Hemma igen

Kom hem redan i går eftermiddag, men var trött och somnade ganska omgående. Det är begränsat vad de kan göra på sjukhuset dessvärre. Gick in på tisdags kväll, strax innan 21. Ganska omgående mötte jag en triagesköterska men sen hände inte mycket. Smärtorna i magen höll i sig och blev värre, efter att jag pratat med en sköterska igen så fick jag så småningom lite morfin (ca kl 1) och dessutom en brits i eget rum så även om morfinet inte tog all smärta så dövades de nog för att jag skulle slockna, vaknade vid 5 och bad om en ny dos, fick den och somnade om. Först kl 8 fick jag träffa en läkare, hon var å andra sidan en specialist från gastroavdelningen och det är utmärkt. Jag antar att natten hade varit full av mer akuta akutfall, den brukar vara det och jag var ju hursomhaver smärtlindrad vilket för min del räcker långt. Fick fytta ut i det allmänna väntrummet, om än liggande på bår (så jag kunde sova vidare, trots larm och en tv-apparat som påannonserade magträningsutrustning) och fick så småningom börja dricka kontrast (en som inte smakade nåt särskilt; de flesta kontrastvätskor jag fått har varit vidriga och ofta dessutom laxerande) och sedan åka iväg på en skiktröntgen vilken visade på att det var trångt på sina ställen i tarmen, vilket betyder framtida problem. Pratade med ännu en läkare och gick hem; vilket kanske låter underligt men är helt rimligt. Jag hade inte längre ont nog för att jag skulle behöva morfin, den behandling som finns i övrig skulle varit tarmvila (ligga i en säng med mat i form av dropp ett antal dagar), kortisonbehandling (med olika former av biverkningar) eller en ny operation där man tog bort en bit tarm. Men nu har jag varit symptom- och problemfri i åtta år så alla dessa drastiska lösningar torde vara lite overkill för en incident; jag hoppas infektionen lägger sig och saker blir bra igen. Om inte så är det bara att gå tillbaka till akuten. Alltså är den bästa behandlingen att gå hem, vila lite, äta försiktigt och snart nog återvända till mitt vanliga liv. Det är lugnt så, så länge det finns hjälp och framförallt smärtlindring inom gångavstånd så klarar jag det mesta även med Chrons sjukdom.

Chron's igen

Innan idag stod jag (som vanligt) och föreläste för en grupp studenter och nånstans redan i början av föreläsningen känns det som knivhugg i magen vilka återkommer varannan till tredje minut. Jag känner igen det där; Chron's sjukdom känns på det viset. Det är den där smärtan som ibland inte ger med sig och som i de fallen betyder att det blir en tur till akuten mitt i natten för ett antal dagar i sjuksäng på morfin. Nu hoppas jag att det inte ska bli så illa, hoppas att allt ger sig med tiden men på fem timmar har det inte blivit bättre. Det är ett jävla mög att ha kroniska sjukdomar även om jag nu varit lyckligt fri från allvarliga skov sen 2008. Någon gång så lär ju det hela ta fart igen. Aj aj aj. Föreläste gjorde jag iaf även om jag nu kanske inte var så värst sammanhängande hela tiden. Jag hoppas allt går över, jag planerar för vem och hur jag ska kontakta kattvakt och studenter och kollegor om det inte gör det. Jippie.

Detta året

Det blev inte nåt riktigt nyårslöfte i år, men i morse medans jag låg i sängen med kaffe och katt och snackade med Fidde per FaceTime så som man gärna gör en lugn o skön söndagsmorgon så slog det mig att det jag verkligen behöver göra detta år, då jag fyller 50, är att sikta på att komma i den bästa form jag varit; mer löpning, mer cykel, mer gym än hittills. Förhoppningsvis mer läst och skrivit också, men allt börjar med kroppen om livet ska funka som det ska. Utan fysiken blir tanken slö och grumlig. Så planen är att gymma ordentligt (vilket jag gör) och att sikta på målmedveten löpträningen för att springa några millopp (Lundaloppet, Malmöloppet, Midnattsloppet) och Malmö Halvmarathon med förhoppningsvis allt bättre resultat.
Jag ska också spela fler spel och förhoppningsvis bli indragen i nåt lite mer komplext än Neko Atsume, även om det är ett rysligt rart spel. Många mål så det blir svårt att få tiden att räcka till. Mindre TVtittande, nya löpskor, nya löpkläder, hemlagad lunchmat, bättre rutiner för att fixa middagar och för att jobba och läsa blir nödvändiga!

Förkylt

Så fick jag testa årets förkylning, riktig feberfrossa i natt en sådan där hela kroppen skakar och man inte någonsin tror det ska bli varmt igen (trots att det är 21° i lägenheten). Å inte blir man så rationell heller av feber; ett ögonblick tänkte jag att jag skulle slå på golvvärmen i badrummet och sova där för det är ju varmt o skönt men sen kom jag på det bättre alternativet som bestod i ett glas vatten och några alvedon. Det får se till att gå över snabbt, jag har allt för mycket att göra nu (som alltid!). Tur i oturen är att det inte var planerat att Fidde skulle komma ner den här helgen!

I Lund

Snö, minusgrader och en Skånetrafik som gett upp alla ambitioner med att fungera. Pendling Malmö-Lund (som borde vara en lätt sak, det rör sig om 18 km vilket är en kortare sträcka än vad som ryms i de flesta tunnelbanenät) är en obehaglig, långsam opålitlig process i överfulla skitiga tåg med opåkallade stopp och byten mellan tåg och mellan tåg/buss. Det är totalt orimligt att det ska vara så fruktansvärt illa ställt som det är; man misstänker att det finns nån slags försök till att öka bilförsäljningen bakom det hela.
Mycket jobb; texter att skriva, föreläsningar att hålla, tentor att rätta, texter att läsa i mängder. Men det är ändå ett skönt jobb, stress är ok när man har lite kontroll över den. Skulle gärna sitta hemma och läsa istället, men det får bli när jag har tid. Jobb först, träning är #2 och avkoppling #3.

Inte så spännande, mycket praktiskt

Bytte hårdvara och flyttade på min router och min back-up; sådana prylar har blivit förvånansvärt billiga; de kostar tillsammans mindre än vad mitt första 28.8k modem en gång gjorde. Det är till sist inget som syns, om allt går som det ska så är det att sätta upp, konfigurera och glömma. Bakar också en tårta eftersom Mårten fyller år idag, det är ting som går fint att kombinera.

Den där tiden på året

Det var inte helt lätt att sova inatt, ingen aning om varför men sömnen smet sin kos. Så jag vaknade sent, kring kl 9, och konstaterade att det var lika bra att sitta hemma och rätta tentor. Så slapp jag iaf alla de där timmarna av raseri som krävs för att ta sig mellan Malmö och Lund med den s-t-ns Skånetrafiken (den turen borde ta 20 min, men det har den inte gjort på flera år, 40 min är normalt och nu efter nyår så är det bara att räkna med minst 60 min enkel resa pga av förseningar, inställda tåg, tågbyten(!) och plötslig lust att stå still nånstans ute på en åker). När våren kommer börjar jag cykelpendla igen, det är så mycket snabbare.
Det är husromhaver skönt att kunna jobba hemifrån med tentorna. Jag har varit med om att bara få in dem på papper och då var man ju tvungen att åka in till de enskilda dokumenten. Det känns som mycket länge sedan men det är det inte. Det är bråttom med den här rättningen, på måndag ska en stor del av dem antas till fortsättningskursen, helst ska vi veta om ifall de har en rest eller omtenta hängande över sig innan vi antar dem.

Allt som är fast förflyktigas

Och idag vaknade jag till nyheten att David Bowie dött, bara två dagar efter att hans senast skiva gets ut (och fått strålande recensioner), inte ett helt dåligt sätt att sluta sina dagar på även om det nu var på tok för tidigt.
1980 gick jag i högstadiet i Kristianstad och köpte LP-skivor som hade spännande omslag (det fanns liksom inte mycket mer att gå efter). Så jag kom att köpa Scary Monsters (and Super Creeps) som jag älskade varje sekund av. Jag kunde varje ljud, varje textrad, varje underlig liten detalj Robert Fripp placerat i ljudbilden utantill i många år. Så småningom kom jag att lyssna bakåt blad Bowies 70-tals skivor, först och främst genom live albumet Stage, sen ner i varje skiva. Naturligtvis älskade jag Let's Dance när den kom '83 och många man kände ville eller skulle åka till Göteborg och se honom; tyvärr var jag inte en av dem. Jag har aldrig sett Bowie live, bara lyssnat och älskat alla figurerna, alla låtarna intensivt. Hela den där världen han stod för; smink, kläder, Berlin, musik, teater; alltsammans verkade så oerhört befriande för mig där i Kristianstad när folk lyssna på Boppers å Elvis å hårdrock å Freestyle å en massa annat som inte var märkligt och främmande.
Det mesta han har gjort har varit fantastiskt i mina öron (fast kanske inte Tin Machine plattorna, de fångade mig aldrig); men några av hans album är mer än så, de är album jag aldrig någonsin kan höra nog av: The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars, Low, "Heroes", Scary Monsters (and Super Creeps), Let's Dance, Black Tie/White Noise, 1. Outside, The Next Day. Dessutom var han den allra vackraste personen i musikvärlden, kanske den enda riktiga idol jag haft. Det blir lite tommare utan honom; även om nu både Grace Jones och Madonna fortfarande är aktiva.

Söndag förmiddag

I morgon börjar jobbet igen, sista på höstterminen, vilket för min del handlar om en massa tentarättning och så förberedelser för vårterminen som snart nog tar fart. Ser fram emot det; jag har mycket undervisning med studenterna på fortsättningskursen och eftersom jag numera också handleder några av dem så ser jag hela terminens arbete från början till slut. Det är en process som ofta upplevs som omtumlande och lite stressande av våra studenter; de ska gå från nybörjarterminens lyssnande och läsande som redovisas i tentaform till att kunna skriva och formulera sig själva utifrån ett oformligt material de själva samlat samman. Från föreläsningssalens "Se här och här och här, har ni förstått hur det här fungerar, hänger samman, kan beskrivas?" till den självständigare konstvetarens "Det här är världen och så här ser jag på ett litet utsnitt av den den här gången, i den här texten jag skriver, med dessa texter som jag läst!". Det är ett ganska invecklat steg att ta mellan dessa två ting och jag har nöjet att börja slussa några studenter ut på den vägen och själva brottandet med den processen är vad som gör mitt jobb så oerhört roligt.
Men idag är det söndag, tid för kaffe och läsning och löpning. Det blev inget riktigt nyårslöfte i år utan bara en vag tanke om mindre vin och desserter och mer gym och löpspår; jag gissar jag är väldigt lik väldigt många andra i det.

Så var det slut på ledighet

På måndag börjar jobbet igen på allvar och en lång välbehövlig julledighet är över; nu är det full fart fram till mitten av juni som gäller. Fidde har varit nere ett par dagar och vi har haft det väldigt bra här nere i kylan! Mina julklappar till mig själv kom på amazon idag; serieböcker Alan Moores "From Hell" och Derf Backderfs "My Friend Dahmer". Strålande, om än lite lite tid för ledig läsning kvar. Drömmer om att kunna åka på Londonsemester i år, får se hur det blir med den saken, många ting ska klaffa!

Gott Nytt år!

Ett nytt år till

2015 har varit ett vansinnigt varierat år; bitvis gott, bitvis nattsvart. Låt oss ta de bra tingen först; mitt egna liv har varit utmärkt, hygglig hälsa, en fantastiskt underhållande relation med Fidde, två millopp löpta med ok resultat, juste vecka i Rom med Lyly och Leif och inte en enda katastrof. Jobbet har varit lika underhållande; det är mycket att göra och mycket ansvar men jobbet som lärare är roligt och de texter vi alla jobbar med har för mig skapat en mer sammanhållen och samarbetande avdelning än någonsin (å då ska jag tillägga att jag tycker vi har varit väldigt bra på det redan innan). Så vad det gäller mitt egna liv så har 2015 varit mycket bra.

Den otäcka biten är att var femte svensk öppet anslutit sig till fascismen. Att den offentliga politiken har vänt ner i nationalismens och hatets avgrund. Nå, om tio år eller så, när de alla står inför en domstol och deras brott ska redas ut och de kommer att bedyra att de inget visste så ska jag och de mina stå på andra sidan och vittna om att de gick in i mörkret med öppna ögon och giriga små onda själar. Det drar ihop sig till monstruösa tider, får se vem som överlever dem. Jag önskar jag kunde gå i exil, men vart kan man fly?

Å julen den går bra

Lata juldagar här även om jag ska ner till gymmet om en stund. Julbordet funkade även om receptet på revbensspjäll kokta i julmust och apelsin inte blev så gott som man kunde hoppas; jag gör bättre revbenspjäll utan recept och utan förkokning. Brutus är lycklig över att jag är hemma och granen står sig även om den snart ska ut. Bästa julklappen var en bento/termos/lunchbox som onekligen höjer kraven på medtagen jobblunch en hel del då den har fack för soppa, varmrätt, sallad/kallt tillbehör och efterrätt.

  

Så är det jul igen

Å jag har monterat upp allt, köpt gran, jagat en ny julgransfot (det fanns inga i centrala Malmö) och allmänt åstadkommit julmys här hemma. Något som inkluderar Niederegger marsipan och mandelmusslor från Hollandia och ganska små mängder skinka. Jag gillar julen och jag firar den ivrigt. Årets gran var ovanligt stilig, och jag har hängt ljuslyktor i takbjälkarna, något som blev så grannt att jag måste skaffa några till imon. Rusta räddade årets jul, fast jag suger verkligen på julklappar i år. Så god jul allesamman, om jag nu inte kommer ihåg att uppdatera mer de kommande dagarna!

Fjärde advent

Ledigheten tar tag i mig, lång slapp frukost, inga särskilda planer för dagen förutom att jag ska sätta mig ner och läsa i Grace Jones självbiografi (som jag köpte den 28 september). Kanske en promenad senare och en mugg glögg. Inga allvarliga åtaganden, lite snack med Fidde över FaceTime senare skulle jag tro. Det känns i kroppen att jag behöver denna vila; det blir gym först i morgon!

Kusama & julledigt

Så var årets sista arbetsdag avklarad, tid att varva ner och koppla av. Måns och jag var med grundstudenterna på Louisiana och såg på Yayoi Kusama och David Altmjed. Vi åt julefrokost och studenterna arbetade med sin sista tenta. Mätta blev vi, det var väldigt gott. Å utställningarna var väldigt spännande, även om jag som så ofta saknar att få se mer ur deras egna samlingar.

Nästan jul!

Sista dagen för året på jobbet, i morrn ska jag till Louisiana med mina studenter och sen är det ledigt som gäller. All den tentarättning jag gjort de senaste veckorna har tagit ut sin rätt och jag är ganska så sleten, ska bli skönt att koppla av ett tag nu, det behövs verkligen!

Tredje advent & Lucia

Tillbaka i Nässjö, hos Fidde precis som för ett år sedan och precis som då både fantastiskt och spännande. Vi hittar nya ting hela tiden och det är alltid lika underhållande. Var på kyrkogården och letade efter mormors grav, men hittade den inte, det är 29 år sedan så det är inte så underligt. Går förbi hennes hus (det är bitvis ombyggt, bitvis förfallet) och kring sjön där vi gick på promenad när jag var liten pojke. Det är så underligt att vara tillbaka men också så hemtamt. Nässjö är ingen fantastisk stad, det är en liten stad där allt man gör sker inom familjen, med de vänner man alltid haft; så stan i sig är en eftertanke till de sociala band som lever omkring den. Jag har förstås knappt några sådana band kvar, men jag har minnen. Ingsbergssjön, Norra Allen 2, Folkets Hus där det varje år var bokrea på vilken jag fick köpa böcker och lära mig njuta av att läsa, Lövhult och skidåkning. Käre nån, jag är tillbaka där ibland nu igen som en gammal man och på egen hand. Vem kunde tänka sig det? Jag är Fidde tack skyldig för den saken. Livet är en lustig historia, det vrider och vänder sig hela tiden.

1:a advent

Hemmet är städat och lite pre-jul-pynt är uppsatt, glöggen är blandad och provad tillsammans med lite pepparkakor & Mårten. Större delen av helgen har jag fått ägna åt att skriva, och lite åt gymmet. Inga julklappar köpta och det är en storm på väg in över Skåne (regnet slår mot fönstren). Allt väl, i morrn är det jobb som vanligt igen!

Socialdemokraterna

Att jag är född och uppväxt till socialist är väl inget som förvånar någon som känner mig, att jag har varit medlem i Partiet är väl inte heller det en chock för någon. Jag antar att jag ännu räknas som medlem i deras rullor, men fr.o.m. igår så vill jag inte ha något med dem att göra. Jag har skrivit till dem och meddelat detta. Socialdemokraterna har nu inte enbart fortsatt den marsch högerut som de ägnat sig åt så långe nu, utan rakt av gjort SDs vidriga politik till sin egen. Så det enda jag kan säga om den saken är att jag fortfarande är socialist, men att Socialdemokraterna har slutat vara det. Om det betyder att jag måste acceptera vänsterpartiets alla intellektuella kollapser och korkade idéer vet jag inte. Men jag vet att jag vill ha en socialistisk rörelse som på allvar tar sitt avstamp i ekonomi, samhälle, rättvisa och solidaritet. Inte en som enbart ser vit medelklass i vitmålade bostadsrätter i Stockholms innerstad och funderar på hur de priviligierade ska få mer, hur denna nya lättkränkta adel ska skyddas från allt.
Kanske någon som Per Albin Hansson som i folkhemstalet säger att:

"Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. "

Eller som Olof Palme, som aldrig vek en tum från mål om internationell solidaritet, oavsett vad världens supermakter ville eller hotade med. Ni vet, anständighet och jämnlikhet, solidaritet och internationalism - alltsammans är saker det bara går att drömma om i dagar som dessa. Så; hej då Sossarna, ni borde nock lägga ett "National" till namnen "Socialistiska Arbetarpartiet" nu och sedan skämmas.