Fake Bones

Var på Lilith efter jobbet igår (lång dag på jobbet var det dessutom) för att se premiären av Leif Holmstrands och Oltas performance Fake Bones; som väntat var det mörkt, tätt, stökigt och högljutt. Berg av soppåsar och barnvagnar och en central figur/båt-konstruktion och en stor plöffsig textil människofigur som hänger från taket, runt alltsammans Olta; en grupp konstnärer i vita märkliga dräkter som slavar runt för att utföra olika ting; tämligen maniskt upptagna med att förflytta sig själva och "ben" i olika storlekar. Å så Leif, som lagar mat så det luktar curry i hela installationen, barnvagnarna klipps och sågas i bitar och wokas i olika såser, under sång och larm.Vi i publiken kan dra oss undan på en ramp strax ovanför eller röra oss i installationen.
Jag vet inte riktigt vad jag sett; jag tycker mig se en hel del konsthistoriska vinkningar; från Hieronymus Bosch till Alison Knowles; jag slås av att jag är inne i någons egna privata värld/psyke/kropp vilket är en underlig idé med tanke på hur många olika kroppar som rör sig runt i detta fullpackade rum. Mest bestående är då intrycket av att ha varit på en distinkt annan plats, utanför den verkliga världen och del av den. Rusa åstad till Lilith, de spelar varje kväll 17-26 september, som publik kan man komma och gå som man vill och behöver.