Det händer att jag står och föreläser och plötsligt tänker "vad gör jag här?", på en sekund tappar jag konceptet och det mycket underliga i att stå och prata med ljusbilder framför en grupp mer eller mindre okända individer står fram så tydligt. Jag tror inte att någon som hör mig märker det när det sker (det händer allt oftare ju äldre jag blir). Två ting är nödvändiga för denna situation; ett manus i vilket det framgår var jag är och vart jag ska med mitt anförande och ett glas vatten att dricka ur medans jag återvänder in i rollen som pratmaskin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar