Jag har försökt att få fart på den där avhandlingen innan men det har varit svårt. Det var rent allmänt svårt att få grepp om tekniken; hur man gör för att skriva den. Nånstans verkar alla utgå från att det är en personlig process som man ska utveckla genom att arbeta sig fram. Det fungerade inte för mig 1993 och det fungerade inte för mig senare heller. Det som till sist satte fart på mitt arbete är tre ting som skedde ganska oplanerat:
- Max, professorn på min avdelning, fick med oss alla på att skriva bidrag till en antologi på temat "natur" och kring denna hade vi en del seminarier, informella diskussioner och arbete med egna och varandras texter. Det var ett mycket ostressat arbete för min del och jag han skriva om mitt bidrag ett par gånger. Jag fick också mängder av feedback från mina kollegor. Ur mitt bidrag där formade sig en mycket realistisk plan för min avhandling (artikeln ur antologin finns som fri pdf).
- Vi har också haft ett pågående samtal om hur vi lägger upp vår grundutbildning, där jag haft ansvar för b-kursen. Allt eftersom vi arbetat med att göra hela vägen från nybörjarstudent till färdig kandidatuppsats tydlig så har vi behövt prata en massa om hur vi undervisar i teori, metod och skrivande och vart detta ska leda. Jag har alltså lärt mig forska genom att undervisa i det på grundnivå vilket är en mycket underlig ordning men den fungerade för mig.
- En grupp av våra doktorander sökte fram en handbok i att skriva en avhandling som faktiskt var en direkt metodbok - den sa "gör så här, tänk så här" - som fungerade väldigt bra för mig. Det betyder inte att det är den bästa boken i ämnet eller ens att man kan lära sig skriva en avhandling genom en enda bok; men för min del var det en enorm hjälp. Rosenwasser & Stephen, Writing Analytically.
Så nu skriver jag en avhandling på min fritid och det fungerar förvånansvärt bra. Jag har haft seminarier på tre halvfärdiga kapitel, inklusive det nyss avklarade metod & teori-seminariet som jag känner var/är den mest svårskrivna delen. Det är mycket kvar men jag har snart en första version av hela boken klar. Jag arbetar heltid som lärare och som studierektor och det tar upp all arbetstid. Men ibland kan jag jobba in tid så jag kan skriva över en tredagarshelg och då kommer jag långt. Genom att skriva systematiskt med hjälp av Scvrivener så kan jag sätta mig ner och skriva utan att behöva ägna massor av tid åt att komma in i texten igen. Jag har min text, uppbruten i massor av små avsnitt som alla har en hoper med anteckningar om vart de ska komma och vad de hänger samman med.
Jag har också samlat på mig några få böcker jag läser mycket och intensivt samtidigt som jag skriver. Jag vet att jag kommer att behöva läsa mer än så, men för denna första genomskrivning så håller jag mig avsiktligen till en begränsad läslista. Viktigast av allt är att jag har slipat fram en rimlig frågeställning, ett område för avhandlingen. Det är inte längre "datorgenererade visuella miljöer" utan istället "videospelens fenomenologi" - hur kan vi förstå upplevelsen av att vara i ett videospel, vilket ursprung har denna form av gestaltning?
Jag har på många sätt en väldig tur i detta arbetet. Egentligen har jag ju redan använt mina år som doktorand och de resurser i form av handledning och seminarier som hör därtill. Men min avdelning lägger glatt ut pengar för de timmar handledning jag behöver och det finns en självklar plats för mina egna seminarier kring det jag skrivit i vårt fortlöpande ämnesseminarium. Jag har också många smarta kollegor som läser och kommenterar. Hur det blir med tryckbidrag och kostnader kring disputation vet jag inte, men jag litar på att det löser sig den dagen det är aktuellt. Jag har också blivit studierektor på halvtid, vilket innebär 50% mindre undervisning. Det är viktigt för undervisning (speciellt tentarättande och förberedelser) kan äta upp så mycket av ens fritid, det gör inte jobbet som studierektor (det är väldigt mycket ett kontorsjobb på fasta tider om än med stressiga perioder). Fritid är ofta nog skrivtid för min del. Rakt igenom är alla väldigt uppmuntrande.
Det handlar inte så mycket om att disputera för att göra karriär och så, jag är redan fast anställd och kan ansöka om att bli lektor så fort jag är klar. Det handlar om två saker: främst om att visa för mig själv att jag kan detta och dessutom om att göra nya saker, att anta en nygammal utmaning.
Om allt går vägen så är det slutseminarium ht20 och disputation senast vt21. Får se hur det håller, jag har egentligen inte bråttom.
Skickat via Blogsy
