Jag är usel på intervaller, dvs att springa fort en kort bit, springa långsamt för återhämtning, fort igen etc. Så jag gav mig ut på kyrkogården; långsamt på kortsidan, fort på långsidan, fyra snabba rusher; de hamnade strax under 4 min/km, sprintsträckan var väl 200m eller så. Och det känns som om jag ska dö av det då, det duger inte alls. Jag måste träna mer av detta, så ett pass i veckan får bli intervaller ett tag tills jag fått lite sprintkapacitet. Inte för att det är skönt utan för att det behövs. Intervallträning har inget av långdistanspassens meditativa njutning, bara blodsmak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar