En notering om varför det gick som det gick (1980-talet var en intressant tid)

1:a maj

Det är en jävla tid vi lever i. Det är första maj och man tänker att när nazister under olika beteckningar, inklusive ett gäng i riksdagen, sticker ut hakan och två av världens supermakter leds av bisarra onda clowner så borde socialismen ha lätta tider. Med en så tydlig fiende är det enkelt att formulera motstånd. Men det finns ingen som vill. Borgarna gör som de brukar och bjuder in ondskan i salongerna.

Det är första maj och SAP får väl gå ut och demonstrera mot sig själva. De inför marknadshyror, demonterar arbetsrätten, sänker skatter för de rikaste och lägger ner arbetsförmedlingen överallt utom i storstäderna. Jag lämnade partiet 2015 när de tvärvände om flyktingmottagande. Det finns inget kvar av Erlanders och Palmes parti längre.

Vänsterpartiet har tack och lov dumpat sitt EU-motstånd, men sitter fortfarande fast i en härva av tramsig identitetspolitik som totalt blockerar all faktisk politisk handling. Någon borde läsa Marx där och fokusera på ekonomi och rättvisa.

Jag är glad att pappa är död och mamma dement så de slipper se eländet. Jag gick alltid i första maj tåget med dem. Jag kan fortfarande sjunga några verser av Internationalen (å ett par andra visor) vid behov. SAP har banne mig inte rätt att ens i smyg nynna på den sången.

Jag marscherar ingenstans idag, vänstern i Sverige har demonterat sig själv. Istället tänker jag läsa Éduard Louis Vem dödade min far? och fundera över varifrån en ny genuint socialistisk rörelse ska komma och vad jag själv behöver göra.

Typ en helgdag

Ok, det är nationaldagen, något som på ett vag sätt firas av oklara anledningar; Gustav Vasa valdes till kung 1523 & 1809 år regeringsform, den som slutade gälla 1974, skrevs under - klart tetiga och slumpmässig val som definitivt är efterkonstruktioner för att fira något den 6 juni. I själva verket var det Artur Hazelius som ville ha något att fira på Skansen i början av sommaren 1893 som hittade på att fira svenska flaggans dag; ett sätt att skapa lite vinst och reklam genom att segla på nationalistiska vindar och locka Stockholmare till hans lilla nöjesfält. Å det är en bra bild av Sverige; geschäft som lindas in i mög och firas hysteriskt i tron att det är gammalt och äkta.
Jag å andra sidan ville byta batteriet i min mobil (en "gammal" iPhone 6) innan jag ska till Paris och det är ju stängt i det flesta butiker som gör sånt, men Möllan kom till min räddning som så ofta annars och där fanns det reparatörer som inte alls brydde sig om Skansens och nationens ära. Det är som i resten av världen; det finns alltid folk med andra seder som kan hjälpa oss som skiter i de som gäller bland majoriteten. Fira på - men kom ihåg att det är ett luftslott. Själv är jag på samma sida som Carl Johan de Geer, nu mer än någonsin tidigare.

2016, på det hela taget ett skitår

Personligen har året varit väldigt fint; när jag ser tillbaka på foton så ser jag många roliga stunder från jobbet (t.ex. ämneskonferensen i Stockholm & Berlinexkursionen), jag ser också en väldig massa konstutställningar jag gillat (Ropen skalla- konsten åt alla!), musik (MSO, Rihanna, Beyonce), massor av tid med Fidde (inkl öl på Sibbarps camping, vilket blev det mest semeter-rese-liknande som hände i år), massor av träning fram till mitten av augusti (inkl bra tider på Lundaloppet och Malmömilen). Två turer till sjukhus för Crohnsproblem, en lång utredning av hudproblem orsakade av Crohns å så en olycka med cykeln och ett brutet nyckelben som sabbade träningen under hösten (sjukgymnastik blev det, rehab). Jag fyllde femtio och firade det på ett behagligt vis ute i solen i kungsparken omgiven av folk. Det har varit skoj att bada en massa i havet, att vara ute på tur i den skånska naturen med Mårten och att spela Pokemon Go. Jag var tillbaka på Zoo i Köpenhamn en tidig höstdag, när solen sken och det var jättefint. Jag har lagat väldiga mängder god mat och druckit många fina viner (å en utsökt flaska whiskey jag fick av Fidde). Kinn, Lyly och jag hade en väldigt lyckad Halloweenfest här. Brutus har mått fint och varit söt, Fidde har (nästan) renoverat klart sitt hus, julen var lugn och skön. Så för mig har det varit ett fint år med massor av roligt jobb att sköta och utveckla.
Sen har en mängd artister dött, de kan ni läsa om någon annanstans, och den fascistiska populismen tar över stora delar av världen, vilken alltså är på väg käpprätt åt helvete. Folk i allmänhet är mer korkade än någonsin och outhärdligt stolta över det; detta är det första helt faktaresistenta året och ingenting tyder på att det blir bättre; Putin, Trump, Erdogan, Brexit, hela Centraleuropa; allt blir bara mer och mer idiotiskt och baserat på sagor. Terrordåd lite varstans och lika obegripliga som grymma krig i mellanöstern, massor av människor på flykt men utan någon som vill hjälpa. Klimatfrågan är plötsligt helt förhandlingsbar precis som så mycket annan vetenskap, som om det gick att förhandla med verkligheten. "Jag känner" och "rösterna i mitt huvud säger" har blivit accepterade bevis för vad som helst. Mitt i denna sörja så prioriterar vänstern identitespolitik och socialdemokraterna vill ingenting alls mer än att stänga alla gränser; det gör dem i mina ögon lika skyldiga som den nationalistiska högern. Jag inväntar det tredje världskriget och funderar på om jag verkligen vill överleva det.
Och för de av er som som hellre tittar på bilder än läser text så har jag gjort ett bildspel:

På jobbet den 4 november

Bara en vanlig dag på jobbet denna mörka och blöta årstid, höll seminarium och föreläste. Tillvaron är god och inte ens särskilt stressad, trots att jag har massor att göra. Snart dags för en långhelg med Fidde igen vilket jag ser fram emot. Tittar genom mina bilder och ser att det hänt så många olika saker denna dag (som så många andra); hemma med Lisa och Russel och Mårten, Hemma med Oskar, i Paris på Le Train Bleu, i Uppsala på Gustavianum, stekt kanin med Lyly hemma hos Håkan, blandat glögg, varit på Operan i Köpenhamn (Tosca tror jag), pratat en massa med Fidde. Lager på lager på lager; livet självt lämnar sina årsringar och de är förvånansvärt goda och vackra och varierade. Idag ska jag laga boeuf bourguignon, springa en runda på löpband och ta det lugnt i största allmänhet; bråda dagar väntar framöver.

Högsommar

Lång skön cykeltur idag med Mårten; inkl lunch på sillamacka på Katrinetorp gård. Jag börjar bli ordentligt solbränd, brun rent av. Efter några mil på cykel så vilade jag en 20 minuter och gav mig sen ut o sprang 9 km, vilket gick lätt och skönt utmed havet och genom slottsparken. Av nån outgrundlig anledning kom jag sen att se om filmen Gandhi (via Netflix). Fortfarande en rasande imponerande film, även om budskapet från den känns lite i otakt med hur världen ter sig numera. På lördag kommer Fidde, det finns en del shopping som måste fixas innan dess! Livet är mycket gott :)

Brexit

Ok, då så. Nostalgi, populism och en benhård individualism har sagt sitt. Politik och internationalism förlorar. Fascisterna och högern runt om i världen har eldat på det här, men vänstern är inte oskyldig den heller. De verkliga och allt mer akuta problemen kräver en sammanhållen värld som drivs av en socialistisk politik; annars ser jag ingen lösning på vare sig de miljöproblem som bara växer eller den enorma instabilitet som den globala ekonomiska ojämlikheten förorsakar. Men istället får vi ljugande missfoster till populister som Trump, LePen, Johnson, Åkeson och många fler. Ingen mer politik (som är en långsam, kompromissande historia), bara karisma, lögner, populism, en attityd av "vi ska visa den jävla eliten" som inte betyder något alls. Allt med en stark underström av att "mörkhyade horder kommer att utplåna oss alla!", en nationalism som lyft från 30-talet. Tom retorik och starka känslor tar oss tillbaka till avgrundens kant. Nog för att jag är medelålders och kommer att dö inom en överskådlig framtid, men det här lär explodera innan dess.

Livet som det tedde sig för mig när jag var en ung pojke

Söndag förmiddag

I morgon börjar jobbet igen, sista på höstterminen, vilket för min del handlar om en massa tentarättning och så förberedelser för vårterminen som snart nog tar fart. Ser fram emot det; jag har mycket undervisning med studenterna på fortsättningskursen och eftersom jag numera också handleder några av dem så ser jag hela terminens arbete från början till slut. Det är en process som ofta upplevs som omtumlande och lite stressande av våra studenter; de ska gå från nybörjarterminens lyssnande och läsande som redovisas i tentaform till att kunna skriva och formulera sig själva utifrån ett oformligt material de själva samlat samman. Från föreläsningssalens "Se här och här och här, har ni förstått hur det här fungerar, hänger samman, kan beskrivas?" till den självständigare konstvetarens "Det här är världen och så här ser jag på ett litet utsnitt av den den här gången, i den här texten jag skriver, med dessa texter som jag läst!". Det är ett ganska invecklat steg att ta mellan dessa två ting och jag har nöjet att börja slussa några studenter ut på den vägen och själva brottandet med den processen är vad som gör mitt jobb så oerhört roligt.
Men idag är det söndag, tid för kaffe och läsning och löpning. Det blev inget riktigt nyårslöfte i år utan bara en vag tanke om mindre vin och desserter och mer gym och löpspår; jag gissar jag är väldigt lik väldigt många andra i det.

Tredje advent & Lucia

Tillbaka i Nässjö, hos Fidde precis som för ett år sedan och precis som då både fantastiskt och spännande. Vi hittar nya ting hela tiden och det är alltid lika underhållande. Var på kyrkogården och letade efter mormors grav, men hittade den inte, det är 29 år sedan så det är inte så underligt. Går förbi hennes hus (det är bitvis ombyggt, bitvis förfallet) och kring sjön där vi gick på promenad när jag var liten pojke. Det är så underligt att vara tillbaka men också så hemtamt. Nässjö är ingen fantastisk stad, det är en liten stad där allt man gör sker inom familjen, med de vänner man alltid haft; så stan i sig är en eftertanke till de sociala band som lever omkring den. Jag har förstås knappt några sådana band kvar, men jag har minnen. Ingsbergssjön, Norra Allen 2, Folkets Hus där det varje år var bokrea på vilken jag fick köpa böcker och lära mig njuta av att läsa, Lövhult och skidåkning. Käre nån, jag är tillbaka där ibland nu igen som en gammal man och på egen hand. Vem kunde tänka sig det? Jag är Fidde tack skyldig för den saken. Livet är en lustig historia, det vrider och vänder sig hela tiden.

Socialdemokraterna

Att jag är född och uppväxt till socialist är väl inget som förvånar någon som känner mig, att jag har varit medlem i Partiet är väl inte heller det en chock för någon. Jag antar att jag ännu räknas som medlem i deras rullor, men fr.o.m. igår så vill jag inte ha något med dem att göra. Jag har skrivit till dem och meddelat detta. Socialdemokraterna har nu inte enbart fortsatt den marsch högerut som de ägnat sig åt så långe nu, utan rakt av gjort SDs vidriga politik till sin egen. Så det enda jag kan säga om den saken är att jag fortfarande är socialist, men att Socialdemokraterna har slutat vara det. Om det betyder att jag måste acceptera vänsterpartiets alla intellektuella kollapser och korkade idéer vet jag inte. Men jag vet att jag vill ha en socialistisk rörelse som på allvar tar sitt avstamp i ekonomi, samhälle, rättvisa och solidaritet. Inte en som enbart ser vit medelklass i vitmålade bostadsrätter i Stockholms innerstad och funderar på hur de priviligierade ska få mer, hur denna nya lättkränkta adel ska skyddas från allt.
Kanske någon som Per Albin Hansson som i folkhemstalet säger att:

"Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. "

Eller som Olof Palme, som aldrig vek en tum från mål om internationell solidaritet, oavsett vad världens supermakter ville eller hotade med. Ni vet, anständighet och jämnlikhet, solidaritet och internationalism - alltsammans är saker det bara går att drömma om i dagar som dessa. Så; hej då Sossarna, ni borde nock lägga ett "National" till namnen "Socialistiska Arbetarpartiet" nu och sedan skämmas.

TV

Ser på "Någonstans i Sverige" på SVT Play (det första avsnittet ligger bara kvar några dagar till tyvärr), och det är en så oerhört sympatisk tv-serie. Det var så länge sedan jag såg nåt på tv som jag verkligen brydde mig om; och jag är ganska säker på att det inte bara är nostalgi. Det är en fin lågmäld serie om svensk historia från en mycket mänsklig sida, berättat med väldigt bra skådespelare och mycket få effekter.

Värmen!

Dessa möjligen sista sommardagar har blivit ordentligt varma, och jag som måste sitta inne och fila på ett utkast till en artikel, på scheman, instruktioner och annat inför terminsstarten om drygt en vecka. Löpning hinner jag iaf med även om det måste bli tidiga morrnar eller sena kvällar (pga värmen) och den går allt bättre. 15 dagar till Midnattsloppet som bör gå lättare än Malmömilen gjorde! Såg Ceremonin på SVT Play igår, Lyly tipsade mig om att den fanns där. Underbara intervjuer och fascinerande människor, men iscensättningarna av BDSM var teatrala på ett i mina ögon väldigt överdrivet sätt.

På Söderslätt per cykel

Ute på en cykeltur om ett par 3-4 mil, gassande sol men väldigt skönt; var nere vid Eskilstorps ängar och vände. Det var några år sedan jag var där sist, å den här gången kom alla sms:en från en badsugen Fidde! :)

Sömnig och med en bok i handen

Lång dag med småuselt väder; det är soligt men ingen riktig värme. Lång skön cykeltur var väl det mest invecklade jag fick till, nåväl; den var inte längre än att den höll sig inom stan. Den här semestern är väldigt skön, jag lyssnar på Erik Larsons In the Garden of Beasts (om en amerikansk diplomat i Berlin i början av 1930-talet) som ljudbok (svårt att inte gilla audible). Så det är mycket Göring och Hitler och Röhm dessa första sommardagar. Jag gillar boken, vilken likt övriga böcker av Larson jag läst är en dokumentärroman. Inte lysande som The Devil in the White City som var enastående, men den är mycket bra. Jo jag läser Ray Monks biografi över Wittgenstein också (tryckt version, på papper) och den är ännu mer fascinerande men kan med fördel tas i måttliga doser. Så mycket historia, en del historier och inte riktigt så mycket spel som jag borde ägna mig åt just nu.

Berlin 2015

Just hemkommen från årets Berlinexkursion, senare än planerat pga vägarbeten som fick oss att missa färjan. Som vanligt mycket att se; men jag saknade både Neue Nationalgalerie och Pergamonaltaret (bägge stängda för renovering), så jag har en plan för nästa år som involverar Potsdam och Sanssoucci. Det är väldigt roligt att vara ute och resa med våra studenter, man lär sig så många saker av att prata konst och design med dem på detta intensiva sätt. Många justa middagar; bäst var kalv med sparris på Tuscholsky denna gång; men min födelsedagslunch inklusive tårtbit på Martin Gropius Bau var mycket bra den med. Där såg jag för övrigt de bästa utställningarna, om Gruppe Zero och om Rainer Werner Fassbinder.

I barndom

Tillbaka i Kristianstad över påsk, med min storebror hemma hos mamma. Det var väl inte så bra, men det är som det är och vi gjorde vårt bästa för att roa oss. Thomas och jag var ute på krogen, på fd Brissman som numera är ett Bishops Arms. Å så var jag ute och gick, vädret var lynnigt men oftast mycket bra. Tog ett varv kring kyrkogården och platser där jag vuxit upp, allt är sig likt.

Ännu en dag på jobbet

Inte den bäst planerade veckan; all schemalagd aktivitet idag och inget tis-fredag. Med resultat att jag hinner ikapp med möten jag ska ha, schemaplanering, tentarättning och ev också med att påbörja att skriva en artikel om landskap. Nu ska jag hursomhaver iväg och lyssna på våra duktiga grundstudenter i några timmar!

Tid att visa framfötterna igen

En annan sida av att jobba

Cecilia Widenheim (museichef), Björn Magnusson-Staaf och
Måns Holst Ekström diskuterar snickerier från Baltiska utställningen