Det var ett stycke fantastisk teater, en monolog på strax under en timme.
Men låt mig ta det i tur och ordning; det var helt en virtuos uppvisning av Rasmus Luthander. Han levererar texten i ett rasande tempo men med väldigt klar och tydlig diktion, det är redan som en uppvisning av minneskapacitet fascinerande - men mer än så var det underbart att se hur han, trots det genomgående rasande tempot, varierar röst, tilltal och kroppsspråk mellan det mycket stiliserade och det helt naturalistiska. Jag var helt fascinerad, bländad. Texten är i sig en labyrint av olika röster, men jag är rädd för att det är den slags text jag inte skulle dragits in i om jag läst den. Här, däremot, var den komplex och så nära samtiden, för mig mitt uppe i så många saker som rör sig i mitt (och antar jag, många andras) huvud.
Jag hoppades innan idag på teater som jag skulle engagera, något att bry mig om och reagera på. Jag fick allt vad jag kunde hoppas på och en hel del till. Två till föreställningar (tisdag och onsdag) och biljetterna kostar bara 50 spänn; det är rena fyndet. Rusa dit om du kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar