Sommarnatt

Så kom det lite värme till sist om man kan tro att det är på väg att bli sommar på allvar, det tog tid i år. Tentor och uppsatser trillar in via urkund, så jobb har jag framöver men idag kom jag hem ganska tidigt och hann med en runda på gymmet innan Lyly, Kinn, Håkan och jag åt lite och såg Malmö Stadsteater/Cirkus Cirkörs gemensamma föreställning Borders. Skickliga är dom och föreställningen har sina givna höjdpunkter (en lindanserska och två kvinnor i trapets var mest fantastiskt); men allt som allt är estetiken och sättet att uppträda på numera gammalt och blankslitet. Det luktade åttiotal-oj-vad-häftigt-det-är hela vägen ut i foajen. De är som Siegfried & Roy fast med andra symboler; batik och trasor där herrarna magikerna hade strass och paljetter. Nån behöver uppdatera formatet, presentationen och kanske mest av allt koreografin. Men jag ska inte vara gnällig; det var en häftig föreställning och jag cyklade hem glad genom en ljummen Malmökväll, staden var full av folk och nybakade studenter.

Cabaret (på Hipp)

Inget att oroa sig för där, det var en mycket bra föreställning. Den lever på väldigt starka skådespelare/sångare; Lindy Larsson som konferenciern, Sara Jangfeldt som Sally Bowles och Marianne Mörck som Fraulein Schneider var alla helt fantastiska och resten av ensemblen var mycket bra de med. Smolket i bägaren var den bitvis ohyggliga, slappa och amatörmässiga koreografin, och kostymer var ömsom vin, ömsom vatten. Men det efterlämnade intrycket är en levande, känslosam, välsjungen Cabaret; rusa åstad och se den, de ska t.o.m. ut på turné. När våld på en teaterscen känns obehaglig, när Life is a Cabaret får mina ögon att tåras och när världen slemmigaste konferencier förblir sin roll men förvandlas till något oändligt mänskligt ändå, då vet jag att jag blivit duktigt förförd och det älskar jag. Många tack till Lyly för den julklappen, den överträffade lätt min julklapp till dig (aka Manon på Malmö Opera).

En tysk dag

Dagens föreläsning handlade om hermeneutik och strukturalism; Heidegger, Barthes, Foucault (jag kom inte ända fram till Derrida). Hem för lunch, 20 minuters sömn och så ut i duggregnet för 7 km lugn löpning. Snart tid för en dusch och sedan förberedelser för morgondagens jobb; Duchamp och det stora glaset. Å så får jag min julklapp från Lyly i kväll, vi ska se Malmö stadsteaters uppsättning av Cabaret. Nu är jag oerhört förtjust i filmversionen med Liza Minnelli, Michael York och Joel Grey och det är svårt att tänka sig den på svenska eller utan Bob Fosses koreografi men jag ska göra mitt bästa för att ta det hela för en ny föreställning och njuta av kvällen, det brukar inte vara så svårt.

Konstpaus (bortstött materia ur ett pågående manus)

Personer:

Vår Hjälte, med strupen fylld av småbarn

Doktor Barabbas Anus, en kirurg i permanent metamorfos

Syster Berit Bombalätt , en ung idealistiskt opiumätare

(På en operascen i Malmös södra förorter)

Doktor Anubis: Läget är akut Syster Balett, vi måste operera genast om vi ska rädda denna underbara sångröst åt världen!

Syster Balett: Men doktorn, era ödlehänder, de kan inte hålla i larynxoskopet, ni måste tänka på er egna karriär först! Tidningarna!

Doktor Anubis: Konsten, syster, KONSTEN är viktigare än mina fjälliga gröna. Häll på spriten, jag öppnar henne och går in!

(Ridå)

Trippelsöndag

Söndag del ett: Jag smyger runt här hemma med kaffekoppen i handen och en smörgås någonstans på ett bord (knäckebröd med salami) och ser hur fint det är här uppe under takåsen ännu en gång. Jag har blivit väldigt hemkär.

Söndag del två: jag har en hel del som behöver läsas och organiseras, att ta en inte allt för lång löprunda hjälper till att få ordning på den saken.

Söndag del tre: såg ett inlägg på facebook från Teater Mutation om deras föreställning Stå Hund på inkonst ikväll, så jag bokade biljetter. Varje helg behöver något oväntat och plötsligt.

Effektiv helg

Gym, teater och jobb är vad jag hunnit med hittills, och jag har just läst, betygssatt och kommenterat den sista tentan i en diger bunte (om du är en av mina studenter så betyder det att du kan få ut den på tisdag; jag behöver hålla i dem ett slag för att skicka in rättningslistor så att ditt betyg hamna i ladok - det kommer ett mail när de kan hämtas). Steg upp tidigt i morse, frukost på kaffe och rostat bröd med jordnötssmör+sylt och gick sedan ner till gymmet för 60 minuter löpband (11 km) och bastu.
Om en liten stund ska jag träffa Lyly och Åke , vi ska ut till Malmö Arena för att se Cirque du Soeils föreställning Saltimbanco. det var så länge sedan jag träffade Åke, jag ser så mycket fram mot det. Vi ska se om vi inte kan få lite mat nånstans i käppastan efter föreställningen. Det har varit och är en på alla sätt överfull helg, men det är roligt hela tiden.

Kontraktbrytarstilen

Det var ett stycke fantastisk teater, en monolog på strax under en timme.
Men låt mig ta det i tur och ordning; det var helt en virtuos uppvisning av Rasmus Luthander. Han levererar texten i ett rasande tempo men med väldigt klar och tydlig diktion, det är redan som en uppvisning av minneskapacitet fascinerande - men mer än så var det underbart att se hur han, trots det genomgående rasande tempot, varierar röst, tilltal och kroppsspråk mellan det mycket stiliserade och det helt naturalistiska. Jag var helt fascinerad, bländad. Texten är i sig en labyrint av olika röster, men jag är rädd för att det är den slags text jag inte skulle dragits in i om jag läst den. Här, däremot, var den komplex och så nära samtiden, för mig mitt uppe i så många saker som rör sig i mitt (och antar jag, många andras) huvud.
Jag hoppades innan idag på teater som jag skulle engagera, något att bry mig om och reagera på. Jag fick allt vad jag kunde hoppas på och en hel del till. Två till föreställningar (tisdag och onsdag) och biljetterna kostar bara 50 spänn; det är rena fyndet. Rusa dit om du kan.

Nöjen

Ikväll blir det teater, på studion på Malmö stadsteater; Kontrakbrytarstilen och jag vet just inte mer än att det är ett samarbete mellan Malmö stadsteater, Teaterhögskolan i Malmö och Teater Mutation (bara några få föreställningar så skynda på om du vill se den, efter onsdag är det för sent). Lite drygt en timmes monolog och jag hoppas så på att få se lite levande teater; nåt som jag bryr mig om (känslomässig och/eller intellektuellt) i motsats till dammiga klassiker som jag för närvarande inte får ut ett skvatt av. Nån slags teaterns motsvarighet till Dennis Cooper skulle vara allra bäst, men jag undrar om det ens är möjligt. Jag är oändligt tacksam för att Leffe visade mig vägen till Cooper!