Chrons är en besvärlig sjukdom, och den varierar väldigt mycket från person till person och tillfälle till tillfälle. Så det här handlar om vad jag upplevt med min sjukdom, det är inte något att förstå generellt om Chrons.
Förra torsdagsmorgonen, vid 4 tiden på morgonen tror jag, hade jag så pass ont i magen att jag fick gå in till akuten på SUS här i Malmö. För ganska många år sedan nu omorganiserade man akutintagningsprocessen och den är numera smidig och snabb. En halvtimma kanske (mina minnen av tid när jag har ont och inte fått sova är inte det bästa) så kom jag in til triagedelen av akuten, och fick ganska snart smärtlindring i form av morfin. Då somnade jag.
Sedan följde en första tur till röntgen, och flytt till en vårdavdelning. Där skulle jag sedan bli kvar till onsdagen veckan därpå, den 28:e oktober, och det skulle bli många blodprov, fler röntgenundersökningar av olika slag inkl en science fiction-liknande magnetröntgenundersökning. Sakta började jag äta igen; flytande, skonkost, vanlig kost, en cykel jag gjort många ggr.
Slutresultatet var ganska uppmuntrande. Det är problem med återkommande inte så svåra inflammationer i närheten av den del av tarmen som opererats. De kanske borde opereras igen, men inte just nu. Det har man sagt många gånger. Man ändrade mina mediciner; satte ut en tablett jag tagit länge (först som Pentasa, sedan i våras Mesalazin Orion). Och så ska jag inte längre ta Entyvio, utan istället ta SteQeyma (utsekinumab). Ett byte som förhoppningsvis ska vara en mer proaktiv behandling mot inflammationer i tunntarmen. Fick den första dosen SteQeyma på avdelningen, och några timmar efter att jag kommit hem fick jag en kallelse till gastromottagningen för nästa. Sedan ska jag injicera mig själv hemma med den var fjärde vecka.
Så det blev många förändringar, och jag som så många andra reagerar först med "nej nej nej ändra inget", vilket är naturligt när man minns hur oerhört mycket sämre jag mådde innan jag fick behandlingar för Chrons. Men jag har bytt behandling flera gånger och de har alltid varit bra byten, livet har blivit bättre. Så jag litar på läkarna som jobbar med detta dagligen. Det ska dessutom tilläggas att det finns en lika irrationell känsla av att må bättre i att äta en tablett mindre på morgonen och nu bara ta de kosttillskott (B12, Folsyra, Kalcium+Dvitamin) som ska kompensera för att kroppen tar upp dessa sämre. Det känns friskare att ta dessa utan at ta "riktiga mediciner" som Mesalazin Orion. Det är inte rationellt, men det är en trevlig känsla.
Man läser ofta om att svensk sjukvård skulle vara fruktansvärt dålig och det finns säkert personer som råkat illa ut. Men för min del så kan jag konstatera att den fungerar väldigt bra. 25 år med Chrons och jag mår fint, behandlingar och mediciner har blivit bättre och bättre. Akuten är en enkel och hyggligt snabb process. Vårdavdelningen är otroligt bra, full av trevliga människor som hjälper en med allt man behöver där. Läkarna tar sig tid att förklara och svara på frågor och verkar helt ostressade (vilket kanske bara är ett inövat sätt i bemötande med patienterna, jag vet inget om deras arbetsbörda).
Fick just ett meddelande om att den läkare som jag haft på gastro nu slutar (jag tror han går i pension) och att jag tilldelats en ny. Han har hjälpt mig i tjugofem år och jag har ett stort förtroende för honom. Men jag har ett lika stort förtroende för systemet, och med det följer ett förtroende för hans ersättare. Alting förändras hela tiden, och det är en bra sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar