (aj då - vilket apotek kan tänkas ha den nu då, efter den värdelösa avregleringen?) och ta det lugnt med sockret.

Träningsveckan

Det känns att jag nyss var inlagd på sjukhus, men ändå, all träning går så oerhört bra just nu. Gym varannan kväll, löpning varannan; tre pass av vardera och alla pass är roliga och tar ut mig ordentligt. Jag mår kanon!
Hösten är perfekt tid för löpning; vädret är sällan bättre än såhär. Lagom svalt, lagom fuktigt och hygglig vind gör det mycket lätt. Funderar lite på hur jag ska öka på belastningen på gymmet utan att behöva öka tiden där, en dryg timma tre ggr i veckan är mycket redan det. Snart drar föreläsandet igång på allvar och tiden blir en bristvara. Men jag har klarat det förr och kan göra det igen.

iPhonen idag

Datorgrafik

Det kommer en rmake/uppföljare till den gamla filmen TRON. Daft Punk har gjort en del musik. Deras video ser ju fantastisk ut, men jag betvivlar att en Disneyfilm faktiskt kan leva upp till det här.

Årstiderna

Jag är ett stort fan av årstiderna, som levererar hem ekologiska grönsaker (och en del annat) direkt till dörren. Jag får en lantlåda varje torsdag, och även om de envisas med att skicka Uchiki Kuri pumpa varje vecka den här månaden och jag ännu inte hittat nåt vettigt att göra med den (jag är inget stort fan av pumpa öht) så är jag mycket glad över dessa leveranser. Matlagning blir mest en fråga om att addera ett lämpligt protein.
Jag har läst så många positiva kommentarer om deras Västerhavsost att jag var tvungen att beställa den också, nästa vecka vet jag hur god den är.

Bildjobb

Jag planerar lite undervisning i grafiska tekniker, och avdelningen har en massa originalmaterial att använda sig av, det är ganska fantastiskt. Man rotar runt i skåpen och hittar några Carl Larsson blad och sådant. Mystisk lådor fyllda med plåtar för olika trycktekniker, mest fotografiskt material (och tämligen svårt att artbestämma). Hela inbundna årgångar av Ny Illustrerad Tidning från slutet av 1800-talet. Det brukade finnas både Dürer och Rembrandt i samlingarna, men de har förts till en säkrare plats.
Hursomhaver så är det ett underbart material, jag hoppas jag kan förmedla det till våra studenter fr.o.m. nästa vecka. Handskar på, förstoringsglas i näven, bra med ljus och en massa närgånget tittande!

Kursplanering

Idag ska vi på min avdelning planera vidare på vår kommande kurs kring "Staden", som vi ska göra ht 2011 tillsammans med socialantropologer. Det handlar om olika sätt att läsa och förstå städer, med ett helhetsgrepp som jag gillar; vad ser vi här och nu av stadens alla olika lager? Att samarbeta med just socialantropologer kan låta slumpartat, men är det förstås inte; det finns täta band mellan ämnena när det handlar om fotografiska undersökningar av just urbana miljöer.
Ett år för att utveckla en kurs om 15 hp (dvs en halv termin) på avancerad nivå är ganska lagom, alla hinner jobba med sina delar innan de olika mötena och det finns utrymme för seriösa diskussioner om innehåll under resans gång. Vi har börjat med att parata om möjliga kursmål, gett oss hän åt detaljer och möjligheter och kan lugnt arbeta samman detta till en hel kurs och en slutgiltig form. Vi började med en mängd olika städer, och de kommer att finnas kvar i kursen, men centrum för studenternas arbete kommer att bli Paris. Jag har två ting att göra i samband med den staden; dels ett lektionspass kring personliga läsningarna av staden utifrån Walter Benjamin och Guy Debord, dels en historisk genomgång (av stadsplanering och arkitektur) som jag gör tillsammans med kollegan Cecilia Sjölin. Detta ska sedan fungera ihop med andra teoretiska, historiska och metodologiska delar från åtskilliga kollegor. Jag ska se över mina utvalda texter innan dagens möte, men jag är på det hela taget klar över min del av planen och det specifika sättet att ta sig an staden är något jag ägnat avsevärd tid redan. Ännu är inget hugget i sten. Jag gillar vårt sätt att arbeta med kursutveckling; transparent, resonerande och genom diskussion mejslar vi så sakta ut en fungerande form där alla är med och formar helheten.

I övrigt så hoppas jag hitta tid att se över avdelningens samlingar av grafiska blad, jag ska använde dem till övningar i nästa vecka så det behöver jag få gjort. Jag måste köpa en ny uppsättning bomullsvantar också. Ingen vila ingen ro! Jag älskar mitt jobb.

Lakrits

Gårdagens efterrätt gick åt fort; lakritspanacotta med hallon på. Det är i högsta grad en efterrätt som bygger på rätt råvara, i det här fallet rätt lakrits. Det kan finnas många sorters god lakrits där ute, men jag har funnit en som är absolut bäst; Johan Bülows lakritspulver är suveränt, och det är eg "bara" ren raffinerad lakritsrot. Bülow gör flera andra sorters lakrits, inkl flera avsedda att äta som godis. Jag gillar No 1 & 2 väldigt mycket, de är söt respektive salmiaksalt lakrits. De är inte direkt billiga nån av dem, men de finns att köpa hos Möllans Ost. Den malda kravmärkta vaniljen hittade jag hos coop, den kommer från Khoisan Tea och smakar mycket bättre än vanilinsocker.

,

Eftersom efterrätten var väldigt god så blev det inga bilder på den. Den slank ner för fort. Men den är lättgjord när shoppingen är gjord, typ såhär:

Lakritspanacotta (4 portioner)
3 dl grädde
2 msk socker
1,5 blad gelatin
2 tsk Raw Liquorice Powder från Johan Bülow
1 krm äkta vaniljpulver
Djupfrysta hallon och lite mer socker

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten, värm upp grädden i en kastrull (jag brukar värma den ordentligt men inte riktigt låta den koka). Rör ner socker, vanilj och lakritspulver, smaka av så att det smakar lagom mycket lakrits. Vispa inte, utan rör bara lugnt med en sked, rör också ner det urkramade gelatinet i den varma panacottan. Fördela i fyra snygga glas och ställ kallt för att stelna, det tar några timmar. Lägg också hallonen i en skål med lite socker och ställ dem i kylen för att tina långsamt (så behåller de formen och ser snyggast ut). När man serverar så lägger man en dos hallon ovanpå panacottan och så är det bara att äta.

Springa som bara den

Nu har jag testat Nike+ GPS också, skillnaden mot Nike+ var minimal. Den använder telefonen gps istället för fotpoden, men ska tydligen kunna använda fotpoden på löpband. Interaktionen med facebook var sisådär; jag hörde aldrig feedbacken fungera även om en del vänner försökte. Rösten som läser upp avstånd fixar inte decimaler (jag tror det beror på att den är amerikansk och gör en lång paus vid kommatecken och förväntar sig en punkt som decimal; delar av iOS är landsanpassat men inte röstsyntesen då, men jag kan ha fel).
Hursom haver; jag föredrar Garmin forerunner; den är tydligare i vad den rapporterar och bättre webbplats men med två undantag. 1. jag kommer att använda Nike+ på löpbandet i vinter och 2. jag kommer kanske att testa träningscoachen på nikerunning inför nästa halvmara. Nike+ gps var inte värt de 15 kronor det kostade, å andra sidan är det inte en summa som gör nån fattig.

Löpningen i övrigt går fint. Garmin säger att jag sprungit lite drygt 50 mil den här säsongen, det låter rimligt med tanke på att inga tävlingar och inget löpband är med i den statistiken. Målet för nästa säsong bli alltså att springa längre varje pass för att få mer mil under fötterna. Min normalfart även för långa rundor ligger nu runt 5 min/km (oftast strax under) det är en avsevärd förbättring jämfört med förra året och jag räknar med att det kommer att ta tid att pressa ner det ytterligare. En kort runda efter jobbet är nu 7-8 km, långrundor blir nåt strax över 15 km. Det är bra och jag är mycket nöjd, men nästa vår ska långrundorna bli längre!

Gårdagens ganska avslappnade runda i höstsolen såg ut såhär:

lasermannen 2.0

Jodå. Nog sköt nån mot invandrare också ikväll. Ingen skadad tack o lov.
Jag undrar om det är en person eller flera och jag hoppas att polisen griper honom eller dem snart för det här skadar det Malmö jag älskar.

msn

Microsoft gillar att klydda. Plötsligt måste jag byta msn-id (ok då, det heter Windows Live Messenger, men vem giter säga det?). Det ska inte påverka er som redan är i kontaktlistan; men det är bytt från ratatosky@mac.com till ratatosky@live.se och fan vet varför.

Fler skott

Antagligen ännu en skottlossning mot slumpartat mål i Malmö i kväll, den här gången lite väl nära Mårtens hem. Kan ju inte precis påstå att jag tror på att Malmöpolisen anstränger sig, deras förhållande till stadens invandrare har aldrig varit rimligt. Det behövs kompetent folk utifrån. Å de behöver fånga den här mannen typ i förrgår.
Jag undrar vad det här gör med stan. Inte lär det göra folk gladare i SD-fascisterna iaf. Det finns inte mycket att göra som Malmöbo, mer än att känna en stor sympati med alla de som inte vågar gå ut för att de har mörkare hud. Det är inte så roligt att se på nyheterna precis.

Inte så vanlig jobbdag

Jobb i Köpenhamn med våra grundstudenter och mina kollegor; Cecilia och jag gör arkitekturvandring, Måns håller i en del av en tentamen på Statens Museum for Kunst. Men lunchen, den är det bästa här, den åt vi på Aamann's och maten där är underbar, och inte så våldsamt dyr. Kring 200 dkr per skalle, allt är ekologiskt, mycket är närodlat (och allt lagas på plats, inga halvfabrikat; det märks på sådant som remoulad, majonnäs och inläggningar).

Fisk på tre sätt

Dagens smörrebröd

Kakor

På den goda sidan. Jag såg en trailer för ett tag sedan, den handlade om konditorer som tävlade och jag tänkte genast att den filmen kommer man aldrig att se, för den kommer inte att visas i Sverige. Men jag hade så fel fel fel. SVT har köpt in den och tydligen visat den och den finns att se på SVT Play tom den 18 november!

Malmö

Vi har en dåre som skjuter invandrare här. Min ilska är lika stor som min sorg. SD; det är felet, de har dragit in det här i Sverige igen. Man kan bara hoppas att polisen får fatt i honom, även om mitt förtroende för just Malmöpolisen är uselt, apejävlar o allt vad de sysslat med.

Universitetets disciplinnämnd

Det är inga roliga möten de med disciplinnämnden, med rektor som ordförande och ett bord fullt av advokater. Men i tjänsten så ska man ta de mötena också och det var jag som anmält en student. Det är inte lätt sitta med ens som anmälande lärare, så jag har alla sympatier med de studenter som hamnar där.
Nu är regler kring fusk och plagiat mycket tydliga, det finns inget utrymme för tolkning av hur man ska agera så det är bara att följa regelverket här. Alla misstankar ska anmälas omgående, nämnden avgör om det är befogat eller inte.
Studenten blev fälld, några veckors avstängning (vilket är en ganska tuff påföljd även om det inte låter så). Jag undrar mest om det gör avsedd nytta eller om det finns bättre och mer pedagogiska sätt att hantera plagiat. Men den pedagogiska facklitteraturen kring ämnet är entydig, tydliga regler och konsekventa påföljder är den bästa lösningen. Så jag dras mest med ett känslomässigt motstånd mot hela processen, inte med några reella invändningar.

På bussen igen

Regn, lite blåst och 7°. Det skulle gå att cykla men det var lite väl tufft i morse. Så jag gav upp, nu är det buss fram tills våren visar sig. Trist, illaluktande, försenat och uselt. Men vad gör man? Ja bortsett från att fortsätta planera hur vi ska döda skånetrafiken då.

Avdelningen för kryptisk kommunikation håller lunchmöte

Här borde jag 1. skriva nåt surt och 2. förutspå nåt vedervärdigt, å nog har jag formuleringar så det räcker men det blir inte mer av det nu.

"Nulla sine merore voluptas"
 

Löpning och statistik

Att jag gillar löpträning (och tävlingar) är ingen hemlighet, att jag går igång på att mäta och föra anteckningar över hur det går är nog ganska uppenbart det med. Men det finns lite många sätt att göra det på och jag är dum nog att prova några olika och vet inte vad jag vill använda i slutändan, och det är inte nån poäng att lasta på sig ett otal olika mätinstrument för lite löpträning, det blir bara fel fel fel.
De två jag använder är min Garmin Forerunner 405 (i fortsätningen garmin) och Nike+ fotpod och min iPhone (med Nike+ appen, och Nike+ gps appen, varom mer strax). Bägge har sina för och nackdelar och jag behöver bestämma mig.

Garmin Forerunner 405
+ Gps-baserad ganska exakt mätning av löpsträcka och hastighet
+ Liten och enkel att ha på sig
+ Pulsmätning för effektivare träning
+ Ren snygg och detaljerad webbplats att samla statistik på
+ All mätdata är tillgänglig utan tjaffs, för export/import eller annat
- Det tar tid att starta träna då klockan ska hitta satelliter
- Man springer uteslutande med sig själv (inga sociala funktioner)

Nike+
+ Musik, telefon, löpmätning; allt samlat i iPhonen
+ Träningsprogram och coach via webben
+ Kopplingar till olika (frivilliga) tävlingar motiverar
+ Man får (rudimentär) feedback via voiceover under löpningen
+ Fotpod betyder att man kan börja springa med en gång
- Fotpod är inte så exakt för mätning, behöver kalibreras för bästa resultat
- Virrig webbplats, med för mycket utseende och för lite data
- Alla data låst till Nike+ (vad jag kan se)

Det är lite dött lopp; den främsta fördelen med Garmin är dess tydliga och exakta datahantering, det bästa med Nike+ är träningsprogrammen och coachningen.
Nike+ gps har jag precis laddat ner och inte hunnit testa, den ger en ännu högre nivå av feedback då den kopplar direkt till facebook och twitter om man vill och den kopplingen går åt bägge hållen. Så den talar om att man gett sig ut att springa och om folk kommenterar så får man det i hörlurarna under löpningen. Det kan bli fantastiskt eller precis hur pinsamt som helst. Jag återkommer med en dom där.

Utseende är ju en fråga om smak, Garmins webbplats vinner med hästlängder i mina ögon pga sin enkla och tydliga design, deras inloggning funkar också mycket bättre än den flashtunga Nikerunning portalen. Prylarna i sig ja, de är små och syns knappt men det är lite klumpigt att ha iPhonen på överarmen.

Igång igen, men

Orken är inte riktigt där ännu. Behöver nog äta mig i form över helgen. Planen var att lyssna på föreläsning kring färgförändringar i måleri idag på förmiddagen, men av det blev inget. Nåja, det kommer mer av den varan.

Hemma igen

Allt känns ok, tid för remicade i morgon och ett halvdussin ärenden som samlat sig på hög. Men det löser sig.
Fann denna korta artikel om senaste installationen på Tate Britan; 100 miljoner solrosfrön, som i verkligheten är lika många handgjorda och handmålade porslinskopior av solrosfrön, i skala 1:1. Käre nån, konstnären heter Ai Weiwei.

Mat

Lunch på kirurgen 14, en hopplöst mesig currykyckling med ris. Men det var mat och allt smakar bra efter fasta. Jag mår bättre av att ha ätit, så nu är väl hemgången helt säker. Men än dröjer det några timmar. Jag är trött och orakad, men maten gav mig iaf tillbaka ett gott humör. Snart sover jag i min egen säng, med Brutus bredvid eller ovanpå. Snart är jag tillbaka på gymmet, på cykeln, på jobbet.