tisdag, augusti 31, 2021
onsdag, augusti 11, 2021
Minnesanteckningar om utrustning på kungsleden
Min packlista finns här och den motsvarar i stor vad jag tog med mig i realiteten. Till att börja med bar jag nästan 5 kg mat av olika slag med (mest sånt jag inte kunde köpa på leden), och jag ska återkomma till det.
All utrustning kom till användning många gånger med ett undantag; jag kunde ha lämnat vattenfiltret hemma (å jag visste det egentligen). Så 59 gram onödigt stuff i packningen får betraktas som helt ok.
Mitt batteripack (Anker powerbank, 20100 mAh) höll nog med ström för hela turen, jag hade telefonen (iPhone 11) i flightmode hela vägen men påslagen, använde offline karta med gps, kameran och lyssnade på ljudböcker/poddar någon timme per dag, i 15+ dagar.
Gasol: en styck 450 gr gasoltub från Biltema räckte alla dagar utom den sista vilket var mycket längre än jag trott. Vi använde iofs mitt JetBoil som är gassnålt, men vi använde det mycket hela tiden.
Telefoni: jag hade med en extra extremt billig Nokia 105 med ett Telia kontankort, Telia är det enda bolaget med något lite täckning utanför Kvikkjokk och Abisko. Behövde ringa två samtal (ett hem och ett för att fixa båttransport).
Min Spot gen4 funkade precis som den skulle och lät folk hemma veta var vi var. Behövde aldrig ens fundera på att använda nödsändarfunktionen, det var en väldigt lugn promenad. Den behövde tre omgångar batterier, troligen mest för att jag dummat mig och inte köpt alkaliska batterier från början. Jag stängde av den under nätterna.
Tältet (Hilleberg Anjan 2) höll allt vad det lovade och stod emot mängder av regn och vind, sattes upp och togs ner under både genomusla och fantastiska förhållanden. Det höll oss skyddade och torra, inget regn in, ingen kondens. Det har nu definitivt gjort skäl för sin höga prislapp (mer än 50 nätter ute i det för mig) och det är ännu lika fräscht som när det var nytt. Vi kunde t.o.m. tillbringa större delen av en del dagar i det i väntan på bättre väder; men det är inte ett stort tält så man få tåla att leva nära inpå varandra.
Myggskrämman Theramcell Backpacker var ett oplanerat sistaminutenköp, men oj vad tacksam jag var för det. Den fungerar precis som annonserat och vi hade vid behov en myggfri lägerplats! Vi behövde ett dussin plattor under den här vandringen, och vi bar med en extra liten gasoltub för att kunna laga mat och ha den på samtidigt. Den drar väldigt lite gas.
Understället från Woolpower hade jag att sova i och det var mycket bra, men på tok för varmt för att gå i på dagarna även när det var kallt. Nästa gång packar jag ett lättare och mindre underställ i ett modernare material. Ylle tar mycket plats i packningen, hinner inte torka ifall man behöver tvätta det och är väldigt ömtåligt. Jag uppskattar inte att det går hål (på flera ställen) i ett underställ för 2000:- redan innan jag hunnit tvätta det en första gång. Mina tunna yllesockar från samma tillverkare funderade fint (men gick sönder de med).
Vandringsskorna (Merrell MQM Flex 2) var perfekta, alla säger att man måste ha kängor i fjällen men nej, det måste man inte. Dessa är det bästa vandringsskor jag haft hittills, och det är två saker jag uppskattar väldigt mycket med dem: 1. Från start så har de suttit perfekt, inga blåsor inga skavsår inga som helst fotproblem någonsin (vare sig på skåneleden eller i fjällen) och 2. De är iofs lite vattensäkra (för typ 3 cm djupt vatten), men när de väl blir våta (och alla skor & kängor blir våta) så torkar de på några timmar även när de sitter på foten om det väl blir torrt väder. Vintervandring är en helt annan femma, då skulle jag antagligen välja kängor; t.ex. de massiva Lundhags Jaure II som jag äger; de känns som en traktor på fötterna på gott och ont.
Så i princip var allt gott men det fanns några problem: Jag borde ha packat regnbyxor men jag hade inga. När det väl öser ner så behövs de, och om man går 20 dagar i fjällen så kommer man att ha några väldigt regniga dagar. Jag har köpt regnbyxor nu (Marmot Precip, ca 200 gr) men har inte kunnat testa dem. Det andra problemet var handskar/vantar. De vi hade med oss (från Rusta) var varma och sköna men inte tillräckligt vattentäta, den dag det regnade som mest gav de upp och efter ett par timmar i regn var de genomblöta och tog lång tid att torka. Jag fick köldeksem på händerna som jag behövde tejpa ihop (de läkte dock på 3-4 dagar). Så jag måste hitta bättre vattentäta vantar till nästa tur.
Jag förlorade också min Victorinox fickkniv under en busstransport, så jag har beställt en ny, en Victorinox Climber. Den har allt jag behöver i en kniv; kniv, sax och skruvmejsel (plus korkskruv, kapsyl- och burköppnare som kan vara bra att ha).
Det var väl allt om saker. På det hela så har jag lärt mig vad jag behöver. Nästa steg är att minska på den existerande bekväma packningen till den blivit så lätt den bara kan.
5 kg mat från start var mycket, det var torrfoder för fyra dagar (jag hatar torrfoder, men det finns inget bättre alternativ), en hel del grötblandning (hemmagjord), flera paket Trailbutter, 6 påsar Haribo Goldbären (mitt favorit vandringsgodis), två burkar tonfisk i olja, två med makrill i tomatsås och lite annat; kryddor, olivolja, bröd, ost på tub, kaffe med mjölk. Jag åt allting under turen och att få variation från det torrfoder man kan köpa var guld värt. Jag ska leta efter fler saker jag kan bära och laga till för i fortsättningen vill jag äta så lite frystorkat som jag kan - men ändå inte packa tungt. En lösning jag funderar på är att gå kortare turer med bättre mat och med trangiaköket.
tisdag, augusti 10, 2021
Kungsleden 2021
Vi gjorde det! Tre veckor på Kungsleden, från Kvikkjokk till Abisko, med diverse utflykter längs vägen. I början stötte vi på fler grupper av unga män som alla skulle gå så fort och långt som möjligt, men vi hade planerat tvärt om; vi hade 7 dagar mer till förfogande innan tåget gick hem igen än vad STF "räknar" med att man ska behöva. Vilket var fint, vi tog det lugnt och gick i en behaglig takt och såg så mycket längs med vägen.
Vi tog tåg upp och hem, ca 24h vardera riktning men det gick bra eftersom jag bokat en engen kupé i en sovvagn åt oss. Det är lättare att åka långt när man sover.
Eftersom vi hade extra dagar att använda så stannade vi två nätter strax ovanför Aktsestugan så att vi kunde gå på dagsutflykt upp på Skierfeklippan, med fantastisk utsikt över Rapadalen.
Vi hade alla slags väder, det började soligt och fint de första dagarna, men när vi den sjätte dagen begav oss ut från Saltoluokta fjällstation (där jag hade bokat resans enda rum!) så regnade det. Ingen fara så länge vi åkte båt och buss, men det regnade allt mer när vi börjat gå från Vakkotavare. Inte bara regn utan hagel, några få plusgrader och en hård vid dessutom. Efter 6-7 km fick vi ge upp och slå upp tältet, dra av oss våra blöta kläder, ta på torra och krypa ner i sovsäckarna och dricka varm choklad. Tältet låter en massa i ösregn och halv storm, men det är ett Hilleberg så vi litade på att det skulle klara av det (och det gjorde det!). Det fortsatte regna nästa dag och dagen efter det började vädret lugna ner sig så vi tältade vid Kaitumjaurestugan så vi kunde vila, laga mat inomhus, värma oss och torka alla våra saker ordentligt i torkrummet. Efter det var vädret mycket bättre.
Alla båtöverfarterna funkade fint, en gång kom vi fram sent och övernattade innan vi tog morgonbåten över (vid Laitaure) och en annan gång betalade vi lite extra för en icke-ordinarie tur (Svinnje-Sitojaure) men allt funkade fint och jag hade inga tankar på att ro nån av överfarterna, det är långt och blåsigt över vattnen, men andra gjorde det.
Biten från Kaitumjaure till Singi var kanske de allra vackraste, en dal mellan bergen som inte är lika bred som de som kommer senare. Vattenfall och en ström mitt i dalen, grönt och grått och solen kom fram. Jag har inga bilder som gör den biten rättvisa, det är svårt att fotografera upplevelsen. När jag gick där så slogs jag av att "denna biten av promenaden skulle jag velat ha gjort med pappa", jag vet inte varför men jag tror han skulle ha gillar det lika intensivt som jag gjorde.
Från Singistugan och framåt så är Kungsleden lite annorlunda, det är den norra delen och den del som många fler går, Abisko-Nikkaluokta eller vice versa, så det var mer folk och mer upptrampat. Vi tågade på och avvek från Kungsleden efter några kilometer eftersom vi skulle in i Singivagge, för att slå läger och ta oss upp på Kebnekaise via Durlings led. Det var dimmigt och rått när vi kom fram och vi ägnade resten av dagen åt att gå lite grann in i dalen.
När vi vaknade morgonen därpå så sken solen, himmelen var klarblå och molnen mycket få så glada i hågen gav vi oss iväg mot toppen. Durlings led är en lång promenad, ca 7 km upp på Kebnekaise och lite över 1000 m stigning. Men i början var det lätt. Men sedan följde vi kartan upp (det finns inga riktiga markeringar här) och det bjöd på hårt klättrande i ganska branta rasmassor som består av sten, sten och sten. Inte det lättaste att röra sig i. Det hade varit enklare att hålla sig lägre ner hela vägen in i kaffedalen och haka på den vanliga, västra, leden upp på Kebnekaise därifrån, men det visste vi inte då. Det gick hursomhelst bra och tillbaka tog vi en enklare väg, men lyckades ändå trassla in oss i lite klättrande i rasmassor. Vi kom upp på toppen, åt choklad och gick ner igen. Turen tog 13h och var ganska tuff, men jag har aldrig gått nån av de andra lederna upp så jag kan inte jämföra.
Dagen därpå tog vi sovmorgon, packade ihop och gick 1 km ut ur Singivagge men inte riktigt ända fram till Kungsleden, slog läger och tog en lång skön slappedag i solen. Det var riktigt varmt den dagen, 27° som mest. Vi njöt av att ta det lugnt och inte göra nåt. Vi kände bägge att det där var en riktigt bra dag. Jag gick ner lite till och satte mig på en sten och tittade på vandrarna på Kungsleden.
Sedan fortsatte vi norrut, slog läger ute i naturen varje eftermiddag och besökte fjällstugorna längs vägen för att handla mat. Vi hade ätit upp det mesta vi hade med hemifrån så ryggsäckarna var några kilon lättare, och leden var vanligen mycket lätt att gå. Att ha tält med sig betyder att man kan sova var man vill (och gratis!) och jag kan inte nog rekommendera den saken.
Inte förrän vi kommit in i Abisko nationalpark behövde vi tälta vid stugorna (i Abiskojaure och i Abisko) och då pga att man inte får tälta fritt i Nationalparken. Det är ok det med. Ju närmre Abisko vi kom, desto mer folk på leden. Vi kom fram till Abisko den 2 augusti, slog läger och hade turen att få ett bord i restaurangen den kvällen. Varma duschar och kall öl var också det väldigt behagligt.
Eftersom vårt tåg hem inte gick förrän den 5:e så gick vi upp och in i Kårsavagge för två dagars extra vandring (och en extra natt ute), det var strålande vackert där och vi hade en perfekt lägerplats vid sjökanten, men framåt eftermiddagen började det regna och blåsa så vi kunde inte njuta av den hela turen.
Sista dagen tog vi Skyliften i Abisko upp till Aurora Sky Station för att se på utsikten, och allt var väldigt vackert. Hela turen var oändligt vacker och lugn. Varje avsnitt hade sitt utseende och sitt uttryck, det var aldrig likadant utan nytt hela tiden. Det genomgående är kontrasterna mellan. det mycket lilla i form av växter och blommor i kontrast till det mycket stora i form av berg, fjälltoppar och öppna vyer. Vi så ganska lite djurliv; renar en gång, ripa en gång och en örn uppe i skyn.
Tre veckor var en lång promenad men jag var nöjd med den hela tiden om man bortser från de allra kallaste och blötaste dagarna under andra veckan då jag undrade över vad jag gett mig in i och fick påminna mig om att vädret växlar snabbt.
Här finns en liten film byggd av foton från vandringen, den är gjord med Apples bildspelsteknik så en del bilder har hamnat i aningen fel ordning, men man ser hur det var hoppas jag.