Det var skoj så länge det varade

Jag tror att MKBs inhyrda nötter varit och demolerat min örtplantering. De har iaf ersatt innehållet i en del random blomkrukor med mer örter (samma som jag satt), vilket väl inte är något att klaga på. MEN de har också tagit bort och slängt min malört, den enda av alla örter som det varit svårt att hitta och som jag fick söka efter i dagar innan jag fann hos en trädgårdsbutik i Lund. Nu är den borta och utplånad och när det fungerar på det viset så ger jag upp. Varför gör man något så efterblivet?
Jag kan tillägga att det var en snygg planta och att denna var försedd med all nödvändig info på en skylt - även denna skylt är nu stulen.

Edit 2019-06-06: Har snackat med vaktmästaren, det är inte mkb, det är en tjuvaktig granne som är i farten. Nu hatar jag dem istället!

1:a maj

Det är en jävla tid vi lever i. Det är första maj och man tänker att när nazister under olika beteckningar, inklusive ett gäng i riksdagen, sticker ut hakan och två av världens supermakter leds av bisarra onda clowner så borde socialismen ha lätta tider. Med en så tydlig fiende är det enkelt att formulera motstånd. Men det finns ingen som vill. Borgarna gör som de brukar och bjuder in ondskan i salongerna.

Det är första maj och SAP får väl gå ut och demonstrera mot sig själva. De inför marknadshyror, demonterar arbetsrätten, sänker skatter för de rikaste och lägger ner arbetsförmedlingen överallt utom i storstäderna. Jag lämnade partiet 2015 när de tvärvände om flyktingmottagande. Det finns inget kvar av Erlanders och Palmes parti längre.

Vänsterpartiet har tack och lov dumpat sitt EU-motstånd, men sitter fortfarande fast i en härva av tramsig identitetspolitik som totalt blockerar all faktisk politisk handling. Någon borde läsa Marx där och fokusera på ekonomi och rättvisa.

Jag är glad att pappa är död och mamma dement så de slipper se eländet. Jag gick alltid i första maj tåget med dem. Jag kan fortfarande sjunga några verser av Internationalen (å ett par andra visor) vid behov. SAP har banne mig inte rätt att ens i smyg nynna på den sången.

Jag marscherar ingenstans idag, vänstern i Sverige har demonterat sig själv. Istället tänker jag läsa Éduard Louis Vem dödade min far? och fundera över varifrån en ny genuint socialistisk rörelse ska komma och vad jag själv behöver göra.

Nytt år! Igen!!

2018 var ett besvärligt år så jag tänker inte babbla en massa om det. Varmare, kallare, ensammare, hoppfullare, effektivare, slöare än några andra år jag minns just nu. Det verkar iaf sluta ok till sist, men vi får se. Dessa två bilder är det roligaste jag sett 2018 så det får bli mitt bokslut.

Ord som 2017 kan förpassa till glömska

Äkta. Genuin. Ursprunglig. Naturlig.

Många ord ger mig krypningar, men få lika mycket som dessa fyra. De är hala, lögnaktiga, innehållslösa och används för att ljuga, bedra och dölja. Så fort de används om något så avskyr jag objektet frenetiskt. Jag gillar "konstgjord" för det betyder att människor i kraft av sin skicklighet har tillverkat tinget, jag gillar "muterad" för det betyder att inget är stilla utan allt utvecklas och att inga konservativa galenskaper kan bestå i en biologisk värld.

2016, på det hela taget ett skitår

Personligen har året varit väldigt fint; när jag ser tillbaka på foton så ser jag många roliga stunder från jobbet (t.ex. ämneskonferensen i Stockholm & Berlinexkursionen), jag ser också en väldig massa konstutställningar jag gillat (Ropen skalla- konsten åt alla!), musik (MSO, Rihanna, Beyonce), massor av tid med Fidde (inkl öl på Sibbarps camping, vilket blev det mest semeter-rese-liknande som hände i år), massor av träning fram till mitten av augusti (inkl bra tider på Lundaloppet och Malmömilen). Två turer till sjukhus för Crohnsproblem, en lång utredning av hudproblem orsakade av Crohns å så en olycka med cykeln och ett brutet nyckelben som sabbade träningen under hösten (sjukgymnastik blev det, rehab). Jag fyllde femtio och firade det på ett behagligt vis ute i solen i kungsparken omgiven av folk. Det har varit skoj att bada en massa i havet, att vara ute på tur i den skånska naturen med Mårten och att spela Pokemon Go. Jag var tillbaka på Zoo i Köpenhamn en tidig höstdag, när solen sken och det var jättefint. Jag har lagat väldiga mängder god mat och druckit många fina viner (å en utsökt flaska whiskey jag fick av Fidde). Kinn, Lyly och jag hade en väldigt lyckad Halloweenfest här. Brutus har mått fint och varit söt, Fidde har (nästan) renoverat klart sitt hus, julen var lugn och skön. Så för mig har det varit ett fint år med massor av roligt jobb att sköta och utveckla.
Sen har en mängd artister dött, de kan ni läsa om någon annanstans, och den fascistiska populismen tar över stora delar av världen, vilken alltså är på väg käpprätt åt helvete. Folk i allmänhet är mer korkade än någonsin och outhärdligt stolta över det; detta är det första helt faktaresistenta året och ingenting tyder på att det blir bättre; Putin, Trump, Erdogan, Brexit, hela Centraleuropa; allt blir bara mer och mer idiotiskt och baserat på sagor. Terrordåd lite varstans och lika obegripliga som grymma krig i mellanöstern, massor av människor på flykt men utan någon som vill hjälpa. Klimatfrågan är plötsligt helt förhandlingsbar precis som så mycket annan vetenskap, som om det gick att förhandla med verkligheten. "Jag känner" och "rösterna i mitt huvud säger" har blivit accepterade bevis för vad som helst. Mitt i denna sörja så prioriterar vänstern identitespolitik och socialdemokraterna vill ingenting alls mer än att stänga alla gränser; det gör dem i mina ögon lika skyldiga som den nationalistiska högern. Jag inväntar det tredje världskriget och funderar på om jag verkligen vill överleva det.
Och för de av er som som hellre tittar på bilder än läser text så har jag gjort ett bildspel:

Brexit

Ok, då så. Nostalgi, populism och en benhård individualism har sagt sitt. Politik och internationalism förlorar. Fascisterna och högern runt om i världen har eldat på det här, men vänstern är inte oskyldig den heller. De verkliga och allt mer akuta problemen kräver en sammanhållen värld som drivs av en socialistisk politik; annars ser jag ingen lösning på vare sig de miljöproblem som bara växer eller den enorma instabilitet som den globala ekonomiska ojämlikheten förorsakar. Men istället får vi ljugande missfoster till populister som Trump, LePen, Johnson, Åkeson och många fler. Ingen mer politik (som är en långsam, kompromissande historia), bara karisma, lögner, populism, en attityd av "vi ska visa den jävla eliten" som inte betyder något alls. Allt med en stark underström av att "mörkhyade horder kommer att utplåna oss alla!", en nationalism som lyft från 30-talet. Tom retorik och starka känslor tar oss tillbaka till avgrundens kant. Nog för att jag är medelålders och kommer att dö inom en överskådlig framtid, men det här lär explodera innan dess.

Design, vår tids plåga

Samtida "design" är ett stort skämt. Det tillverkas mer och mer skräp, med mindre och mindre reell design och mer och mer varumärke och konnotationstrassel. Allt det där Roland Barthes betecknar som mytologier; sagor för medelklassen i vilka kultur förstås som natur. Sagor för att vägra se verkligheten och istället ägna sig åt drömmar om hur god och fin och ansvarstagande man är genom att köpa mer och mer crap. Retroryggsäckar är den senaste och mest påtagliga sådana tingesten; det svenska märket Sandqvist har ett fast grepp om lundastudenterna (och många av de mer medelklassiga malmöungdomarna). De gör ryggsäckar i bommulstyg (som av nån anledning behöver heta "canvas" på svengelska numera) i nån slags pseudo-1950-tals stil.

De är lika usla som ryggsäckar var på 50-talet; kass ergonomi, opraktiska material, få eller inga genomtänkta funktioner men de ger intryck av ett härligt äkta förgånget svenskt mentalt landskap, ett som aldrig fanns. De ser "friluftsliv" ut och används bara i stan. De är mytologiska bärare av fantasier om vem bäraren är; en ung rask friluftsmänniska (inte den rökande, lattediande, glåmiga, småtjocka iPhonenarkoman på vars rygg den hänger). Detta är inte design; detta är varumärkeslögner.

Enligt företagets hemsida så tillverkas dessa härliga friska ryggsäckar i Indien, mot minimilön (2,63 kronor per timme) och 48 timmars arbetsvecka (det är väldigt mycket mer arbete och väldigt mycket mindre lön än vad de som springer runt med ryggorna någonsin kan tänka sig leva med).

Barthes brukade påstå att reklam, design och myter dolde de usla verkliga arbetsförhållandena; idag behövs det inte, all information finns fritt tillgänglig, man skryter med att man betalar minimilön som om det vore en bedrift, som om rätten att organisera sig fackligt eller avsaknaden av barnarbete är en gudomlig gåva från företaget. Det är det inte; det är mänskliga rättigheter. Men design tar över och design är härligt och alla betalar groteska summor för att bära den senaste myten som ett tecken på sin dumhet, där på ryggen, med en gigantisk logotyp som visar exakt vilken ivrig medbrottsling man är.

Mina föräldrar var unga på 50-talet, de liksom alla omkring dem hade som bäst råd med semester i Sverige, på cykel eller motorcykel; de köpte inga indiska ryggsäckar designade i Stockholm; de sydde dem själva, precis som de sydde tält, sovsäckar och stickade tröjor.

En lögn och en dröm om en historia som aldrig var, från 1600:- och uppåt. Jag avskyr den sortens design och det är den enda design som syns till utanför mycket speciella, ofta väldigt tekniska, produkter. Sandqvist är bara ett exempel; men de är så ytterst typiska för den själlösa, mördande idiotin som genomsyrar design idag; snart tjugo år med intellektuella som Naomi Klein (Nologo), Hal Foster (Design & Crime) å många fler och ändå blir det bara värre och värre.

Ett nytt år till

2015 har varit ett vansinnigt varierat år; bitvis gott, bitvis nattsvart. Låt oss ta de bra tingen först; mitt egna liv har varit utmärkt, hygglig hälsa, en fantastiskt underhållande relation med Fidde, två millopp löpta med ok resultat, juste vecka i Rom med Lyly och Leif och inte en enda katastrof. Jobbet har varit lika underhållande; det är mycket att göra och mycket ansvar men jobbet som lärare är roligt och de texter vi alla jobbar med har för mig skapat en mer sammanhållen och samarbetande avdelning än någonsin (å då ska jag tillägga att jag tycker vi har varit väldigt bra på det redan innan). Så vad det gäller mitt egna liv så har 2015 varit mycket bra.

Den otäcka biten är att var femte svensk öppet anslutit sig till fascismen. Att den offentliga politiken har vänt ner i nationalismens och hatets avgrund. Nå, om tio år eller så, när de alla står inför en domstol och deras brott ska redas ut och de kommer att bedyra att de inget visste så ska jag och de mina stå på andra sidan och vittna om att de gick in i mörkret med öppna ögon och giriga små onda själar. Det drar ihop sig till monstruösa tider, får se vem som överlever dem. Jag önskar jag kunde gå i exil, men vart kan man fly?

Socialdemokraterna

Att jag är född och uppväxt till socialist är väl inget som förvånar någon som känner mig, att jag har varit medlem i Partiet är väl inte heller det en chock för någon. Jag antar att jag ännu räknas som medlem i deras rullor, men fr.o.m. igår så vill jag inte ha något med dem att göra. Jag har skrivit till dem och meddelat detta. Socialdemokraterna har nu inte enbart fortsatt den marsch högerut som de ägnat sig åt så långe nu, utan rakt av gjort SDs vidriga politik till sin egen. Så det enda jag kan säga om den saken är att jag fortfarande är socialist, men att Socialdemokraterna har slutat vara det. Om det betyder att jag måste acceptera vänsterpartiets alla intellektuella kollapser och korkade idéer vet jag inte. Men jag vet att jag vill ha en socialistisk rörelse som på allvar tar sitt avstamp i ekonomi, samhälle, rättvisa och solidaritet. Inte en som enbart ser vit medelklass i vitmålade bostadsrätter i Stockholms innerstad och funderar på hur de priviligierade ska få mer, hur denna nya lättkränkta adel ska skyddas från allt.
Kanske någon som Per Albin Hansson som i folkhemstalet säger att:

"Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. "

Eller som Olof Palme, som aldrig vek en tum från mål om internationell solidaritet, oavsett vad världens supermakter ville eller hotade med. Ni vet, anständighet och jämnlikhet, solidaritet och internationalism - alltsammans är saker det bara går att drömma om i dagar som dessa. Så; hej då Sossarna, ni borde nock lägga ett "National" till namnen "Socialistiska Arbetarpartiet" nu och sedan skämmas.

Tid att visa framfötterna igen

Malmö idag

Nazister demonstrerar, de alltid lika pålitliga vanliga malmöborna visar sitt missnöje. Malmöpolisen rycker ut och kör över stadens medborgare med bilar, hästar och dragna batonger. Bokstavligen kör över folk med buss, rider ner dem och förpassar de hederliga medborgarna till sjukhus för att försvara fascismens fula tryne. Jag är så jävla arg.
DN, SvD, Sydsvenskan.

Ludditer

Ludditer (och sabotörer) är mer eller mindre mytiska motståndare mot teknikutveckling; fenomenen dök upp under första halvan av 1800-talet som en reaktion mot den industriella revolutionen (kanske främst mot ångmaskinen). Det var förstås dödfött och den tekniska utveckling skapade mer jobb, bättre jobb, bättre liv för fler. Bland väldigt mycket annat så skapade det utrymme för bättre tryckteknik, massproduktion av varor, reklam för och design av dessa varor, utbildning av stora delar av befolkningen; ting som tagna tillsammans gav oss dagstidningar och med dem en ökad samhällsdebatt, kvinnors rösträtt, fackföreningar, parlamentarisk demokrati. Så långt, allt väl.

Men när jag läser dagstidningar (gratis & på webben förstås) så är de där igen, ludditerna. Tekniken är en fiende mot hela mänskligheten, internetberoende är en hemsk åkomma, koppla av och köp en dagstidning (gärna flera), tidningsdöden är ett hot mot allt som är heligt etc ad nauseam. Det är helt enkelt inte sant, tidningar läggs ner för att de inte längre gör något meningsfullt. Jag får mycket snabbare och mer varierande nyheter från otaliga källor på nätet, källor som låter mig kolla deras källor och som låter mig gå på djupet med det jag vill. Inget ter sig värre än en hög med grått papper som jag måste bära till återvinning innan dagen är slut.

Dagstidningar är fyllda av gnäll om tidningsdöd och den otäcka tekniken som de inte förstår (men gå en kurs då människa, eller läs på internet hur saker funkar!), reklam, inklistarde innehållslösa telegram från TT (samma i alla svenska tidningar, ofta upprepade dag efter dag eller sida efter sida), reklam och så några tips om YouTubefilmer (gissa vilken webbsida jag använder för att få sådana?) och så ett par "krönikörer" som mest hasplar ur sig befängda åsikter.

Ingen dagstidning vill överleva, vad de vill är att allt ska vara som före internet. Om de vill klara teknikskiftet så måste de bli bättre än nätet, så här:

1. Olika experter och amatörer måste skriva långt och initierat om det de kan eller bryr sig om.
2. De måste göra det hela tiden om allt som händer, stort som smått.
3. Artiklarna måste ha nästintill oändligt djup och gå att scanna av på någon sekund innan man läser vidare
4. Artiklarna måste vara tillgängliga medan saker händer, förra timmens nyheter är mycket, mycket gammalt
5. Jag vill inte se ointressant skit
6. Den tidning ni publicerar måste vara anpassad efter den person som läser den
7. Ingen reklam
8. Inga åsikter om jag inte uttryckligen ber om dem 
9. etc

Internet, denna amorfa och ständigt föränderliga teknik ger mig redan allt detta. Gratis. Dagstidningar var 1900-talets teknik; så journalister och redaktörer, kamma er och skaffa er nya jobb. Det finns ingen annan möjlighet för er eftersom tekniken kommer att bli snabbare, effektivare och helt annorlunda. När dagstidningen föddes var järnvägen high-tech; 100 år senare så står människor på månen. Det är den accelererande utvecklingen som tar livet av tryckta medier, och dessa tryckta mediers egna totala handlingsförlamning hjälper till. Det enda dagstidningarna har kommit på att göra för att överleva är att producera allt sämre tidningar, själv gav jag upp att prenumerera när jag hittade samma TT-telegram inklistrat i tre olika avdelningar av Sydsvenskan på samma dag (det var 2004). Man har inga riktiga fotografer längre utan excellerar i amatörbilder (som vem som helst kan hitta före dagstidningen på webben). Varför skulle jag betala för den sortens skräpprodukt?

Dagspressen är inte döende - den är död och omsprungen sen snart 20 år tillbaka. Tekniken är inte ett hot, den är ett löfte om en bättre framtid. Vad vi behöver är fler, billigare och snabbare datorer/plattor/telefoner - och snabbare nätverk fria från försök till censur eller kapitalisering. Luddism behöver vi definitivt inte.

Maslows behovstrappa i nutida version

Samsung (undvik Samsung Smart Hub!)

Så det har inte hänt särskilt mycket, firade midsommar och det var väldigt skoj och allt sånt. Men utöver det så har jag köpt en ny hemmabio/stereo från HiFi-klubben; en Denon förstärkare, Argos högtalare (5.1) och en Samsung bluray. De fungerar utmärkt och jag har spelat Mario Kart 8 i flera dagar med stort nöje, liksom sett på film på tv och från Netflix. Efter att ha fått upp ett hyllplan idag för högtalarna och justerat in ljudet så låter det utmärkt.
En sak är mindre bra och det är blurayspelaren, Samsung BD-H6500; antagligen spelar den skivor som den ska men vem har sådana? Jag skaffa den som en slags back-up (om jag skulle vila ta fram något fysiskt media från källarförrådet) och så skulle den agera hub för Netflix och Plex. Å den gör allt detta, men den gör det bakvänt och illa. Första problemet var litet; Samsungsaker kopplar ihop sig per default via Anynet+, så när bluerayspelaren går i viloläge så stängs tv:n av, vanligen när man är upptagen med nåt annat, men det hela gick att stänga av. Ja ni förstår hur illa det är när en av de bra funktionerna är att man kan stänga av funktioner. Det kan man INTE med den värsta av de hemska lösningarna; Samsung Smart Hub. Det är smart till att börja med; javabaserade appar (som netflix- och plexklienter) kan interagera med utrustningen men sedan har marknadsavdelningen gått bärsärkagång: det är förbannat fult och fullt av appar man inte kan radera (från SF bio och andra värdelösa tjänster, åtminstone en app, accuweather, fungerar inte öht) och dessutom tar betalfilmtjänster jag inte har eller vill ha över huvuddelen av skärmutrymmet för att göra reklam för skit jag inte vill köpa. Det går inte att konfigurera, inte att stänga av något här, man kan på nåder få addera appar på en andra skärmbild. Är detta 2014? Det är så uselt så man inte tror det är sant och som sagt, det är fult; som om en amatör hade byggt en webbsida någon gång 1996. Jag tror det kommer att få stå där för de där kommande tre gångerna jag vill spela skivbaserade media - jag ska skaffa en Roku för faktiskt filmtittande. Det är obegripligt att ett så stort företag som Samsung, som gör bra tv-apparter och tråkiga budgettelefoner, inte har en susning om vad "design" är och hur det hänger ihop med användbarhet. De kan få två ledtrådar; det ska gå att använda och man ska inte försöka vinstmaximera gränssnitt. Jag är inte alls förvånad över att gamla trötta teknikföretag går under i rasande tempo, de förtjänar det.
Inget ont om anläggningen i övrigt för den låter väldigt bra, speciellt med tanke på att den inte var särskilt dyr. Men jag borde gett fan i att köpa en blurayspelare från Samsung.

Flickr

Jag brukade gilla flickr; det är ett snyggt och mycket effektivt ställe att spara och visa upp bilder på. Men Yahoo! (om nån minns denna ganska kassa startsida från 199x) köpte dem och ett tag verkade allt fungera som det skulle ändå. Yahoo byter "strategisk chef" (det är en sån där som inget vet och inget kan men har en väldigt lång näsa, de finns överallt och är enbart till problem) och ska ändra på saker igen och igen. Så plötsligt var jag väldigt utelåst från mitt Flickr-konto (för vilket jag har betalat reda pengar) och det finns inga uppenbara sätt att återta kontrollen. Timmar med support, ännu fler timmar med att logga in och ut och slå samman konton och få helt nya (tomma och obrukbara) flickr-konton. De senaste tre dagarna har jag skapat och raderat 3 Yahoo! konton (jag skulle vilja ha noll sådana) och 5 Flickr konton (jag vill bara kunna logga in till mitt gamla betalda konto med alla mina bilder, vilket jag just nu åter kan). En sak har jag lärt mig och det är att helt undvika Yahoo! sidan av Flickr, för så fort jag närmar mig den så kollapsar rubbet och konton börjar bytas ut och försvinna.

En annan sak kommer ut av detta: du kan säkert hitta mig i flera upplagor på Yahoo (och AIM, om någon levande människa ännu använder det??) och i några olika versioner på Flickr men det enda kontot jag faktiskt brukar är detta, där du kan se mina publikt samlade foton, i alla fall fram tills jag hittat en annan tjänst som fungerar, det är ont om dem. Å om du vill snacka med mig så finns jag på Skype, och bara på Skype; ratatosky@live.se heter jag där sedan msn åt upp dem (jo gamla msn kontakter når mig som tidigare, jag lyckades slå samman de kontona även om det hänger ganska mycket på hur man loggar in på Skype. Det där är ännu en idiotisk visionär strategisk manöver). Allra enklast är förstås iMessages/sms/telefon/Facetime - de kräver bara mitt telefonnummer och det är sig såväl likt som fritt från strategier, visioner å löss. Jag trillade över den här gamla artikeln på Gizmodo om Yahoo/flickr och strategier i allmänhet - en del av fakta där är föråldrat; så är tex grunden för mina problem att senaste strategen vill ta bort facebookinloggning.

LUX, den havererade versionen

Det kom i morse ett mail (som åtminstone en liten del av mig fortfarande hoppas är ett ganska misslyckat aprilskämt) som berättade att 1. våra tjänsterum i LUX kommer att ha 16 hyllmeter bokhylla och inte 32 som utlovat och 2. att dessa kommer att levereras först efter jul. Alltså: vi har inga fungerande tjänsterum förrän efter ett halvår och de tjänsterum vi får är löjligt små. Bokhyllor är viktiga, det är vad vi använder i jobbet, våra bibliotek är våra förlängda tankar, många av oss måste i fortsättningen alltså arbeta hemifrån. Lägg sedan till detta att det inte finns nog med lokaler för undervisning. Så vad tusan ska vi ha detta hus till? Inte för forskning, undervisning eller tredje uppgiften iaf för det är uppgifter de inte är planerade för. Jag antar att det kommer att bli rum för mer byråkrati och inget annat. Å en sak till, det kostar mer än vad våra nuvarande lokaler, en ordentlig slant mer för något som knappt finns. Det är kejsarens nya kläder och det behövs en haveriutredning. Den grandiosa planen för Sölvegatan brukar kallas "kunskapsstråket", "luftslottet" är ett bättre namn; tomt, mångordigt och dyrt som f-n.

Edit: Det visade sig vara ett inte så lyckat aprilskämt...

Vilken otrolig helg det varit!

Kom hem från jobbet i fredags ganska sönderstressad (å det lär fortsätta framöver, men strunt samma just nu) men tog mig till gymmet och tog i och så var livet avsevärt bättre. Moules marinières och bröd till kvällsmat (men Mårten) och så en massa sömn på det. Lång snabb löprunda på lördagen, i strålande soligt väder och på kvällen Ribbestek med svartkål (och en god ale) + en Ruhm baba. Dessutom började jag väldigt ivrigt läsa Yahya Hassans debutdiktsamling och blev golvad av den, killen har ett språk med knytnävar i. Å så idag, ännu mera sömn - vaknade utvilad redan klockan åtta på morgonen. Lång skön frukost med både Stil och God Morgon Världen på radions P1 innan det var tid för dagens demo mot fascism (med anledning av förra helgens multipla mordförsök på Möllan). 10 000 människor fyllde Malmös gator och även om det var lite kyligt och solen knappt visade sig så var det en fantastisk styrka i att gå där och veta att nej, människorna omkring mig är inte onda. Malmö är en helt ok stad och dess invånare tar inte skit från några osnutna fascister som med knivar & knytnävar om natten vill skrämma oss alla till tystnad. Det har varit en av de mest fantastiska helgerna på länge, så här ska livet vara.

Demonstration i Malmö

Det var fullt med folk på Möllan och i demonstrationståget, det flesta uppskattningar av antalet säger kring 10.000 men det är alltid svårt att veta. Hur som så kändes det som om halva Malmö var där. Tre timmar tog det att gå från Möllan till Gustav till Möllan igen, och vi höll Malmös innerstad full med folk denna blåsiga, småregniga och kalla söndagseftermiddag. Det är jävligt gött att se så många engagerade människor tillsammans mot fascismen. Ingen kan besegra oss.

Mitt jobb och LUX

Sitter och sliter mitt hår (det lilla jag har kvar) över lokalbokning och schemaläggning igen, när jag egentligen skulle vara på den konferens som avdelningen håller. Det börjar bli uppenbart att det inte fungerar. Dels så bygger man oss ett helt nytt hus som inte har nog med lokaler för den undervisning vi ger, än mindre för att göra något nytt. Dels har vi en bokningsprocess som håller på att haverera.
Bristen på lokaler innebär att det inte går att ta någon hänsyn till studenternas arbetsmiljö eller till pedagogiska metoder; det handlar helt om att med våld pressa in så mycket som möjligt av den undervisning som är planerad. Det ser inte ut som att allt kan få plats ens i fantasin.
Lokalbokningen var tänkt att vara samordnad, med en samordnare men det fungerar inte det heller, helt oavsett hur trevlig sam
ordnaren är. Inga tidsplaner håller och jag börjar se ett skräckscenario där jag får välja mellan att kunna åka till Japan eller ha några lokaler till våra studenter i höst.
Hela LUX-projektet är underplanerat, vid varenda möte jag varit på så har jag och många andra försökt förklara att det inte finns nog med undervisningslokaler, men det har hela tiden sagts att det gör det visst det. LUX ska bli det bästa huset för våra studenter heter det; vänta tills de ser att de har undervisning tisdag 8-10 och 15-17 samt fredag 15-17 och se hur många av dem som hoppar av på stört. Om studenten i fråga har ett deltidsjobb, barn, familj, bor utanför Lund/Malmö eller läser mer än en kurs så gör vi det troligen omöjligt för dem att läsa hos oss. Sen kvittar det att det finns bibliotek och kafé; det finns det nämligen lite varstans. Det vi är speciellt bra på är undervisning och utbildning, det är det vi kan och vill göra egentligen. Jag håller på att gå åt av stress mellan varven.

Här kommer solen

Dessa tidiga vårdagar är det ett nöje att bara ge sig ut på en promenad och känna efter hur skönt det är ute. Jag gillar Malmö så väldigt mycket, det är sällan tråkigt att rör sig här. Jag har bott här så länge, staden är min och väldigt välbekant och ändå finns det alltid något nytt att se, höra, lukta. Å med fyra dagars träningsuppehåll så känns kroppen explosivt redo att få hugga tag igen. Det blev en kort promenad genom centrum och kungs-/slottsparken, fullt med människor överallt förstås. Samtidigt, i natt, anföll en bunte nazister folk på Möllevången. De skulle jag gärna slippa; SvP och SD och resten av den aggressiva rasistiska pöbeln.

Snart blir det olyckor, tur det är nära till akuten

Ställde upp min kamera i fönstret, planen var att få lite ganska abstrakta nattbilder på Rådmansgatan/Triangeln härifrån. Vad som istället hände var att det körde en massa bilar på bussgatan, mer bilar än bussar. De ska inte alls köra där, men bilister är inte de som visa någon hänsyn eller följer några regler för de kör bil och ska fram. Jag önskar polisen stod där och lappade dem, men det lär inte hända förrän några av alla fotgängare som går här har strukit med. Ursäkta ljudet på filmsnutten, men det blåste in micken på kameran som är allt annat än proffsutrustning.