torsdag, juli 07, 2022

Öland tur och retur


Min första långa cykelsemester gick från Malmö till Öland, runt Öland och så hem igen; allt på tio dagar från den 27 juni till den 6 juli 2022. Sammanlagt lite drygt 100 mil på min nya cykel (från DeGaVi) som uppfyllde alla förväntningar, jag älskar min blå cykel. Jag började de flesta dagar kring kl 9 på morgonen och cyklade större delen av dagen. Målet med den här resan var att cykla, inte att komma fram. Jag var ute på egen hand, ingen jag känner var utrustad eller pigg på den här turen. 

Dag ett gick från Malmö till Valjevikens camping i Blekinge. Tvärs över Skåne på diagonalen på en och samma dag vilket är 13 mil cykling. Det var väldigt varmt och soligt, solskydd var en nödvändighet hela turen. Jag åt lunch på ett burgarhak i Hörby (Rebel burger), och byn var varm och ganska folktom. Dundrade genom Kristianstad med paus för en kopp kaffe på Darins bageri, där jag pratade med några andra cykelturister, som skulle till Åhus och vidare söderut. Cykelvägen ut ur Kristianstad genom Fjälkinge och mot Bromölla är väldigt mycket hemtrakter även om det var länge sen jag lämnade dem. Fortsatte runt Nymölla pappersbruk och upp mot Sölvesborg med en utblick över Ryssberget från östsidan (jag vandrade där 2019 och 2020 på SL1, och mina föräldrar hade ett torp där uppe). Kom fram till Campingen vid 19-tiden, duschade och snackade lite med en fransk Lundastudent som börjat sin långcykling mot Stockholm samma dag. Trevlig Camping, väldigt mycket så som jag minns campingplatser från min barndom.

Dag två tog jag mig tvärs över Blekingen via Karlshamn och Karlskrona till ett vindskydd i ett naturreservat som ligger vid Hallarumsviken (som jag hittat via appen Vindskyddskartan). Väldigt vacker plats. Blekinge är lite svårcyklat, det är väldigt mycket backe upp och backe ner och en hel del cykelvägar är en breddad och avskild vägren på E22:an, Det finns vanligen ett räcke som skyddar en från trafiken, men det är bullrigt och lite stressande. I Karlshamn blev det lunch på ett Espressohouse mitt på torget, och för att komma in i Karlskrona ledde mig Komoot (en utmärkt app för navigering per cykel) in via en färja från Sjuhalla brygga och in till centrum. Jag hade en väldig tur och kom dit 10 minuter innan sista turen för dagen (vid femsnåret på eftermiddagen, jag hade inte kollat tider i förväg), hade jag varit senare hade det blivit mycket extra cykling. Fikade på Birgittas Café på vägen till färjan, ett ganska nytt och trevligt fik i en äldre lokal. Ägaren hette verkligen Birgitta och var där och serverade, barn räknade sina fickpengar och köpte godis. Det är av olika skäl alltid lite klyddigt att navigera på cykelvägar ut och in till städer, det är så lätt att komma fel; jag måste ha på kartan på mobilen och kolla konstant för att komma rätt. Resten av tiden räcker det med att Komoot skickar anvisningar till min Apple Watch när jag ska svänga (eller låta bli). Dagen var i huvudsak solig och fin, men började med några korta varma duggregn, för små för att regnjackan skulle vara bekväm.

Dag tre gick resan upp i Småland, till Vita Sand Camping, som var en helt vanlig campingplats med en servering som hade en mycket gammaldags meny: 90 eller 120 gr hamburgare med eller utan pommes, med eller utan en ostskiva. Eller varm korv. Inget annat. Burgaren var ok, som en typisk sibyllaburgare. Som så många campingar hade de en minigolfbana, en lekplats och möjlighet till bad i havet. På vägen upp hade jag lunchat på en laxlandgång i Kristianopel, som är en förtjusande söt liten kuliss till by, mycket gulligt, mycket pittoreskt och totalt genomfejkat.  Det är för dessa turistresemål jag reser - det säger nåt om oss alla - oavsett om det är ett okänt dansband med Elvisimitatör på en campingplats eller trähus med rosor och pelargoner i en hamn. På vägen upp mot Kalmar hade jag lagt rutten närmare havet, lite längre och lite mer varierad än vad den sedan blev på hemvägen.

Dag fyra ledde mig in i Kalmar via diverse industriområden och rakt till färjan Dessi, där jag hann med turen kl 11. De tar sedan lunch till kl 14, så det var bra att komma över så pass tidigt till Färjestaden på Öland. Jag hittade ingen lockande lunch där utan fortsatte till Mörbylånga längs med Ölandsledens cykelvägar för lunchburgare på Lilla Bistron, som var helt nyöppnad. God burgare, fin liten lokal. Jag blev mätt och min telefon och klocka fick lite laddning. Jag fortsatte söderut, och här visade min kartapp mig fel; den trodde jag kunde cykla rak genom en cementindustri vilket definitivt inte gick. Jag såg en vandringsled som lede runt den (kanske 800m lång) och gav mig in på denna, som visade sig vara väldigt backig och full av trappor. Men det gick med lite kraft och tålamod att baxa cykeln genom detta. Fick lite regnstänk när jag nån timme senare passerade avfarten till Långe Jan så jag bestämde att ta vandrarhemmet i Ottenby först och lasta av cykeln och sedan återvända ut mot Ottenby fågelstation och fyren. Cykelturen ut till Långe Jan var den absolut finaste biten på hela turen, ett grönt hedlandskap med massor av enar som fått sina nedre grenar uppätna av fåren som strövade fritt där. Det såg ut som träd på en afrikansk stäpp från ett naturprogram på tv, men med får istället för giraffer. Sov gott på Vandrarhemmet, STF är en tillgång på turer runt om i landet!

Dag fem fortsatte jag norrut på östsidan av Öland. Jag hade tappat modet där en stund om att hitta ett rimligt boende i de norra delarna men det löste sig. Campade vid ett vindskydd i naturreservaten i Gunnarstorp. På vägen åt jag god varmrökt lax med potatissallad i Grästorps hamn. En äldre dam var ägare och uppfostrade de bägge unga killarna som jobbade där i hur det skulle vara. En av pojkarna visste inte skillnaden på varmrökt och kallrökt lax, den andre förklarade att "varmrökt är god lax och kallrökt är den slemmiga", han var inte en född försäljare. Jag kom tidigt till hamnen och satt och filosoferade i 45 minuter längst ut på piren tills fiskvagnen öppnade. Snubblade sedan över J.A.G.S., ett museum över en lokal självlärd skulptör som gjorde stora och små figurer och möbler i trä under sent 1800-tal. Johan August Gustafsson hette han. De serverade kakor modellerade på idéer från konsten, de var lite mjuka och borde förvarats torrare, men de var skoj! Mannen som visade runt var extremt trevlig och kunnig om samlingarna. Men de verkar inte vara helt färdigundersökta, så det finns lite intressant jobb där för en ambitiös konsthistoriker, det kanske finns mer arkivmaterial och på nåt sätt måste han sett de mesopotamiska och grekiskt arkaiska bilder som tjänat som förlagor, trots att han knappt lämnat sin gård. Man undrar ju vad för böcker och tidningar han sett eller ägt. Jag tog en omväg ut på Allvaret som var fullt med röd ölandssten på sin ursprungliga plats och inte som mur kring eller gångar till en 1960-tals villa. Jag såg en mängd väderkvarnar i trä och mindes hur dessa var ursymbolen för Öland en gång, vem vet det kanske de fortfarande är? Såg också en och annan runsten. Dålig andra lunch på ett flugfyllt "galleri" och dyr ordinär glass en bit längre norrut. Den natten var det åska och en väldig massa regn, men jag sov som en stock i mitt tält. Hade en läkare och hans flickvän, bägge från Trollhättan om jag minns rätt, som sällskap på lägerplatsen.

Dag sex erbjöd en kort cykeltur, lite mer än fem mil bara till STF vandrarhem i Böda, där man bor i en egen liten stuga med egen toalett men delad dusch i ett servicehus. Jag kom dit tidigt, ringde värden och kunde lasta in packningen i min stuga på en gång. På vägen dit åt jag mycket goda kakor på Södviks Bageri, det var lite som en tidsresa bakåt vad det gäller inredning och utbud och det var mycket bra. Pratade lite med ett äldre par där mannen berättade om sina cykelsemestrar och deltagande i Vätternrundan, medans frun påpekade att det var ju ett tag sen nu. Nyduschad och utan packning gav jag mig ut på cykeln till fyren Långe Erik, som är vid öns norra udde och till Byxelkrok där jag åt en generös och mycket god laxtallrik hos Ölandsfiskaren med tre sorters lax, potatis och vad de kallade "äppelsås" till. Det var inte äppelsås som jag tänker det, det var en kall sås på färskt äpple, pepparrot, creme fraiche och mycket gott. God italieninspirerad gelato från butiken bredvid till efterrätt. Såg Blå Jungfrun ute i Kalmarsund på turen, laddade med Festis och godis på ett lokalt ICA.

Dag sju började turen vända hemåt igen. Målet var Färjestaden via kustvägen på den västra sidan av ön, en vacker men smal väg där man inte ska försöka köra husbilar då man inte kan mötas på den utan att köra sönder naturen vid vägen. Naturligtvis var där fullt med husbilar. Bästa lunchen på hela resan var kroppkakor med grädde och lingonsylt hos Evas kroppkakor. Då hade jag redan haft ett litet missöde; jag hade tappat en av väskorna på framgaffeln och fick cykla tillbaka några hundra meter för att hitta den igen. Ingen stor sak. Åt också en Napoleonbakelse med kaffe i Köpingsvik. Gick genom Borgholm, som är en ganska trist och dyr turistorienterad by. Många butiker för krimskrams och sommarklänningar, många krogar som utlovade After Beach. Cyklade ut till ruinen av Borgholms slott men betalade inte inträde, duckade för att besöka Soliden, och fortsatte istället söderut. Efter en mil inträffade det enda större missödet; ett kedjebrott. På en söndag när allt är stängt, på en ö nästan helt utan taxi och med totalt ohjälpsamma stressade bilister med cykelställ bak på bilen. En mil tillbaka till Borgholm, två mil framåt till Färjestaden. Jag stoppar kedjan i en påse och svor över att jag inte hade med mig en reservkedja och en kedjebrytare vilket min cykelhandlare definitivt hade rekommenderat mig. Jag hade bara extra slangar, fick aldrig punktering. Så där lärde jag mig det. Kom till en busshållplats och pratade med lokalbefolkningen; bussen tar cyklar, men kör till Kalmar, inte Färjestaden. Så jag lämnade Öland per buss över bron och fick inte en sista kväll där. Inte heller fick jag några bilder för telefonen åkte med packningen in i bagageutrymmet på en väldigt fullsatt buss. Busschauffören var extremt hjälpsam, och hon visste var det fanns billigt och bra boende i Kalmar, på Vandrarhemmet och hotellet Svanen. Många på bussen skulle med ett tåg och det var tajt om tiden. De svor troligen tyst över mig och min cykel. Vandrade ut i Kalmar på kvällen, det är en liten stad med trähus och en imponerade domkyrka (av Nicodemus Tessin d.ä.). Jag åt en ok gyrostallrik och drack en öl på en tråkig pub.

Dag åtta fick jag sova ut, cykelreparatören jag siktat in mig på öppnade inte förrän kl tio. Hade också betalt för en frukostbuffé, som var ok men inget särskilt. Trevligt med ombyte från min vanliga  havregrynsgröt och tre-i-ett pulverkaffe. Adels cykel och sportbutik räddade dagen, han la på en ny kedja på en gång och efter en kvart kunde jag cykla vidare. Och efter ett slag undrade jag varför i hela fridens namn jag inte köpte en andra kedja och en kedjebrytare av honom när jag ändå var där, kvicktänkt var jag definitivt inte den morgonen. Turen gick länge på samma vägar som jag tagit på ditvägen, men efter en lunchpizza i Torsås så vek jag av inåt landet för många mil ganska trist landsvägscykling på relativt otrafikerade vägar. Efter nån timme satte jag lurar i öronen och lyssnade på podcasten Backlisted om Huysmans À Rebours, mycket underhållande. Vanligen cyklar jag utan hörlurar, men den här sträckan var för backig, skogig och monoton. Den sista biten till lägerplatsen vid Skärsviken gick över allt smalare grusvägar, och till sist gick det inte att komma fram eftersom en av vägarna varit övergiven allt för länge. Det enda som behövdes var att cykla i en cirkel kring den omöjliga vägen, kanske två km extra. Lägerplatsen var magnifik, kanske den vackraste på hela resan, en gles blandskog (bok, ek, tall) och utsikt mot en sjö. En fiskande och tystlåten kille hade redan lagt beslag på vindskyddet (som jag inte planerade att använda hursomhelst), jag slog upp tältet en bit bort och fick en fin utsikt över sjön i solnedgången. Strax därefter dök ett gäng ungdomar upp, de skulle övernatta en bit bort och ägnade mer än en timme åt att bära mängder av prylar till sitt läger. De var som ett gäng ur en ungdomsfilm; en tjock och rödhårig, en smal brunhårig plugghäst med glasögon, en pojke i rullstol, en som var blond och den snygge i gänget, samt en vars roll var att vara flickan bland alla pojkarna ute på äventyr. Man kunde förvänta sig action i stil med Vi Fem eller en skräckfilm, men jag hörde eller såg  inget alls mer av dem när de burit klart sin utrustning.

Dag nio gick turen genom Blekingen med min syster i Balsby som dagens mål. Den första halvan av turen var tuff, Blekinge är väldigt backigt, en del vägar är lite trista och jag hade motvind. Det blir tack och lov plattare efter Mörrum. Jag stretade på och kom fram strax innan fem på eftermiddagen. Syrran och hennes man bjöd på middag och frukost, det är alltid trevligt att träffa dem. Å de har det mest fantastiska hus och trädgård, det är så fint där. Jag började den här dagen känna av att kroppen var lite sleten, så det gick lite långsammare och jag tog fler pauser (för glass, kaffe eller godis), det var mer tidsödande än svårt. Det konstiga här är att jag såg många andra cykelturister och landsvägscyklister i Blekinge och mycket få på Öland. Detta trots att jag uppfattar Blekinge som den tråkiga och jobbiga delen av cykelturen och Öland som den vackra och lätta. Det måste vara något jag missar här, eller så tror folk att det är svårt att ta med cykeln till Öland, trots att det finns både färja och buss för några tior att tillgå.

Dag tio, sista dagen, visste jag skulle bli lång. Det är elva mil från Balsby och hem till Malmö och konstant motvind, plus att jag skulle över Linderödsåsen. Dessutom var vädret svalare, lite regn ett par gången och en kall blåst. Regn- och vindjackan åkte av och på under dagen. På väg genom Kristianstad tog jag en liten kort omväg för att passera barndomshemmet på Kulltorp (det är nya ägare där sen kanske tio år tillbaka). Det är 38 år sedan jag flyttade därifrån nu. Allt var sig ganska likt ändå. Från Kristianstad och ända till Tollarp (ca 3 mil) finns det en jätteskön avskild cykelväg, och vägen vidare upp för Linderödsåsen var mycket mindre besvärligt än jag trodde. Jag mindes nedfarten på vägen ut som brantare än den var. Västsidan av Liderödsåsen cyklar man ner på smala vägar/stigar som jag senare lärde mig var resterna av banvallen för tåget mellan Tollarp och Hörby. Lättcyklad dryg mil i skogen och en skoj del av turen. Sen blev det svårare. Hörby är ganska precis halvvägs på den här sträckan, så jag tänkte att ännu en burgare på samma ställe som på utresan vore ok. Det fick jag så småningom, och Rebel Burgers baconburgare var väldigt god, bättre än ostburgaren jag åt på utvägen. Men det var också marknad i Hörby och knökefullt av folk; dåligt hantverk, ballonger, sockervadd och unga trinda pojkar i SD-jackor som gav en äcklig smak i munnen. En "Sunset town" och jag var lättad av att komma ut ur den. Resten av vägen var tyngre, duktig motvind över slätten, ett par regnskurar och lite för tradiga och trafikerade landsvägar. Tråkigast var den orimligt långa spikraka backiga cykelvägen från Getinge till Lund (via ESS & Brunnshög), som jag undvek på utvägen. Vägen hem från Lund är redan bekant för mig in i minsta detalj, det är cykelvägen till och från jobbet. Så mer podcast, den här gången Harpo Speaks! från Backlisted (igen). Det blev en lång dag på cykeln, nio timmar, och jag var hemma vid sjutiden på kvällen. Ganska matt, men jag hade gjort det! Nu när jag skriver är det dagen efter och allt känns strålande.


Vad jag gjorde rätt: Cykeln var utmärkt. Turen var mycket bra. Jag kunde planera en utflykt där målet var att resa, inte att komma fram. Komoot och Vindskyddskartan tillsammans med Google maps gjorde improvisation lätt. Jag hade bara en grovplanering klar innan jag gav mig av och ändrade en hel del under resans gång.

Vad jag gjorde fel: Jag packade inte en extra kedja + kedjebrytare trots att jag visste att jag borde. Det var ett tillfälle att lära sig nåt.

Vad jag upptäckte: Jag avskyr bilar i allmänhet och husbilar i synnerhet och tänker numera på människorna i dem som lata tjockisar i plåtlådor. Det måste bli nån slags minskning på detta körande för klimatets och det sunda förnuftets skull.

Vad som var svårt: Jag hade ont i kroppen på olika sätt. Vibrationer i händerna fick högerhanden att domna men efter att ha pratat med andra cyklister lärde jag mig att variera hur jag höll i styret mycket mer och det lättade på de besvären. Höger skuldra tog stryk och värkte, svårt att veta vad jag kan göra åt det, jag var tvungen att ta pauser ganska ofta på slutet pga denna. Kanske är mer styrketräning för rygg och axlar en väg att underlätta detta på, behöver undersökas. Vänster underben gjorde ont, speciellt näst sista dagen, jag tror det var överansträngning. Det gav med sig ganska snabbt.

Vad jag gör annorlunda om jag gör om turen: Nu har jag fixat att cykla hela vägen, nästa gång tar jag cykeln på tåget till Kalmar och cyklar mer kors och tvärs på Öland. Kanske t.om. campar på Böda Sand, och tar några vilodagar för sol och bad.

Vad jag gör härnäst: Nu ska jag hinna med att vandra en del på Skåneleden också!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar