Dagarna rullar på

Semesterboende är bokat - iaf två dagar på Saltoluokta fjällstation som vi tänkte ha som ett planerat stopp på vägen norrut från Kvikkjokk. Två dagar för att ha det skönt o lugnt, och för att göra en dagstur utan packning. Allt bokat med återbetalningsskydd; om vi inte kommer iväg så blir det en lång tur på skåneleden istället. Lite andra förutsättningar för den, men jag har ju redan provat. Antagligen kust-till-kust, eller syd-nord-kust.

Jobbar gör jag helt hemifrån nu, det är mycket vanligt jobb som funkar helt ok så här (det är administration, det kan jag göra lite varsomhelst med uppkoppling) men framför allt väldigt mycket jobb med omställning till onlineundervisning och problem relaterade till Corona.

Utan 2 h pendling med den djupt undermåliga skånetrafiken så har jag då mer tid till att träna. Idag var vi 6 personer på gymmet, så det är lugnt där och inga problem med att hålla avstånden. Löpning i Pildammsparken funkar fint det med, men jag har sackat efter där och tar nya tag nu igen.

Istället för löpning så har jag gått en massa, först 10.000 steg om dagen (ca 10k) 100 dagar i rad - garmin säger 111 mil på 100 dagar, sedan olika vandringar med packning och en del turer ut i naturen. Senast i söndags gick jag Bara-Svedala med Lyly och Joakim som sällskap i vårsolen.

Så det är massor av jobb, nya saker på jobbet, allvarlig brist på kontakt med kollegor (jag saknar det väldigt mycket) och anständiga doser träning. Å så det stora bekymret, allting i framtiden måste dubbelplaneras; med och utan nedstängning; det gäller både jobbet till hösten och semestern innan dess. Å så är all opera och all musik inställd.

Flickr

Jag brukade gilla flickr; det är ett snyggt och mycket effektivt ställe att spara och visa upp bilder på. Men Yahoo! (om nån minns denna ganska kassa startsida från 199x) köpte dem och ett tag verkade allt fungera som det skulle ändå. Yahoo byter "strategisk chef" (det är en sån där som inget vet och inget kan men har en väldigt lång näsa, de finns överallt och är enbart till problem) och ska ändra på saker igen och igen. Så plötsligt var jag väldigt utelåst från mitt Flickr-konto (för vilket jag har betalat reda pengar) och det finns inga uppenbara sätt att återta kontrollen. Timmar med support, ännu fler timmar med att logga in och ut och slå samman konton och få helt nya (tomma och obrukbara) flickr-konton. De senaste tre dagarna har jag skapat och raderat 3 Yahoo! konton (jag skulle vilja ha noll sådana) och 5 Flickr konton (jag vill bara kunna logga in till mitt gamla betalda konto med alla mina bilder, vilket jag just nu åter kan). En sak har jag lärt mig och det är att helt undvika Yahoo! sidan av Flickr, för så fort jag närmar mig den så kollapsar rubbet och konton börjar bytas ut och försvinna.

En annan sak kommer ut av detta: du kan säkert hitta mig i flera upplagor på Yahoo (och AIM, om någon levande människa ännu använder det??) och i några olika versioner på Flickr men det enda kontot jag faktiskt brukar är detta, där du kan se mina publikt samlade foton, i alla fall fram tills jag hittat en annan tjänst som fungerar, det är ont om dem. Å om du vill snacka med mig så finns jag på Skype, och bara på Skype; ratatosky@live.se heter jag där sedan msn åt upp dem (jo gamla msn kontakter når mig som tidigare, jag lyckades slå samman de kontona även om det hänger ganska mycket på hur man loggar in på Skype. Det där är ännu en idiotisk visionär strategisk manöver). Allra enklast är förstås iMessages/sms/telefon/Facetime - de kräver bara mitt telefonnummer och det är sig såväl likt som fritt från strategier, visioner å löss. Jag trillade över den här gamla artikeln på Gizmodo om Yahoo/flickr och strategier i allmänhet - en del av fakta där är föråldrat; så är tex grunden för mina problem att senaste strategen vill ta bort facebookinloggning.

Torka aldrig tårar utan handskar

Ok, massor av människor tycker verkligen att detta var nåt att se och jag såg själv alla tre avsnitten, men för varje minut som gick satt jag kvar allt mer pliktskyldigt. Det var ju en bedrövlig soppa alltihopa. Låt vara att scenografen i det första avsnittet hade fått till många fina miljöer ur 80-talets bögstockholm, så långt är allt bra.
Men resten? Det är ju samma berättelse som Jonas Gardell alltid skriver: "Kristna småstadspojkar, söta och oskyldiga, tar sig till Stockholm som alltid är Bögstockholm och Klara Norra, där blir de förälskade och sedan dör en av dem plågsamt, ett långt patetiskt och obegripligt tjatigt tal utbryter och störst av allt är Jesus (o så håller pojkvännen i den dödes tröja en liten stund)".
Det är en ohyggligt konstruerad historia som antagligen betyder något viktigt för författaren men som aldrig blir till nåt mänskligt upplevt. Alla karaktärer är en och samma person, ingen av dem väcker det minsta intresse bortsett från att skådespelarna är snygga. Det är samma slags intresse som jag kan känna för fotomodellen i JCs reklam.
Det som ska vara stora känslor är bara överdrivet babbel, typ den ohyggliga monologen på kyrkogården i slutet av avsnitt tre. Å så all denna gräsliga övertydliga ihåliga symbolism; Se där är elaka Jehovas Vittnen - men tänka sig de icke-kristna visade sig ändå till sist vara mycket ondare! Se där en vit älg - så jättemystiskt; fadern sonen och den blonderade ande? Tal om lidande på en kyrkogård om hösten - offer, lidande, död och ett kors i bakgrunden, så utsökt subtilt. Alla pappfigurer uppställda kring ett återkommande julbord, födelse och nattvard på en gång, wow liksom.
Kort sagt, det var en av de värsta berättelserna om aids jag någonsin sett. Amatörmässigt, tillgjort och bedövande övertydligt men förpackat i en snygg tv-produktion. Inte en enda människa blir arg och försöker göra något i Gardells universum; ingen Sixten Herrgårdh i TV, inget Noaks Ark, ingen Posithiva gruppen, inte ens ett rött band. Alla tänker på Jesus och lider i motljus. Absolut ingen de jag kände som dog den där tiden betedde sig på det viset. Det finns ett bra ord för den här sortens berättelser: pekoral, ärkepekoral rent av. Staffan Hildebrands film "G" ter sig som ett bättre tidsdokument än denna unkna soppa.

Detta trots att det faktiskt finns en slags förlaga, en episk och sagolik berättelse om mormoner och storstaden och aids och politik och historia som verkligen berör och helt och hållet fångar in tiden; Angels in America, Tony Kushners pjäs som blev en underbar tv-produktion. "Torka aldrig.." ter sig som en pinsam amatörimitation, jag tänker glömma den omedelbart och plocka fram min dvd-box med den riktiga berättelsen, nu genast.

Bögjul #2

Gårdagens melodifestival var ganska usel, Pauline var ok men kom bara till andra chansen. Å andra sidan var middagen, vinet och drinkarna mycket bra.