Vad gör man?

Det gick inte många dagar mellan att jag fick blommor "Till Världens Bästa pojkvän!" och att jag var dumpad, det är lätt att grubbla sig sönder och samman över vad som hänt de dagarna. Inte för att det leder nånstans, men det är bisarrt hur snabbt det gick att kasta bort allt.
Jag kämpar på mot tankarna, träning är ganska bra där. Så jag gav mig ut att springa idag (jag springer, gymmar och cyklar väldigt mycket just nu). Efter ca 8 km löpning kommer lättnaden, euforin; kroppen slutar göra motstånd och det är bara att springa på. Alla tankar försvinner och allt som finns där är jag själv; jag känner fötterna slå an marken, svetten som rinner över ansiktet, pulsbandet över bröstet, armar och händer rör sig som de ska. I övrigt är det bara tomt, lätt och väldigt närvarande. Då är det bara att fortsätta framåt.