Oxveckorna rullar fram

Det har inte varit nåt särskilt att rapportera, jag jobbar mest, Fidde har varit nere en helg och jag hos honom en, jag har introducerat den nya Tom of Finland filmen på Panora (den är inte särskilt bra dessvärre). Jag har mer (administrativt) ansvar än tidigare på jobbet eftersom jag är avdelningsföreståndare numer, det är ju skoj och lite stressande. Jag var ute och sprang innan idag och det var 5 k på under 5.20 per km något jag är väldigt nöjd med. Det var 9 grader ute sa termometern, nästan väder för att springa i kortbyxor (och det gjorde en och annan pojke ute i spåren). Men mest jobbar jag på och har för mycket att göra och det är väldigt skoj. Den nya b-kursen verkar funka fint (första delkursutvärderingen är klar och det ser fint ut); jag älskar att ha den administrativa hjälp som Live@Lund ger, men lärplattformen lämnar trots det en hel del att önska i pedagogiskt hänseende. Ja, nu ser - jobb jobb jobb och en del träning. Inte tid för mycke mer; schlager-sm var uselt i år och biljetter och hotell är bokade för Documenta 14 i Kassel + ett par dagar i Berlin i juli. Hej vad det går!

I löpspåret

Det här är en ordinär, behaglig, runda efter jobbet en mörk och lite blöt vinterkväll. Som vanligt mycket  folk ute i löpspåren men idag hade vi även sällskap av två polisbilar som körde runt runt plattan i Pildammsparken. Jag kan springa fortare och/eller längre, men det är inte tid för det än, det jag behöver nu är fler mil i benen.

Tillbaka i spåret igen

Det var för länge sen och jag har tappat form, men på det igen bara!

Snö över Malmö

Så börjar jobbet på allvar igen

Sista rycket av julledighet tar slut idag, de senaste dagarna har Fidde varit nere och vi haft mycket skoj tillsammans! Imorrn är det sista rushen på höstterminen och allt som ska till för att börja vårterminen. Ny undervisningsplattform som kommer att orsaka strul när alla är ovana, omlagd kurs, många detaljer att fixa och en bunte nya föreläsningar att skriva. Men det kommer att gå bra, det gör ju det varje år. Minst två månader av hårt arbete och mörka kalla dagar, sen börjar man ana våren och det hela blir lite lättare.

Så var det 2017

Nyårsdag; för min del så blev det ingen pizza, ingen Ivanhoe och ingen back-hoppning. Jag vakna ganska tidigt o läste morgontidningen istället. Jag håller på att de om BBC serien World At War, om andra världskriget och jag har spelat lite Zelda Skyward Sword, vilket var länge sen sist - det är tid att avsluta innan nästa spel (och konsoll) kommer.
Inte mycket till nyårslöften avlagda; men jag avser att bli betydligt mycket mindre tolerant mot ovetenskapligt trams. I denna faktaresistenta tid får man göra vad man kan för att argumentera mot den utbredd dumheten, och hålla koll på sig själv och de omkring en. Kan 2017 bli värre än 2016? Jupp det kan det helt säkert, men än vet ingen om det verkligen blir det.

Julefrid

Jag har varit hemma från jobbet i två dagar, och har definitivt jobbat lite mellan varven; svarat på mail, pratat med kollegor om jobb, skickat ut hemtentor, fixat med Live@Lund, men ändå. Jag har inte umgåtts med någon, inte stressat, inte vaknat av en väckarklocka utan av mig själv och jag har bryggt kaffe, matat Brutus och ringt och väckt Fidde på FaceTime. Jag har (känns det som) all tid i världen och jag har köpt alla julklappar, bestämt all julmat och köpt en hel del av den med. Jag vet vad jag ska fixa de kommande dagarna och det är inte jättemycket. Så i detta ensamma lugn infann sig julkänslor och ett behagligt lugn. Det e jag och katten och lite julpynt, än så länge. Jag ska baka mandelmusslor, åka till Limhamn och köpa sill å lax, laga köttbullar å revbensspjäll, köpa och klä en gran (med Mårten!), t.o.m. griljera en skinka. Men inte ikväll. Ikväll är det lugnt och skönt igen och jag har som sagt all tid i världen!

Sista dagen på jobbet för i år

Å så sista dagen med grundkursen i konsthistoria, de ska skriva sin hemtenta över juluppehållet och jag ska läsa resultaten efter trettonhelgen. Som så många andra år så var vi på Louisiana, och som så många gånger innan bjöds det fantastiska utställningar; Louise Bourgeois bur-verk, måleri av Daniel Richter, foto av Taryn Simon och så ett litet men fint urval ur de permanenta samlingarna. Å dansk julmat, vilken var fantastisk i år. Bra slut på året, men jag är lite utmattad. Vaknar väldigt långt innan väckarklockan och tänker på jobb - så jag behöver verkligen tagga ner de här tre veckorna. Ja, jo jag behöver skriva en hoper föreläsningar/övningar också, men det är nästan som att slappna av.

Tredje advent

Det blir lite tunnsått här, ursäkta, men det beror på att det är väldigt mycket jobb just nu. Jag undervisar, rättar tentor för två olika kurser, lägger och justerar scheman för nästa termin, gör personalplaner, planerar annat jobb. Det låter möjligen som om jag är stressad men så är inte fallet; numera kan jag planera, hugga i och se framåt; men det kräver att man gör som planerat. Så de senaste veckorna har jag rättat tentor i timmar de flesta dagar och snart är jag klar. Har också hunnit med en del musik; dels MSO på Malmö Live (Made by Björk tillsammans med Fidde, det var fint. Nötknäpparen som av nån outgrundlig anledning doldes bakom fyra astråkiga clowner och Berlioz Juloratorium som var enastående) å så Kinky Boots på Malmö Opera som jag hade velat gilla men men - det lät fruktansvärt illa och hela konceptet kändes väldigt mycket 1992 igen och jag var med redan första gången. Men resten av publiken var i extas. Å så har jag julpyntat lite; jag gillar att gradvis sätta fart på julen.
Den här helgen hann jag med att sätta nejlikor i apelsiner och hänga upp dem å så bestämde jag mig till sist var två av de tre bilder jag fick i femtioårspresent ska hänga, så jag hängde upp dem med. Det är trist att ha utmärkt konst stående i travar å nu är den fixat; både collaget av Åke Arenhill som jag fick av honom och glödteckningen av Sakiko Yamaoka som jag fick av darling Leif har funnit sina platser på mina allt för få väggar.

1:a advent

Så vad det den tiden på året igen, det börjar dra sig mot jul och jag gillar att lite långsamt o fint sätta fart med det. Så advenststjärna, en elljusstake och en adventsstake är fixad, julkort tillverkade och planer smidda. Jag har t.o.m. skickat med Fidde hans julklapp hem, så den får han sitta o klämma på i en hel månad. Nog e det mörkt och kallt; men julen och allt man kan göra inför och under den lättar upp. Tro nu inte jag firar jul av några religiösa skäl; jag klär bara Den Stora Mörka Grisfesten i marginellt religiöst pynt! 😝

Söndag förmiddag

I morgon börjar jobbet igen, sista på höstterminen, vilket för min del handlar om en massa tentarättning och så förberedelser för vårterminen som snart nog tar fart. Ser fram emot det; jag har mycket undervisning med studenterna på fortsättningskursen och eftersom jag numera också handleder några av dem så ser jag hela terminens arbete från början till slut. Det är en process som ofta upplevs som omtumlande och lite stressande av våra studenter; de ska gå från nybörjarterminens lyssnande och läsande som redovisas i tentaform till att kunna skriva och formulera sig själva utifrån ett oformligt material de själva samlat samman. Från föreläsningssalens "Se här och här och här, har ni förstått hur det här fungerar, hänger samman, kan beskrivas?" till den självständigare konstvetarens "Det här är världen och så här ser jag på ett litet utsnitt av den den här gången, i den här texten jag skriver, med dessa texter som jag läst!". Det är ett ganska invecklat steg att ta mellan dessa två ting och jag har nöjet att börja slussa några studenter ut på den vägen och själva brottandet med den processen är vad som gör mitt jobb så oerhört roligt.
Men idag är det söndag, tid för kaffe och läsning och löpning. Det blev inget riktigt nyårslöfte i år utan bara en vag tanke om mindre vin och desserter och mer gym och löpspår; jag gissar jag är väldigt lik väldigt många andra i det.

Ett nytt år till

2015 har varit ett vansinnigt varierat år; bitvis gott, bitvis nattsvart. Låt oss ta de bra tingen först; mitt egna liv har varit utmärkt, hygglig hälsa, en fantastiskt underhållande relation med Fidde, två millopp löpta med ok resultat, juste vecka i Rom med Lyly och Leif och inte en enda katastrof. Jobbet har varit lika underhållande; det är mycket att göra och mycket ansvar men jobbet som lärare är roligt och de texter vi alla jobbar med har för mig skapat en mer sammanhållen och samarbetande avdelning än någonsin (å då ska jag tillägga att jag tycker vi har varit väldigt bra på det redan innan). Så vad det gäller mitt egna liv så har 2015 varit mycket bra.

Den otäcka biten är att var femte svensk öppet anslutit sig till fascismen. Att den offentliga politiken har vänt ner i nationalismens och hatets avgrund. Nå, om tio år eller så, när de alla står inför en domstol och deras brott ska redas ut och de kommer att bedyra att de inget visste så ska jag och de mina stå på andra sidan och vittna om att de gick in i mörkret med öppna ögon och giriga små onda själar. Det drar ihop sig till monstruösa tider, får se vem som överlever dem. Jag önskar jag kunde gå i exil, men vart kan man fly?

Tredje advent & Lucia

Tillbaka i Nässjö, hos Fidde precis som för ett år sedan och precis som då både fantastiskt och spännande. Vi hittar nya ting hela tiden och det är alltid lika underhållande. Var på kyrkogården och letade efter mormors grav, men hittade den inte, det är 29 år sedan så det är inte så underligt. Går förbi hennes hus (det är bitvis ombyggt, bitvis förfallet) och kring sjön där vi gick på promenad när jag var liten pojke. Det är så underligt att vara tillbaka men också så hemtamt. Nässjö är ingen fantastisk stad, det är en liten stad där allt man gör sker inom familjen, med de vänner man alltid haft; så stan i sig är en eftertanke till de sociala band som lever omkring den. Jag har förstås knappt några sådana band kvar, men jag har minnen. Ingsbergssjön, Norra Allen 2, Folkets Hus där det varje år var bokrea på vilken jag fick köpa böcker och lära mig njuta av att läsa, Lövhult och skidåkning. Käre nån, jag är tillbaka där ibland nu igen som en gammal man och på egen hand. Vem kunde tänka sig det? Jag är Fidde tack skyldig för den saken. Livet är en lustig historia, det vrider och vänder sig hela tiden.

1:a advent

Hemmet är städat och lite pre-jul-pynt är uppsatt, glöggen är blandad och provad tillsammans med lite pepparkakor & Mårten. Större delen av helgen har jag fått ägna åt att skriva, och lite åt gymmet. Inga julklappar köpta och det är en storm på väg in över Skåne (regnet slår mot fönstren). Allt väl, i morrn är det jobb som vanligt igen!

Årets första snö

Okej, ska det vara på det viset i år? Snö och kallt? Var inte den förra vintern precis lagom med plusgrader och duggregn? Nå kom an då; jag är rustad med fleece, dun och glögg! Kaffe i sängen, snart gym, sedan jobb och en väldig massa läsning, det är på det hela taget en bra söndag på gång.

Tänkte skippa årets influensa

För en gångs skull så kom jag iväg för att vaccinera mig mot årets influensor, hoppas det funkar. Eftersom remicade sänker mitt immunförsvar så får jag alltid en omgång av dem speciellt som det är omöjligt att undvika chanserna att bli smittad när man jobbar på universitetet och hela tiden möter massor med människor. Kunde ha väntat och gått till vårdcentralen om en dryg månad och fått vaccinet gratis (eftersom jag är "kroniskt sjuk"), men var otålig och betalade några kronor hos en privat vaccinationscentral. Hoppas det betyder att julhelgen blir influensafri i år, men helt säkert är det inte. Inga vaccin ger 100% skydd.

Från morgon till kväll

Det går mot ljusare och varmare tider, men än är det en bra bit kvar. Solen är iaf uppe när jag vaknar och det sista av den syns när jag är på väg hem. Seminariebilden är från i går, men på det hela taget är det så här mina dagar ser ut; vaknar i gryningen, jobb, träning, hem för mat och i bästa fall lite avkoppling. Jag sover gott och glädjs åt livet i största allmänhet.

Björn

Hemma och på jobbet

Sur kall blåsig dag, duggregn och ca 3°. Alltså behövde jag ge mig ut och springa när jag kom hem (7,4 km, måttligt tempo), med en ljudbok i öronen (Primo Levis Är detta en människa? Det är nåt mycket dissonant mellan den välartikulerade brittiske skådespelare som läst in texten och dess innehåll.). Föreläser just nu i en stor äldre sal, det är lite som den där första salen i universitetshuset; långa avstånd till studenterna, en arkitektur gjort för att skapa auktoritet. Så jag jobbar mot den, för det är roligare så.

Kristianstad

Mycket städning och en del matlagning hos mamma, ska köpa en golvmopp eller åtminstone en skurborste med ett skaft längre än 1m nästa gång. Syrran på akuten och mamma trodde till o från att hennes pappa var i lägenheten (han dog i början av 1970-talet), hon kallade mig Thomas men visste vem jag var ändå (Thomas är min storebror). Hemma igen och ganska trött. Glad att jag flyttade från Kristianstad så fort jag bara kunde, Malmö är ett så skönt hem efter en dag där.
Bilder; Mammas soffbord, hon är nostalgisk över sin trädgård och bättre dagar; Kristianstad en söndag vid lunchtid är mycket tomt.