Niagara

Så har jag varit i Malmö högskolas nya bygge (Niagara) och undervisat. Trevliga studenter och kollegor, men huset; vilket praktfiasko. Oändliga volymer av tomrum är centrum i huset och det är omgivet av imponerande mängder tomma golvytor. Inga riktiga tjänsterum, ingen plats för studenter (och var är biblioteket?); det är som en visningslokal för tråkiga golv och inte mycket mer. Plana små undervisningssalar, det är trångt, man har väggar av glas. Ingen ordentlig mörkläggning (svart eller ljust, ingen chans att visa bilder och ändå kunna föra anteckningar), centralstyrda gardiner som sätter fart under föreläsning. Projektorn projicerar en pytteliten bild rakt över en blank whiteboard, det ser för jävligt ut och glöm att kunna visa detaljer, glöm förresten att alla studenter ska kunna se nåt eftersom rummet är plant och har en underlig form utan räta vinklar men med pelare. Den som byggt detta älskar tomma ytor och hatar universitet eller undervisning. En arkitektonisk haveriutredning är påkallad, riv och bygg nytt (och avskeda varenda chef, administratör och ekonom som varit med och fattat beslut om Niagara innan planeringen för en fungerande byggnad sätter igång).

Exteriört är det ok, men generiskt och banalt; tre klossar bredvid varandra, 
horisontella fönsterband och en "spännande" platta monterad på fasaden.

Interiört har vi ett tunt innehållslöst skal kring ett stort tomrum,
öde och monotont, utan riktning eller något som kan fånga ens öga eller intresse.

Ett annat exempel på en struktur som baserar sig på
ett tomt generiskt skal kring ett ödsligt luftfyllt inre.