Så var det 2017

Nyårsdag; för min del så blev det ingen pizza, ingen Ivanhoe och ingen back-hoppning. Jag vakna ganska tidigt o läste morgontidningen istället. Jag håller på att de om BBC serien World At War, om andra världskriget och jag har spelat lite Zelda Skyward Sword, vilket var länge sen sist - det är tid att avsluta innan nästa spel (och konsoll) kommer.
Inte mycket till nyårslöften avlagda; men jag avser att bli betydligt mycket mindre tolerant mot ovetenskapligt trams. I denna faktaresistenta tid får man göra vad man kan för att argumentera mot den utbredd dumheten, och hålla koll på sig själv och de omkring en. Kan 2017 bli värre än 2016? Jupp det kan det helt säkert, men än vet ingen om det verkligen blir det.

Brexit

Ok, då så. Nostalgi, populism och en benhård individualism har sagt sitt. Politik och internationalism förlorar. Fascisterna och högern runt om i världen har eldat på det här, men vänstern är inte oskyldig den heller. De verkliga och allt mer akuta problemen kräver en sammanhållen värld som drivs av en socialistisk politik; annars ser jag ingen lösning på vare sig de miljöproblem som bara växer eller den enorma instabilitet som den globala ekonomiska ojämlikheten förorsakar. Men istället får vi ljugande missfoster till populister som Trump, LePen, Johnson, Åkeson och många fler. Ingen mer politik (som är en långsam, kompromissande historia), bara karisma, lögner, populism, en attityd av "vi ska visa den jävla eliten" som inte betyder något alls. Allt med en stark underström av att "mörkhyade horder kommer att utplåna oss alla!", en nationalism som lyft från 30-talet. Tom retorik och starka känslor tar oss tillbaka till avgrundens kant. Nog för att jag är medelålders och kommer att dö inom en överskådlig framtid, men det här lär explodera innan dess.

Paris i tidningarna

Svenska medier är ganska så usla; de skriver alla samma saker och få erbjuder någon analys. Mest är det historier om hur folk känner sig (helst någon de ringt upp, helst ung och snygg). Inte fattar jag varför man ska gå på journalisthögskolan när de enda frågor de ställer är "Hur känns det?" och slänger ut det (illa stavat och än värre skrivet) tillsammans med några inklippta TT-telegram och en bild på blommor och stearinljus (det verkar som om fransmännen inte köper små nallar och ställer upp för "journalisternas" kameror, kan nån fixa det?). Så man får vaska fram det som är viktigt och det som skrivs väl och med kunskap. Här är mina förslag:

• Så exploderade Islamiska staten i Europas ansikte (Erik Ohlsson i DN 151114)
• "Fokus på identitet har gjort konflikter olösliga" (Håkan Lindgren intervjuar Kenan Malik i SvD 151114)
• Terror Strikes in Paris (Adam Gopnik i The New Yorker 151114)
• The Paris Attacks: Aftermath and Prelude (Philip Gourevitch i The New Yorker, 151114)
• Ghostly Paris (Alexandra Schwartz i The New Yorker 141114)
• We brought this on ourselves: After Paris, it is time to square our “values” with our history (Patrick L. Smith i Salon 151115)
• Nightmare in Paris: Democracy is under attack, and the right makes common cause with ISIS (Andrew O'Heir i Salon 151114)

Det finns säker mer, men jag måste hinna springa nån mil, läsa Georges Didi-Huberman, planera undervisning och koppla av från verkligheten också. Det är skönt att kunna finna eftertänksam analyserande journalistik på webben, men också nåt mardrömslikt hur usla de svenska dags- och kvällstidningarna blivit (jag har lusläst dem idag och igår).

Lux; tillbaka på jobbet

Ägnade hela dagen åt att packa upp mina saker på mitt nya tjänsterum, men nu är det iaf gjort. Finns mycket annat kvar att packa upp så det är bra att det går undan. Huset är väldigt fint efter ombyggnaden (som inte är riktigt klar, det jobbar många byggjobbare där än). Men det ser fantastiskt ut och jag har en fin utsikt från mitt tjänsterum, jag tror jag han se pylonerna på Öresundsbron!
Så har allt i mitt liv förändrats helt på några få år och blivit så mycket bättre, samtidigt som det ändå är detsamma. Det är fantastiskt när jag tänker på't.

Ludditer

Ludditer (och sabotörer) är mer eller mindre mytiska motståndare mot teknikutveckling; fenomenen dök upp under första halvan av 1800-talet som en reaktion mot den industriella revolutionen (kanske främst mot ångmaskinen). Det var förstås dödfött och den tekniska utveckling skapade mer jobb, bättre jobb, bättre liv för fler. Bland väldigt mycket annat så skapade det utrymme för bättre tryckteknik, massproduktion av varor, reklam för och design av dessa varor, utbildning av stora delar av befolkningen; ting som tagna tillsammans gav oss dagstidningar och med dem en ökad samhällsdebatt, kvinnors rösträtt, fackföreningar, parlamentarisk demokrati. Så långt, allt väl.

Men när jag läser dagstidningar (gratis & på webben förstås) så är de där igen, ludditerna. Tekniken är en fiende mot hela mänskligheten, internetberoende är en hemsk åkomma, koppla av och köp en dagstidning (gärna flera), tidningsdöden är ett hot mot allt som är heligt etc ad nauseam. Det är helt enkelt inte sant, tidningar läggs ner för att de inte längre gör något meningsfullt. Jag får mycket snabbare och mer varierande nyheter från otaliga källor på nätet, källor som låter mig kolla deras källor och som låter mig gå på djupet med det jag vill. Inget ter sig värre än en hög med grått papper som jag måste bära till återvinning innan dagen är slut.

Dagstidningar är fyllda av gnäll om tidningsdöd och den otäcka tekniken som de inte förstår (men gå en kurs då människa, eller läs på internet hur saker funkar!), reklam, inklistarde innehållslösa telegram från TT (samma i alla svenska tidningar, ofta upprepade dag efter dag eller sida efter sida), reklam och så några tips om YouTubefilmer (gissa vilken webbsida jag använder för att få sådana?) och så ett par "krönikörer" som mest hasplar ur sig befängda åsikter.

Ingen dagstidning vill överleva, vad de vill är att allt ska vara som före internet. Om de vill klara teknikskiftet så måste de bli bättre än nätet, så här:

1. Olika experter och amatörer måste skriva långt och initierat om det de kan eller bryr sig om.
2. De måste göra det hela tiden om allt som händer, stort som smått.
3. Artiklarna måste ha nästintill oändligt djup och gå att scanna av på någon sekund innan man läser vidare
4. Artiklarna måste vara tillgängliga medan saker händer, förra timmens nyheter är mycket, mycket gammalt
5. Jag vill inte se ointressant skit
6. Den tidning ni publicerar måste vara anpassad efter den person som läser den
7. Ingen reklam
8. Inga åsikter om jag inte uttryckligen ber om dem 
9. etc

Internet, denna amorfa och ständigt föränderliga teknik ger mig redan allt detta. Gratis. Dagstidningar var 1900-talets teknik; så journalister och redaktörer, kamma er och skaffa er nya jobb. Det finns ingen annan möjlighet för er eftersom tekniken kommer att bli snabbare, effektivare och helt annorlunda. När dagstidningen föddes var järnvägen high-tech; 100 år senare så står människor på månen. Det är den accelererande utvecklingen som tar livet av tryckta medier, och dessa tryckta mediers egna totala handlingsförlamning hjälper till. Det enda dagstidningarna har kommit på att göra för att överleva är att producera allt sämre tidningar, själv gav jag upp att prenumerera när jag hittade samma TT-telegram inklistrat i tre olika avdelningar av Sydsvenskan på samma dag (det var 2004). Man har inga riktiga fotografer längre utan excellerar i amatörbilder (som vem som helst kan hitta före dagstidningen på webben). Varför skulle jag betala för den sortens skräpprodukt?

Dagspressen är inte döende - den är död och omsprungen sen snart 20 år tillbaka. Tekniken är inte ett hot, den är ett löfte om en bättre framtid. Vad vi behöver är fler, billigare och snabbare datorer/plattor/telefoner - och snabbare nätverk fria från försök till censur eller kapitalisering. Luddism behöver vi definitivt inte.

Maslows behovstrappa i nutida version

Digitala dumheter

Två artiklar i Sydsvenskan idag (”Det är som en drog för barnen” & Psykolog: Lämna datorn i skolan) om hur farligt det är att barn använder datorer, speciellt om de spelar spel. De säger samma sak; man känner på sig att barnen tar skada, datorn är för lockande och nu måste man sätta ner foten och visa att man tar sitt ansvar. Det är en förbannad massa dumheter alltihopa.

Datorer och de spel man spelar på dem är vår tids helt dominerande kulturform, de är för vår tid vad litteratur var för 1900-talet eller musiken för 1800-talet. Inget engagerar fler, åstadkommer fler mästerverk, produceras med större kostnader och omsorg än de digitala uttrycksformerna. De genomsyrar hela vår kultur, som cgi-effekter i film, musikproduktion, bokdistribution, formgivning och arkitektur med cad-verktyg. Allt är datorbaserat med undantag för den där drejade skålen från en kvällskurs '09.

Datorer är ett fönster in i en annan värld, det är en väg ut ur den omgivning man råkar ha hamnat i. De flesta barn (och många vuxna) som ser en möjlighet att fly undan sina trista monotona familjer till förmån för en egenvald värld tar den. Det kan vara eskapistiskt som med spelvärldar (på samma sätt som litteratur eller film fungerar) men det kan också vara helt realistiskt genom att man umgås med andra, på andra platser via chatt, video, forum, communities etc. Det är en oerhört social miljö, t.o.m. spelen är sociala platser.

Världen bakom datorskärmen är en meritokrati, den släpper in de som kan och lämnar de som inte kan utanför. Det är härifrån skräcken kommer, föräldrar som inget begriper av världen omkring dem ser sina barn obehindrat smita iväg ut på denna nya fria kontinent och får panik. I värsta fall är dessa föräldrar dessutom beslutsfattare eller journalister och då får vi skräp som detta, tuggat om och om igen.

Hotet är alla dessa nya övervakningslagar som stiftas, inte kompetensen att ta till sig sin egna tids kultur. Ersätt skolpsykologen med Eliza, det vinner alla på.

Gott Nytt År!

Jag har fullt upp med att städa, förbereda mat, stryka bordslinnet, köpa blommor etc (och jag ska hinna med en löprunda dessutom) så jag har inget vettigare att komma med än lite folkbildning. Om jag kommer på några lämpliga nyårslöften så hamnar de här i morrn.

Måndag i Sverige

Thomas Bodström skjuter sig själv i foten, kan ingen medieträna (S)?
Malmös pensionärer är bindgalna, dumheten accelererar.
Västvärlden borde för sin egen skull visa en massiv solidaritet, men kommer inte att göra det.
Jag har sagt upp mitt internetabonnemang hos Bredbandsbolaget, män i svarta collegetröjor drar nätverkskablar i källaren.
Familjen är bäst, (spotifylänk).