Middag med aids

Tillbringade dagen hemma med en trave böcker, en tur till gymet piggade upp framåt kvällen. En sak som ständigt är lika udda där är hur folk beter sig, en annan är för tillfället folks val av parfymer. Ett gäng män favoriserar en kraftfull doft av grillsås, jag gissar att det numera finns en Axe BBQ. Vem den kan attrahera bortsett från kannibalistiska bögar är skrivet i stjärnorna. På löpbanden i kväll var det två flickor som luktade som WC-Anka Citron, massivt klinisk toalettartad syntetcitron. Så man blev tårögd av det. Väl hemma igen lagade jag pizza. Efter många års experimenterande, inköp av en pizzasten och många pizzabitar i Rom så har jag fått till en invecklad men oerhört lyckad process. Gott blir det som bara den, med bara några få ingredienser.
Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" började på TV1 idag och den såg vi; inte illa, ganska charmigt, många tidsriktiga detaljer men också en mycket Gardellsk historia om de två oskyldiga pojkarna från landet med kristna idéer som hittar varandra i en dödsdömd relation. Kom igen nu, han har skrivit den berättelsen så många gånger och den är inte ens särskilt meningsfull.  "Präriehundarna" kunde någon gott göra TV av, det är hans uthärdliga bok, där finns lite bett och sälta. Men jag kommer att fortsätta titta, och fortsätta vara glad att jag har "Angels in America" i dvd-hyllan för det är den definitiva stora berättelsen om aids och 1980-talet som jag ser det.

Gästföreläsning på konstvet: Tomas Björk

UPPDATERING: sekunden efter att jag tryckt på "publicera" så trillade in ett mail, Tomas Björk sitter fast i Stockholm. Tågen går inte och det finns inga andra rimliga vägar ner så det blir ingen föreläsning idag! Sånt som händer, men nog är det synd.

Bara bonusar på jobbet idag; ett kort planeringsmöte över lunchen och sedan en gästföreläsning om Bilden av orienten. Exotism i 1800-talets svenska visuella kultur, med Tomas Björk från systerinstitutionen i Stockholm. Så idag blir jag mer student och mindre lärare och det behövs mellan varven (13.15 i sal 314 i Josephsonhuset på Biskopsgatan 5 om du råkar vara i Lund). Det pågår ett arbete på min avdelning för att se om vi kan driva ett projekt kring islamsk konst, det skulle kunna bli ett nytt forsknings och/eller undervisningsområde för oss, det är ett av skälen till att vi bjudit ner honom. Sen är det alltid bra att höra direkt från kollegor om vad de gör, det är en slags genväg in i deras forskning som sätter igång ens egna tänkande och ger nya impulser.
Sen, ikväll, så har jag och Leffe ett bord på Saiko så det blir extraordinär sushi till kvällsmat, och snack om jobb och skrivande och utställningar och litteratur och snusk och män och gu vet vad. Det är fredag, då gör man sånt.

En massa text

Mitt liv har gått och blivit extremt mycket text; jag sitter hemma och läser, jag skriver på avhandlingstext (arkitektur, objekt, platser på skärmen/via skärmen), jag skriver på en slags självbiografisk text tillsammans med Leffe (den är väldigt juste så här långt, får se om det blir något av med den till sist) och jag pratar mycket med Kas på msn. Allt sammans är text, somlig flyktig annan förhoppningsvis mer stabil. De låter mig samtliga se ännu fler delar av skrivandets mekanik; hur lekfullt ord fogas till ord.
Samtidigt är jag glad över att jag ska till Paris i slutet av veckan, det blir motsatsen. Långa fysiska dagar med diskussioner på plats framför verk och byggnader, i miljöer med kollegor och studenter. Ett miljöombyte behövs (nåja - jag gick i Köpenhamn senast i fredag så det går ingen nöd på mig); senare blir det en tur till Stockholm, kanske London, kanske Amsterdam. Europa är så lättillgängligt, platserna är så många.

Hemma igen

Det finns inga gränser för hur mycket jag älskar Malmö. Inte heller finns det några gränser för hur glad Brutus är för att se mig när jag kommer hem igen. Stockholm är inte lätt, jag har väldigt svårt att gilla staden trots alla dess uppenbara och fantastiska kvalitéer. Men något där funkar inte med mig. Något är för dumt, för stelt, för odynamiskt. Jag kan inte (ännu) sätta fingret på vad det är, men kanske en dag så. Malmö; lite skitigare, mindre, mycket mer uppblandat, mycket livligare. Malmö, jag älskar att bo här.

Stockholm

Jag ska upp i morrn, bara över en kort helg, en övernattning och fem fyra utställningar (Bonniers konsthall, Tensta konsthall, Konstakademin, Moderna och Nationalmuseum). Måste hitta några bra ställen att äta på i den turen också. Det lär blir restauranger på några av institutionerna.
Jag har inte varit Stockholm på allvar sen jag bodde där 1986; jag är inte säker på att jag minns alla de andra gångerna jag varit där uppe; En promenad mellan centralen och finlandsfärjorna 1993 på väg till konferens i Helsingfors, en natt i mitten av 1990-talet då jag bla var ute på klubb (nånstans) men där vi alla var på väg till fest i Uppsala, en helg hos Kim och Mattias då vi var på Propaganda, en dusch på centralen på väg mot Gävle i slutet av 1990-talet. Det är nog allt. Stockholm, så långt bort så otroligt icke-lockande; kallt, surt, slutet, dyrt.
Jag bor i Malmö. Det är en annan del av världen. Köpenhamn är så nära att jag inte inte tänker på det som borta. Berlin är närmre, billigare och mycket trevligare än Stockholm. Paris, London, Rom - om jag har pengarna så tar jag hellre flyget söderut än norröver. Jag tror aldrig att jag kommer att ändra mig där, jag ser inga skäl. På 80-talet drömde jag liksom så många andra om att bo där uppe. Starka intensiva drömmar om den fantastiska lockande storstaden. Numera känns det mest som nåt gråsvart och aningen efterblivet som man åker till om man måste, men alltid med returbiljett i fickan. Jag vet att konstinstitutionerna där uppe är bra; det är inte det. Det är staden som sådan som inte lockar längre. Ungdomskärleken har blivit passé.

Man hinner inte allt

Mycket på jobbet, mycket brf:en (snart stämma), mycket pratande, men riktigt allt hinns inte med så idag var den första dagen på lång tid som jag fick skippa gymmet. Å kallt har det blivit, kanske var tisdagens runda den sista utomhus för säsongen? Då blir det gym för löpning i morgon, å styrka på fredag.
Stockholm till helgen, det var oändligt länge sen jag hade några ärenden dit. Nu handlar det om att se en massa konst under två hektiska dagar så det blir säkert bra. Jag är mer hemma i Berlin eller Paris än Stockholm, så kan det gå.
Det är så många saker som går bra just nu, riktigt allt är inte ämnat för bloggen, inte än. Lite för skört, lite för privat. Men det är så bra att jag bara flinar för mig själv mest hela tiden.