Att vara nere, veta att hård motion hjälper, ta sig samman och faktiskt ge sig iväg är en seger varje gång. 5 snabba kilometer på Bulltofta var vad jag behövde. Jag har ingenting att vara dyster över, det är de höga topparna som får dalarna att verka mörkare än vad de är.
Nu dricker jag ett glas efter-träningen-vin, det sista på ett tag. Från och med i morgon och fram till broloppet blir det en vit månad, även om de bästa planer har en tendens att falla och jag kan inte påstå att jag är så väldigt entusiastisk inför just denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar