Stockholm

Jag ska upp i morrn, bara över en kort helg, en övernattning och fem fyra utställningar (Bonniers konsthall, Tensta konsthall, Konstakademin, Moderna och Nationalmuseum). Måste hitta några bra ställen att äta på i den turen också. Det lär blir restauranger på några av institutionerna.
Jag har inte varit Stockholm på allvar sen jag bodde där 1986; jag är inte säker på att jag minns alla de andra gångerna jag varit där uppe; En promenad mellan centralen och finlandsfärjorna 1993 på väg till konferens i Helsingfors, en natt i mitten av 1990-talet då jag bla var ute på klubb (nånstans) men där vi alla var på väg till fest i Uppsala, en helg hos Kim och Mattias då vi var på Propaganda, en dusch på centralen på väg mot Gävle i slutet av 1990-talet. Det är nog allt. Stockholm, så långt bort så otroligt icke-lockande; kallt, surt, slutet, dyrt.
Jag bor i Malmö. Det är en annan del av världen. Köpenhamn är så nära att jag inte inte tänker på det som borta. Berlin är närmre, billigare och mycket trevligare än Stockholm. Paris, London, Rom - om jag har pengarna så tar jag hellre flyget söderut än norröver. Jag tror aldrig att jag kommer att ändra mig där, jag ser inga skäl. På 80-talet drömde jag liksom så många andra om att bo där uppe. Starka intensiva drömmar om den fantastiska lockande storstaden. Numera känns det mest som nåt gråsvart och aningen efterblivet som man åker till om man måste, men alltid med returbiljett i fickan. Jag vet att konstinstitutionerna där uppe är bra; det är inte det. Det är staden som sådan som inte lockar längre. Ungdomskärleken har blivit passé.