2015 har varit ett vansinnigt varierat år; bitvis gott, bitvis nattsvart. Låt oss ta de bra tingen först; mitt egna liv har varit utmärkt, hygglig hälsa, en fantastiskt underhållande relation med Fidde, två millopp löpta med ok resultat, juste vecka i Rom med Lyly och Leif och inte en enda katastrof. Jobbet har varit lika underhållande; det är mycket att göra och mycket ansvar men jobbet som lärare är roligt och de texter vi alla jobbar med har för mig skapat en mer sammanhållen och samarbetande avdelning än någonsin (å då ska jag tillägga att jag tycker vi har varit väldigt bra på det redan innan). Så vad det gäller mitt egna liv så har 2015 varit mycket bra.
Den otäcka biten är att var femte svensk öppet anslutit sig till fascismen. Att den offentliga politiken har vänt ner i nationalismens och hatets avgrund. Nå, om tio år eller så, när de alla står inför en domstol och deras brott ska redas ut och de kommer att bedyra att de inget visste så ska jag och de mina stå på andra sidan och vittna om att de gick in i mörkret med öppna ögon och giriga små onda själar. Det drar ihop sig till monstruösa tider, får se vem som överlever dem. Jag önskar jag kunde gå i exil, men vart kan man fly?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar