jag har väldigt ont ofta just nu, Citodon skär ner på saken men det är aldrig långt borta. jag har haft ont på många sätt, Chrons är en plågsam sjukdom, å jag minns än något lite av hur det kändes precis när jag bröt nyckelbenet. När man är på akuten med smärtor så frågar de alltid om hur ont man har på en skala av 1-10. Jag vet inte varför, smärta är inte en sak, inte en fysisk förnimmelse först och främst. Den är så olika beroende på vad som orsakar den, rent av olika känslor i kroppen med en sak gemensamt; man är beredd att göra allt för att komma bort från den och det är på samma gång omöjligt eftersom det pågår i den egna kroppen. Smärtlindring är på samma sätt ett varierat koncept; till viss del så försvinner plågorna, till en annan del så blir man så förvirrad att man tror det gör ont i en annan kropp. I bästa fall somnar man. Jag har ont just nu men det värsta är att jag kan föreställa mig så många värre smärtor, så många värre sätt för kroppen att gå sönder. Jag har mycket ont förr och det goda i den kunskapen är att jag vet att man inte kan minnas hur smärta känns, inte ens i drömmarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar