Gick ut med full packning och tält i helgen; 16 km från Svedala till Eksholmssjön, vilket gick förvånansvärt fint trots ihållande regn. På turen ut sms:ar först Leif och berättar att Yahya Hassan har hittats död i sitt hem i Köpenhamn. Jag minns mycket väl hur otrolig hans första bok var, den står här i bokhyllan och jag ska ta fram den så småningom. Sen mejlar STF Fjällstation Saltoluokta och säger att de tänker öppna en vecka senare och att jag inte kan bo där när jag bokat och betalat rum. Lite efterforskande en dag senare ger också vid handen att det verkar svårt att få tillbaka de tusenlapparna, det är invecklat och deras sätt att kommunicera och lägga upp saker är extremt amatörmässigt och förvirrande. Men jag jobbar på saken. Så den fjällstationen öppnar senare, gäller det hela STF? kommer det att finnas öppna stugor? Jag kan inte bära proviant för tjugo dagar, jag är beroende av att kunna handla mat längs med vägen ett par gånger. Det går inte att veta så hela Kungsledengrejen känns extremt osäker och jag planerar för att gå i Skåne. Och att sikta på alperna hellre än norrland när det här är över och man kan resa lite mer igen. Att coronakrisen är tuff mot alla verksamheter är en sak, men att inte kunna fatta beslut och förmedla dessa är helt hopplöst och ett problem som finns i organisationen, inte i krisen. Än har jag inte avbokat tåget upp, men jag vete fan.
Hur det än är med det så hade jag en bra promenad och en skön natt ute för att sedan gå tillbaka till Svedala och ta tåget hem igen. Jag gillar att gå och vara ute på egen hand. Med mina vänner är det alltid väldigt komplicerat att planera saker, jag själv däremot kan packa för en vecka ute i skogen på en timma och vara iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar