Värmen!

Dessa möjligen sista sommardagar har blivit ordentligt varma, och jag som måste sitta inne och fila på ett utkast till en artikel, på scheman, instruktioner och annat inför terminsstarten om drygt en vecka. Löpning hinner jag iaf med även om det måste bli tidiga morrnar eller sena kvällar (pga värmen) och den går allt bättre. 15 dagar till Midnattsloppet som bör gå lättare än Malmömilen gjorde! Såg Ceremonin på SVT Play igår, Lyly tipsade mig om att den fanns där. Underbara intervjuer och fascinerande människor, men iscensättningarna av BDSM var teatrala på ett i mina ögon väldigt överdrivet sätt.

Julhelg!

Jul hemma i år, med Mårten, Lise och Leif; julbord (modell mindre men vi var stoppmätta ändå) och måttfulla klappar och lite julfilmer på tv. Lugnt och behagligt på det hela taget. Nu väntar jag bara på att den här förkylningen ska släppa; den verkar bli aningen bättre.

Dags för bögjulafton igen

Idag är det första deltävlingen av melodifestivalen, här i Malmö. Jag kollade efter biljetter (igår) och det fanns bara enstaka platser kvar så det blir via TV, vilket hur som helst ändå erbjuder bäst snacks, synvinklar och möjlighet till att käbbla om bidragen. Det är med andra ord dags för Bögjulafton #1 (av 7; fyra deltävlingar, andra chansen, den svenska finalen och så ESC), dessvärre eller bättre så är jag i Berlin när sluttävlingen ESC går av stapeln, så jag får göra det bästa av de svenska tävlingarna i år. Många chanser att fira blir det i alla fall. Vete tusan vad jag ska ordna för mat, jag är fortfarande mätt sen i går kväll. En paj, en sallad, lite plockmat - jag tror faktiskt inte jag orkar laga något mer även om det ligger nära maten på Mårtens födelsedag. Jag får välja plockmat väl. Låtarna då? Tja, jag kan inte påstå att jag bryr mig mycket om dem; det är för spektaklets skull detta är skoj!

Torka aldrig tårar utan handskar

Ok, massor av människor tycker verkligen att detta var nåt att se och jag såg själv alla tre avsnitten, men för varje minut som gick satt jag kvar allt mer pliktskyldigt. Det var ju en bedrövlig soppa alltihopa. Låt vara att scenografen i det första avsnittet hade fått till många fina miljöer ur 80-talets bögstockholm, så långt är allt bra.
Men resten? Det är ju samma berättelse som Jonas Gardell alltid skriver: "Kristna småstadspojkar, söta och oskyldiga, tar sig till Stockholm som alltid är Bögstockholm och Klara Norra, där blir de förälskade och sedan dör en av dem plågsamt, ett långt patetiskt och obegripligt tjatigt tal utbryter och störst av allt är Jesus (o så håller pojkvännen i den dödes tröja en liten stund)".
Det är en ohyggligt konstruerad historia som antagligen betyder något viktigt för författaren men som aldrig blir till nåt mänskligt upplevt. Alla karaktärer är en och samma person, ingen av dem väcker det minsta intresse bortsett från att skådespelarna är snygga. Det är samma slags intresse som jag kan känna för fotomodellen i JCs reklam.
Det som ska vara stora känslor är bara överdrivet babbel, typ den ohyggliga monologen på kyrkogården i slutet av avsnitt tre. Å så all denna gräsliga övertydliga ihåliga symbolism; Se där är elaka Jehovas Vittnen - men tänka sig de icke-kristna visade sig ändå till sist vara mycket ondare! Se där en vit älg - så jättemystiskt; fadern sonen och den blonderade ande? Tal om lidande på en kyrkogård om hösten - offer, lidande, död och ett kors i bakgrunden, så utsökt subtilt. Alla pappfigurer uppställda kring ett återkommande julbord, födelse och nattvard på en gång, wow liksom.
Kort sagt, det var en av de värsta berättelserna om aids jag någonsin sett. Amatörmässigt, tillgjort och bedövande övertydligt men förpackat i en snygg tv-produktion. Inte en enda människa blir arg och försöker göra något i Gardells universum; ingen Sixten Herrgårdh i TV, inget Noaks Ark, ingen Posithiva gruppen, inte ens ett rött band. Alla tänker på Jesus och lider i motljus. Absolut ingen de jag kände som dog den där tiden betedde sig på det viset. Det finns ett bra ord för den här sortens berättelser: pekoral, ärkepekoral rent av. Staffan Hildebrands film "G" ter sig som ett bättre tidsdokument än denna unkna soppa.

Detta trots att det faktiskt finns en slags förlaga, en episk och sagolik berättelse om mormoner och storstaden och aids och politik och historia som verkligen berör och helt och hållet fångar in tiden; Angels in America, Tony Kushners pjäs som blev en underbar tv-produktion. "Torka aldrig.." ter sig som en pinsam amatörimitation, jag tänker glömma den omedelbart och plocka fram min dvd-box med den riktiga berättelsen, nu genast.

Jag saknar det mesta i melodifestivalen

Hittills har det varit ganska trista bidrag, Ranelid var ju skämskudde-pinsam där han vrålar om sin sperma och om Kvinnan (heteromän har aldrig den där fingertoppskänslan som behövs för att få till det, ej heller kan de hantera en enkel tub brun-utan-sol). Nej, det saknas underhållare i festivalen och det saknas minnesvärda framträdanden över huvud taget, så har det varit i många år nu. Så jag fick ta fram iPaden och leta upp Raw Sewage för att kompensera det hela under gårdagens deltävling, man kan alltid lita på Leigh Bowery!

Koloktos

Skoj hela eftermiddagen typ. Eller kanske inte; innan dess var jag på gymmet och sprang på löpband, det var tröga 6 km idag jag vet inte varför. Tror jag ska ta och dra ner på tempot i löpträningen ett slag, längre sträckor i lägre tempo. Dessutom behöver jag nya skor, det lutar år ett par Nike Zoom Structure Triax som jag har haft ett par av redan och de var sköna som bara den. Snart nog middag och melodifestival - jag gör vad jag kan för att göra det mesta möjliga av det evenemanget även om det otäcke Ranelid är med ikväll. Tre rätter som brukligt; avokado och kaviar, torsk med bulgur, bacon och kapris samt semlor. En vit bordeaux till maten och så en ekologisk prosecco till själva evenemanget, å kaffe.
Koloktos är en pseudo-buddistisk soptunna i Zelda Skyward Sword och den var tämligen irriterande. Det tar mig månader att spela klart spel, jag har så förbannat lite tid över, men ibland så hinner jag fram en bit!

Detta är Koloktos, inte Björn Ranelid.

Kakor

På den goda sidan. Jag såg en trailer för ett tag sedan, den handlade om konditorer som tävlade och jag tänkte genast att den filmen kommer man aldrig att se, för den kommer inte att visas i Sverige. Men jag hade så fel fel fel. SVT har köpt in den och tydligen visat den och den finns att se på SVT Play tom den 18 november!