Den här bilden toppar för närvarande DNs webb. Det är ett dramatiskt foto och det får den där kollapsade oljeplattformen Deepwater Horizon att se ut som något i mitten av en dystopisk fantasi. Olyckan/katastrofen där i den mexikanska golfen är helt säkert ohygglig, men titta på bilden. Det är inte en oljeplattform, det är något hämtat ur ett omslag på en SFbok, ur ett datorspel eller ur en dystopisk film. När jag ser på den, och det här är väldigt subjektivt, så ser jag lager av historia och medierade fantasier som plötsligt materialiserats.
När jag var liten pojke var oljekatastrofer något jag såg som bilder på döende oljeindränkta fåglar och hårt slitande saneringsarbetare. Bilderna föreställde en hotad eller döende natur i vilken hjältar (brandmän, civila män och kvinnor) slet hårt för att försöka rädda livet självt.
Den här bilden däremot (och det är en fantastisk bild) är bilden av teknologi som gått överstyr, visuellt informerad av Terminatorfilmerna snarare än någon dröm om mänskliga möjligheter. Dessa bilder, jag minns vagt att jag sett fler, som är som hämtade ur min ungdoms populärkultur stiger fram ur min ungdoms fiktiva framtidsversioner och plötsligt lever jag i framtiden (om än bara för ett ögonblick, bilder är flyktiga ting). Allt är perfekt i bilden; den måttliga kvalitén, gråheten i röken mot den vitgula elden, rören på den grå maskinkroppen som alla ser ut som utmärkt renderade modelldelar i ett kompetent datorspel, den röda texten som talar om en gammal kamera och ett gammalt sätt att tidstämpla bildfiler i bildens egna yta, typsnittet där som knappt är ett typsnitt. Till och med den där vita ljusstrimman till vänster som ser ut som något ur ett stycke barockmåleri är perfekt, som om det vore en allegori över hoppets svaga möjlighet mot en ond mänsklig teknologi.
Dagens verklighet imiterar förgångna fantasier; det är naturligtvis en effekt av att tidningarnas bildredaktörer har referenser liknande mina och grips av samma sorts bilder. När jag ska försöka förklara vad som är viktigt i mitt arbete så försöker jag förklara att vissa bilder sticker ut och hjälper mig att tänka, det här är en sådan bild. Sen har jag inte helt klart för mig än hur teknologi, dystopi, fotografi och narrativitet hänger samman kring just denna bild. Hade jag tiden skulle jag söka efter fler bilder som ger mig samma reaktioner och börja dra i trådarna, men det är andra projekt som tar min tid. Så det blir inte mer än en ofokuserad fundering här.
Uppdatering; The Boston Globe har ett traditionellt (och välgjort) fotoreportage kring katastrofen baserat på de stora bildbyråernas bilder, som jämförelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar