Allt som glittrar

Så var det 2017

Nyårsdag; för min del så blev det ingen pizza, ingen Ivanhoe och ingen back-hoppning. Jag vakna ganska tidigt o läste morgontidningen istället. Jag håller på att de om BBC serien World At War, om andra världskriget och jag har spelat lite Zelda Skyward Sword, vilket var länge sen sist - det är tid att avsluta innan nästa spel (och konsoll) kommer.
Inte mycket till nyårslöften avlagda; men jag avser att bli betydligt mycket mindre tolerant mot ovetenskapligt trams. I denna faktaresistenta tid får man göra vad man kan för att argumentera mot den utbredd dumheten, och hålla koll på sig själv och de omkring en. Kan 2017 bli värre än 2016? Jupp det kan det helt säkert, men än vet ingen om det verkligen blir det.

Ett nytt år till

2015 har varit ett vansinnigt varierat år; bitvis gott, bitvis nattsvart. Låt oss ta de bra tingen först; mitt egna liv har varit utmärkt, hygglig hälsa, en fantastiskt underhållande relation med Fidde, två millopp löpta med ok resultat, juste vecka i Rom med Lyly och Leif och inte en enda katastrof. Jobbet har varit lika underhållande; det är mycket att göra och mycket ansvar men jobbet som lärare är roligt och de texter vi alla jobbar med har för mig skapat en mer sammanhållen och samarbetande avdelning än någonsin (å då ska jag tillägga att jag tycker vi har varit väldigt bra på det redan innan). Så vad det gäller mitt egna liv så har 2015 varit mycket bra.

Den otäcka biten är att var femte svensk öppet anslutit sig till fascismen. Att den offentliga politiken har vänt ner i nationalismens och hatets avgrund. Nå, om tio år eller så, när de alla står inför en domstol och deras brott ska redas ut och de kommer att bedyra att de inget visste så ska jag och de mina stå på andra sidan och vittna om att de gick in i mörkret med öppna ögon och giriga små onda själar. Det drar ihop sig till monstruösa tider, får se vem som överlever dem. Jag önskar jag kunde gå i exil, men vart kan man fly?

Mer Fake Bones

Som jag skrivit så var jag och såg Olta + Leif Holmstrand i torsdags; man fick inte ta bilder (och det hade varit svårt utan bra utrustning och stativ hursomhelst), så jag kunde inte visa något. Leif var vänlig nog att skicka mig en bunte bilder; Olta i vitt, Leif i svart. Håll till godo, och gå dit och se performancen, de håller på ända till nästa lördag vilket är ett uthållighetsprov som heter duga på Lilith performance studio, alla dagar 19-21, Bragegatan 15. Man kan komma å gå när man vill under pågående performance, entreavgiften är valfri! (Klicka på bilderna för större versioner.)