Freakshow Malmö

Freakshow är en konstutställning i Malmö (tror jag). I Sydsvenskan idag (bakom en paywall förstås) så säger de "Vi [...] ville jobba med konst i det offentliga rummet och att vi ville få folk att röra sig runt i Malmö på ett nytt sätt och upptäcka de områden som man normalt sett inte upptäcker annars för att man inte har något ärende dit". Det kommer de inte att lyckas med.

Det är dessvärre stört omöjligt att hitta utställningen, jag fann Clay Ketter på Triangeln och Leif Holmstrand i Mellanhedsparken. Jag är konstvetare så jag känner igen en Ketter - och jag hade läst i tidningen att den skulle stå där. Jag känner Leif och vet var han hängt sin skulptur. Sen tillbringade jag nittio minuter med att cykla runt och leta efter ytterligare något verk, utan framgång. Till min hjälp hade jag en lågupplöst karta från Sydsvenskan som visade ungefär var något kunde finnas. På utställningens hemsida kan man, om man är ihärdig, hitta en digital och oläsbar version av den tryckta broschyren . Den tryckta broschyren finns nog nånstans, men inte där den går att hitta. Det kvittar helt hur bra en utställning är - om man inte kan hitta den så är det meningslöst. Här är några punkter som vare sig kostar pengar eller särskilt mycket möda, men som måste till. Vernissagehelgen är det ögonblick som sätter en utställning, man får sällan en andra chans.

1. Om man ställer ut konst på ovanliga platser i kanterna av en stad så måste man berätta var den finns.
2. Om man ställer ut konst i det offentliga rummet så måste man berätta att det är konst, att det tillhör en utställning och var man hittar mer av den utställningen.
3. En grafisk profil behöver inte vara dyr - bara lätt att läsa och att känna igen. Ni vet; documentas gula skyltar med text på och en pil räcker långt, speciellt med en karta till. Ett verk leder till nästa, så syns utställningen.
4. Om man vill sprida information via webben, vilket är en bra idé, så gör en rimlig webbplats; en lista med namn på konstnärer, verk och adressen till dem (helst med en länk till google maps) räcker och fungerar på en smartphone oavsett modell! Använd inte ett obskyrt omöjligt digitalt format för publicering av trycksaker.
5. Om din utställningen heter freakshow, registrera en domän med det namnet och peka den direkt till denna lista. Det går inte att gissa att domänen underliv.org innehåller information (om än omöjlig att läsa) om utställningen. En domän kostar 99:-.
6. QR-koder som leder till info om verk och utställning på plats vid verken kostar nästan inget alls.
7. Producera en karta med en väg runt mellan de olika delarna av utställningen, tänk igenom hur man ska kunna röra sig här - och vad man får veta var. Det måste vara enkelt att hitta rätt om man vill ha publik. (Överkurs: samarbeta med ett par kaféer längs med vägen som får reklam mot att de har trycksaker i ställ och kan ge mer info om hur man hittar.)
8. Framför allt; ta publiken på allvar och se till att de kan hitta konsten. Jag är konstvetare och kritiker, jag är van att leta efter konst, jag är van att besöka samtida utställningar och Malmö är min hemort - och jag kan inte hitta utställningen! Trots en stor artikel i Sydsvenskan idag så såg jag ingen mer som letade ens. 

Jag har ingen aning om det här är en bra eller dålig utställning, jag har inte ens en aning om ifall det här är en utställning. Jag vet hur mycket slit och svett och obetalt arbete det går åt för att ställa ut konst i offentliga miljöer, men det är så mycket bortkastad möda om inte publiken kan se vad man gjort. Offentlig konst torde göra sig bäst i förhållande till en offentlighet.

Clay Ketter på Triangeln (jag undrar hur länger den överlever) 

Leif Holmstrand på Mellanheden