fredag, december 10, 2010

Armbandsur

Jag har hittat en klocka jag vill ha, jag jagar efter den. Ett armbandsur, något jag verkligen inte brukar bära. Men nu så - om jag bara lyckas köpa en (jag har beställt över nätet, får se om den också anländer).
Det är en Casio F91W, det är ett mycket billigt digitalur i plast, introducerat 1991. Det är en klocka som för mig innehåller allt ett intressant designobjekt ska bära med sig (och allvarligt talat, det är väl den enda anledningen att bära en klocka kring armen i dessa dagar då telefonen sköter allt så mycket bättre?).
Det är ett inte så tidigt digitalur, men dess utseende är nära alla de tidiga digitaluren från 1980-talet; svart plast, märkligt formaterad text på framsidan, grå minimal lcd-skärm men kantiga siffror av enklaste slag. Dessutom; 7 års batteritid (+ utbytbart batteri) gör den unikt bättre än sina moderna efterföljare. Knappar på sidorna, flera olika. Få funktioner, men redan idén med olika tilläggsfunktioner i en klocka är typiskt; alarm, pip varje hel timma, belysning. Jo jag vet att det funnits många mekaniska/analoga klockor med mer än tidvisningsfunktion; men något är annorlunda här - de extra funktionerna är aningen mer slumpartade.
Sen är det klockans historia som bruksföremål som gör just denna modellen unik; det är den moderna terrorismens klocka; Usama bin Laden finns fotograferad med en på armen, den är den föredragna modellen för tidsutlösare i bomber vid flera välkända tillfällen, det är en mycket vanlig modell hos de som sitter på Guantanamo.
Den har alltså två lager av designhistoria över sig; ett som handlar om dess utseende och design i förhållande till 1990-talet, ett som handlar om bruket under 2000-talet. Det är massproducerat billigt gods; det är allt jag finner lockande i designföremål. Jag skulle aldrig kunna bära en riktigt dyr välgjord klocka, men en Casio, det funkar. Får se om jag får fatt i en!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar