fredag, augusti 05, 2011

Berg och dalar

Det är inte alltid lätt att vara inställd på att se de bästa sidorna av allt. Ingen kan ha missat att jag just blivit utkastad från ett förhållande jag ville leva i. Så vad gör en optimists hjärna när det sker? Jo vågor av förnekelse drar över mig, om och om igen: "men egentligen tycker vi ju om varandra", "det här är allt ett stort missförstånd", "han kommer att förstå att han älskar mig" och allt annat liknande. Det kommer till mig när jag minst kan försvara mig mot det, och jag kan nästa intala mig att allt verkligen är ett stort dumt missförstånd. Sen kommer verkligheten tillbaka, de gånger jag pratat med F så har jag fått duktiga doser av spydigheter, och jag tar åt mig så in i den av det.
Det har förstås inte alltid varit så, jag minns andra tider då vi nådde fram till varandra, då vi kunde prata, då vi var vänliga i övermått. De tiderna är förbi, ska bara lära mig att inte längre söka utvägar i förnekelse eller hoppfullhet. Å jag måste verkligen sysselsätta mig med nåt annat. Livet gungar på och jag traskar vidare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar