Brexit

Ok, då så. Nostalgi, populism och en benhård individualism har sagt sitt. Politik och internationalism förlorar. Fascisterna och högern runt om i världen har eldat på det här, men vänstern är inte oskyldig den heller. De verkliga och allt mer akuta problemen kräver en sammanhållen värld som drivs av en socialistisk politik; annars ser jag ingen lösning på vare sig de miljöproblem som bara växer eller den enorma instabilitet som den globala ekonomiska ojämlikheten förorsakar. Men istället får vi ljugande missfoster till populister som Trump, LePen, Johnson, Åkeson och många fler. Ingen mer politik (som är en långsam, kompromissande historia), bara karisma, lögner, populism, en attityd av "vi ska visa den jävla eliten" som inte betyder något alls. Allt med en stark underström av att "mörkhyade horder kommer att utplåna oss alla!", en nationalism som lyft från 30-talet. Tom retorik och starka känslor tar oss tillbaka till avgrundens kant. Nog för att jag är medelålders och kommer att dö inom en överskådlig framtid, men det här lär explodera innan dess.