Chrons sjukdom redux

Kom just på att jag skriver om Chrons när jag är sjuk eller ligger inlagd. Det är ju aningen dumt, för vanligen är jag inte sjuk alls. För ett år sedan var jag inlagd några dagar, vete tusan vad som var problemet då - men ont gjorde det. Vila och morfin. Men jag är inte helt säker på att det var chrons, inga tester visade någonting den gången. Annars var det länge sedan jag hade riktiga problem nu, ända sena 2008. Det verkar som om remicade + pentasa + den där operationen som tog bort en förstörd bit tarm faktiskt har gjort vad de utlovade.
En och annan människa som har fått diagnosen har hört av sig ibland, så några av er hittar min blogg. Om du är en av dem så hör på: jag var groteskt sjuk i några år under utredning och då jag provade olika mediciner, en del mediciner fick mig sjukare än jag var innan. Det kom krypande på mig nån gång de första åren av 2000-talet, och 2006 (om jag minns rätt) så fick jag min diagnos. En del mediciner jag provade funkade inte, den sista jag provat funkade - och jag älskar min doktor när han inte vill ändra på den nu. Två år av testande efter diagnos var segt, men såhär efteråt inte så illa egentligen. Jag kunde dessutom jobba ganska mycket under den tiden. Den finns en massa hjälp, det finns läkemedel som håller sjukan i schack för de flesta av oss.
Jag är väldigt frisk nu, och har varit det länge. Jag springer halvmaror, jag jobbar, jag reser. Det finns inga hinder, det är inte viktigt att vara nära toaletten längre, jag är en rimlig människa igen. Det kommer kanske nya skov, jag ska berätta om dem med. Men just så är allt väldigt bra.

I'm not a robot, I'm a unicorn

Ny termin

I morgon kommer årets nya studenter, undrar just hurdana de är och hur läsåret kommer att bli. Jag minns mitt egna upprop, 1989, då var allt nytt också för mig, ny miljö, nytt sätt att plugga och ett nytt allvar i ens intressen. Med tiden växte jag in i det och kunde söka mina egna vägar; med god hjälp av de som redan gjort det.
Nyfikenhet och allvar var de mest påtagliga kvalitéerna som lockade mig, de är viktiga. Det är lätt att glömma vilken otroligt bra arbetsplats jag har i Lunds universitet, men jag ler fortfarande stort varje morgon på väg till jobbet. Konsthistoriker och lärare i konsthistoria; det var aldrig något jag trodde jag skulle bli. Astronaut eller trollkarl verkade däremot rimligt.
Har jag några råd till de som i morgon strömmar in till universitetsstudier? Tja, ta tillvara dem, sjunk in i dina studier och tveka aldrig när du får chansen att göra något oväntat, svårt eller spännande. Du är vid universitetet för att bli någon annan, för att utvecklas och förändras, du kommer aldrig att ångra det.

Tre (vatten)

Två (N.M.)

Ett (lunchljus)

Synkronicitet

Hittade två ting idag; Dragon Dictate som jag kopplat till twitter och en övergiven skitig damhandske som jag lät ligga där den låg.

Ännu en dag

Och dagen ska tillbringas på jobbet, hoppas hinna med någon timmes gym framåt kvällen. Ännu är det inte bråttom om morgonen, än kan jag äta en långsam frukost (kaffe, gröt, frukt, smoothie med proteinpulver) men på måndag så startar den nya terminen. 90 nya studenter till a-kursen, får se hur den här gruppen ter sig (alla grupper har sin dynamik, sitt sätt att forma kursen).

Viktigast idag; möte i valberedningen för institutionsstyrelsen.
Mest bråttom; några mail och resttentor att ta hand om.
Längsta promenaden; några hundra meter för att köpa kaffe och kakor.

I övrigt rör sig livet vidare. Jag gör vad jag kan för att se framåt och inte grubbla över det som varit. Jag är bättre på det nu än jag någonsin varit, men det är aldrig enkelt. Jag längtar efter den dag då den där tyngden som ligger över mig faktiskt lättar och jag är redo för nya tag med livet självt. Jag var inställd på att jag skulle vara sambo, leta ny lägenhet om helgerna, planera vintersemester i solen. Istället dricker jag folköl, äter muffins och ser på Rome på tv. Skillnaden är inte hårfin.

Ja vad säger man?

På den skånska landsbygden

Vi var ute en tur runt Skåne idag, Ale stenar och Stenshuvud. Fina ställen, men tyvärr kom vi lite sent för att fika på Annorlunda (eller så stängde de för tidigt). Vacker var det och vilsamt är det ute i skogen och vid havet. GPSen hittade den snyggaste vägen hem också, inte illa alls.

Malmö Halvmaraton igen

Det är svårt att få bra foton av sig när man springer; det är omöjligt att själv ta dem och det är extremt svårt för kompisar att hitta en i högen av löpare för att få en på bild. Så man köper gärna bilder av de professionella fotograferna som står vid banan. Något slags minne vill man ju ha. Jag antar att någon kan tycka att det är dyrt (179:- för en jpg-fil), men nu jobbar jag som konsthistoriker och undervisar bl.a. om fotografi så jag tycker inte det är ett pris att klaga på, det är trots allt människor som ska försörja sig på att ta dem. Här heter fotografen Ulf Lindgren, bilden är tagen precis innan målgång, jag är helt slut och jag såg aldrig någon som stod där med kamera.

Långt möte på Turning Torso

Vatten

Trött söndag

Trött i kroppen och i huvudet idag, har hållit mig hemma och inte gjort något alls. Hoppas vilan gör gott och att jag är tillbaka i form snart nog.

Mera festival

Såg Hoola Bandoola Band från KAN's balkong på stortorget, de är lite tradiga allvarligt talat. Sen gick vi till Green Lion och drack några öl och åt, det var helt ok. Skulle velat se Zombie Nation, men det var för j-a sent och jag var på tok för trött så det fick vara.
Ingen otäck festivalmat idag; men väl en korv från korvhuset och en fläsksmörgås på Green Lion Inn.

Malmöfestival!

Så var festivalen igång, mötte Paddy och Tobbe (och halvt om halvt Ellen som mest sms:ade från andra sidan av publiken), åt en ganska otäck och på tok för massiv älgkebab. Såg Coco Rosie som var ok, men lite väl affekterat och sedan Albin Gromer (se nedan) som var bättre. Gromer har en fin röst och gör bra låtar, men mellansnack och arrangerande var sisådär, han är bäst när hans röst är i förgrunden och resten är duktigt tillbakahållet. Men det är fruktansvärt rart att sjunga på malmöitiska. :D
Han t.o.m. se aningen av Peter Jöback på vägen hem (mina vänner hade gått en stund innan), han sjöng Juni, juli, augusti som sista nummer och det är en vacker visa.
Malmö luktade kräftor och vodka, mest det sista. Det är lite konstigt att känna hela staden indränkt i lukten av rå etanol. Men folk verkade i huvudsak glada och flamsiga, så inget illa i det.

Hemmakväll

Middag, tv, Brutus, 7 km löpning, problem med vadmusklerna. Det rullar på här, dag efter dag. Fått en hel del gjort på jobbet men det var segt när jag kom hem. Vaknade inte ens till av lite löpning (som gick sådär). Så det blir tv och slöande, inte det sämsta. I morrn: jobb, gym, malmöfestival!

Blå timme

Malmö om kvällen är löjligt vackert, men det är väl nästan allt en ljummen augustikväll? Jag tog en cykeltur kring stan och västra hamnen, de håller på att bygga upp Malmöfestivalen, där finns en del saker jag vill se. Få se vad jag hinner med, jag hoppas det blir lika fina kvällar som den idag.

Gymmet

Det är i dagarna sju år sedan jag började träna ordentligt. Första året så gick jag till gymmet tre dagar i veckan, därefter har det varit gym varannan dag, löpning varannan dag (och vila på lördag eller söndag). Envishet ger onekligen resultat när det gäller träning. Varje år har jag tagit en bild och jämfört med ett foto från innan jag började och varje år har jag sett framsteg. I år blir det inget sånt (tro mig, jag har slitit med kameran) för de senaste månaderna har inte varit bra; jag har backat. Det har hänt förr, som när de skar upp magen på mig för att ta en bit tarm och jag kom igen då, så jag tänker komma igen nu med. Men nåt foto blir det inte.
Kom för övrigt just från gymmet, det är sådär folktomt som det är i augusti. Vänta tills september och det är knökefullt och sedan droppar alla av snabbt igen. Samma visa varje år. Så det var lätt och smidigt att träna idag, det tar lite över en timme att jobba igenom kroppen, å så en stund i bastun på det. Det gör gott på alla sätt och vis.

Jobba jobba jobba

Så börjar snart en ny termin och vi är i full fart med att få igång den. Det är omtentor, introduktionsmötet, planeringsdagar och gu vet vad. En sak är säker, det håller iaf huvudet igång och det är bra för mig. Läser en hel del och gör upp dispositioner för mera skrivande. Det är absolut läge att gräva ner sig i arbete och manus. Det fanns en tid då jag reagerade på kriser genom att dricka och röka, nu jobbar jag och motionerar. Samma reaktion, bättre effekt. Funderar på en långhelg i London och V&A, det skulle vara bra för 1800-talskurserna.